Blogginlägg
Englands näst mest kända inspelningsstudio
SÖNDAG LUNCH PÅ CHURCH STREET I BARNES. Här finns inget övergångsställe som drar åt sig turister, inget klottrande på staket och stolpar och numera inte heller någon spännande publikdragande inspelningsstudio som en gång hette Olympic Sound Studios. Men ur musikhistorisk synvinkel är adressen 117-123 Church Road nästan lika legendarisk som Abbey Road. Dessutom hade Londons två mest kända inspelningsstudios fram till 2009 samma ägare, EMI.
Huset och fasaden vill gärna påminna om gamla legendariska tider där "Olympic Studios" pryder väggen ovanför entrén till den biograf som sedan oktober 2013 återigen är inhyst i den gamla lokalen. Kön med skrålande barn som ska gå på matiné är lång just den här söndagen.
Hela huset har en lång historia, byggdes 1906 som Byfield Hall med teater och biograf fram till 1925 när det bytte namn till först The Barnes Theatre och sedan The Ranelagh Cinema. Under 50-talet gjordes lokalen om till filmstudio innan det som kom att bli legendariska Olympic Sound Studios startade i januari 1967.
Studion hade mellan 1961 och 1966 haft sin hemvist i centrala London på Carlton Street, en tvärgata till nedre Regent Street, men det var efter flytten till Barnes som Olympic Sound Studios blev en populär inspelningsplats för många, många artister. Studion öppnade alltså officiellt i januari 1967 men redan 8 november 1966 spelade Rolling Stones in delar av albumet "Between the buttons" där. Vilket sedan skulle bli bandets huvudsakliga studio fram till "Exile on Main Street" 1972.
Även Beatles, som vanligtvis hade Abbey Road som hem, utnyttjade studion i Barnes vid olika tillfällen. Som exempelvis vid grundinspelningarna av "All you need is love" och "Baby you're a rich man". Och det var dit som teknikern och senare skivproducenten Glyn Johns tog alla de turbulenta Beatles-inspelningarna för att mixa om låtarna till det som skulle bli albumet "Let it be".
Som producent hade Johns Olympic Sound Studios som favorit. Han inledde sin karriär med Steve Miller Bands "Children of the future" 1968 och producerade sedan Led Zeppelin, Family, Humble Pie och Faces innan han producerade Eagles två första album just här.
På min 60-talslista, som publiceras på måndagar, har redan tre olika band, Traffic, Procol Harum och Yardbirds, haft Olympic Sound Studios som inspelningsplats. Och det skulle förvåna mig mycket om det inte kommer fler artister på listan som har koppling till studion i Barnes.
Bland övriga namn som spelat in där märks Blind Faiths enda album (se vänster), två album med Brinsley Schwarz, Kirsty MacColls "Kite", Led Zeppelins tre första, Eric Claptons "Slowhand", majoriteten av Jimi Hendrixs inspelningar, The Motors och Kursaal Flyers första album och Small Faces "Ogden's nut gone flake".
Det var just i Olympic Sound-studion som teknikern George Chkiantz 1967 uppfann fasförskjutning som en teknisk innovation vid inspelningen av Small Faces singel "Itchycoo park".
60- och 70-talet var det givetvis högtryck på Olympic Sound Studios men med skivbranschens ekonomiska ras har problemen med tiden också ökat för inspelningsstudios. Som fick studion i december 2008 att gå i konkurs och hela huset på Church Street var hotat att byggas om till lägenheter. Men 2013 återuppstod biografverksamheten i huset där nu också en restaurang huserar.
/ HÃ¥kan
Beatles-afton på Turks Head
Ett besök på Eel Pie Island
| << | November 2015 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | ||||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
Det var också till Olympic Studios i London som Dave Robinson - i samarbete med Liberty Records Si Waronkel - tog Jim Ford 1971 för att spela in en uppföljare till "Harlan County". Brinsley Schwarz skulle kompa Ford, men projektet havererade totalt. I texthäftet till första cd-utgåvan av "Harlan County", utgiven av Edsel Rec. 1997, förklarar Nick Lowe varför:
"We spent three days in Olympic, trying to play with Jim, but frankly we weren't good enough. He'd show us these fantastic songs, part Country, part Soul, part cornball Pop, but when the red light went on, his interpretation was different every time, and we were too young and inexperienced to realise what a great opportunity it was to play with a natural artist like this, and to keep up with him and do a job."
Det var från Fords besök på Olympic som Nick Lowe plockade upp låtar som "Ju Ju Man", "36 Inches High" och "I'm Ahead If I Can Quit While I'm Behind". Fords begåvning som låtskrivare imponerade stort på Lowe:
"His influence on me as a pop song writer is too obvious sometimes. It's impossible to actually copy him, but his funky style and soulful story-telling is something I try and aspire to."
Kände du luftdraget från historiens vingslag där utanför före detta Olympicbyggnaden?Svar:
Tack för denna viktiga historielektion, Pelle. Jo, jag kände ett historiskt luftdrag - men det var jag nog ensam om på den gatan.