Blogginlägg

60: #36. YARDBIRDS (1964-1968)

Från vänster: Chris Dreja, kompgitarr, Keith Relf, sång och munspel, Jim McCarty, trummor, Jeff Beck, sologitarr, och Paul Samwell-Smith, bas och sång.

YARDBIRDS Topp 3:

1. Heart full of soul (1965)
2. Shapes of things (1966)
3. For your love (1965)

DEN ENGELSKA R&B-KVINTETTEN YARDBIRDS, som bildades sommaren 1963, gick både bokstavligen och musikaliskt i Rolling Stones fotspår. Bluesrötterna i de båda gruppernas musik var djupa och gemensamma och majoriteten av gruppernas repertoar innehöll covers. Fram till hösten 1963 hade Rolling Stones varit det återkommande husbandet på rockklubben Crawdaddy i Richmond men ersattes då av Yardbirds ungefär samtidigt som den nye gitarristen Eric Clapton debuterade med gruppen.
   Det skulle dröja ytterligare ett halvår innan Yardbirds skulle skivdebutera men bandet, som nu var under den ryske immigranten, managern och Crawdaddy-ägaren Giorgio Gomelskys beskydd, var framförallt en liveattraktion när de även blev husband på Marquee i centrala London.
   Än så länge var det r&b- och bluesälskande Yardbirds repertoar uteslutande covers och de båda singlarna gruppen gav ut under 1964 var Chicago-bluesmusikern Billy Boy Arnolds "I wish I would" och den gamla bluesstandardlåten "Good morning little school girl" som Sonny Boy Williamson spelat in redan 1937. Ej att förväxla med blueshistoriens andre Sonny Boy Williamson som Yardbirds turnerade med hösten 1963.
   (Yardbirds spelade in sina två första Gomelsky-producerade singlarna i Olympic Sound Studios i Barnes som, tre år senare, också råkade vara inspelningsplats för Procol Harums "A whiter shade of pale" vars historia jag berättade om förra veckan... Även de första inspelningarna av Beatles legendomsusade "All you need is love" gjordes där!)
   Som uppskattat liveband, med enbart covers på repertoaren, blev Yardbirds albumdebut inte överraskande en liveskiva inspelad på Marquee, "Five live Yardbirds", fylld med låtar av Bo Diddley, Slim Harpo, Howlin' Wolf, Chuck Berry och John Lee Hooker.
   Men där och då, i december 1964 när liveskivan gavs ut, var det slut med Yardbirds utpräglade bluesepok. Ty samma månad gick bandet in i studion och spelade in en av Graham Gouldmans första kompositioner, "For your love", som till Claptons stora besvikelse lät alldeles för kommersiell och poppig. Det hjälpte inte att han fick spela huvudrollen (featuring Eric "Slowhand" Clapton) på singelns b-sida, "Got to hurry". När singeln släpptes i mars 1965 lämnade Clapton bandet för att hamna i John Mayall's Bluesbreakers där den traditionella bluesmusiken stod högt i kurs.
   "For your love" blev Yardbirds stora genombrott, tredjeplats på Englandslistan, och arrangemanget med den framträdande cembalon, spelad av Brian Auger, tillhör pophistorien. Det blev också genombrottet för låtskrivare Gouldman som då var medlem i bandet The Mockingbirds, som hade tackat nej till "For your love". Men Graham fick senare så mycket större framgångar som låtskrivare till artister som Hollies, Herman's Hermits och Wayne Fontana innan han på 70-talet blev medlem i 10cc.

NY GITARRIST I YARDBIRDS BLEV JEFF BECK som även han var hårt inspirerad av Chicago-blues men var också intresserad av att utveckla gitarrspelet och fick chansen direkt på gruppens nästa hitsingel, "Heart full of soul" (ännu en Gouldman-låt). Ursprungsidén om ett österländskt sound med sitar förkastades och Beck fick i uppdrag att kopiera ljudet på sin gitarr vilket resulterade i en ännu större kommersiell framgång, en andraplats i England.
   Yardbirds var vid tillfället inne i ett stim av hits och även den följande singeln, den återigen Gouldman-skrivna "Evil hearted you", hamnade högt på Englandslistan utan att tillhöra bandets riktiga höjdpunkter.
   Medlemmarna i bandet började då utveckla sitt eget låtskrivande och det resulterade i några singel-b-sidor innan "Shapes of things", skriven av basisten Paul Samwell-Smith, sångaren Keith Relf och trummisen Jim McCarty, nådde ännu en Topp 3-placering i England. Jeff Beck saknas bland låtskrivarna men det var hans gränslöst personliga gitarrspel som gav profil åt låten.
   Efter "Shapes of things" lämnade Samwell-Smith gruppen sommaren 1966, för att koncentrera sig på skivproduktion, och ersattes av Englands mest hårdjobbande studiogitarrister, Jimmy Page - på bas! Samtidigt bröt bandet med managern och mentorn Gomelsky vilket blev en bitter skilsmässa, där bandet förlorade rättigheterna till alla dittills inspelade låtar, och ny manager/producent blev Simon Napier-Bell.
   Nu började bandet och producenten lita på eget material, singlarna "Over under sideways down", "Happening ten years time ago" och hela "Roger the engineer"-albumet skrevs av de fem Yardbirds-medlemmarna tillsammans. Men kommersiellt dalade framgångarna och samarbetet mellan bandet och Napier-Bell knakade. Vilket fick till följd att bandet, samtidigt som Beck fick sparken och Page blev bandets sologitarrist, hamnade hos hitproducenten Mickie Most. Bandets ambitioner tynade bort i takt med nya covers, "Little games" och "Goodnight sweet Josephine", innan bandet splittrades sommaren 1968.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.