Blogginlägg från juli, 2015

30 juli, sommaren...

...1997

I sin gamla hemstad på Slottsfestivalen gjorde Lolita Pop (setlist) en tillfällig återförening. Tidigare på kvällen uppträdde Niklas Strömstedt .


...1998

Ännu en kväll på Slottsfestivalen. Olle Ljungström spelade tidigare på kvällen och när Wilmer X gick upp på scen fanns det väl ett hyfsat önskemål om "Jag är lycklig när jag dricker", Nisse Hellbergs duetten med Olle, men det gick vi i publiken miste om.

/ HÃ¥kan

Intensivt regn stoppar inte Tullamore-bröderna

Alla bilder: Carina Österling
TULLAMORE BROTHERS
Stadsträdgården, Örebro 25 juli 2015
Konsertlängd: 19:38-20:58 (80 min)
Min plats: Sittande ca 5 m från scenen.

De yttre förutsättningarna, med ett odrägligt intensivt regn, har varit bättre för en konsert utomhus i Stadsträdgårdens sköna miljö. Men Tullamore Brothers, i plasttältet, spred ändå glädje och höjde humöret rejält med sina snabbt spelade instrumentallåtar och vemodigt attraktiva ballader medan ett hundratal personer i publiken fick plats under paviljongtaket.
   PÃ¥ nära hÃ¥ll fick jag ännu en gÃ¥ng insikt i bandmedlemmarnas instrumentala skicklighet och Olle Unenges eleganta skotska och irländska accent. Och tyckte mig finna en del nyheter i Tullamores repertoar, "Tramps and hawkers" och "The ballad of Jack Lynch's army", plus ett medley där de bakade in publikfavoriten "Whiskey in the jar".
   Ni kan se hela setlistan, med förkortade lÃ¥ttitlar, här nedan. Skriven pÃ¥ ett brevpapper frÃ¥n Clarion Hotel(?) där ovannämnda medley dock inte finns namngivet.


/ HÃ¥kan

26 juli, sommaren...

...1996

Till Slottsfestivalen i Örebro kom ett tillfälligt återförenat Hoola Bandoola Band (bild ovan) och gjorde ett blekt intresse. Samma dag recenserade jag också svenska The Confusions .


...2001

Kalasturnén landade också i Örebro under några år. Jag recenserade en än så länge ganska orutinerad Lars Winnerbäck men såg också bob hund, Soundtracks Of Our Lives och Robert Jelineks nya band The Hats.


...2002

Kalas-turnén igen året efter. Nu med Kent (setlist), Hellacopters och ett tämligen färskt Deadman .


...2011

Den här konserten med Texas-bandet Deadman tog mig med storm den här varma tisdagen i juli på Clarion Hotel i Örebro.



/ HÃ¥kan

Robert Broberg (1940-2015)

Robert Broberg, allas vår Robban, hade en väldigt lång och gränslöst händelserik karriär som för all del också var sporadisk och ojämn i sin intensiva jakt på nya upptåg i pendlandet mellan allvar och lek. Jag har under det senaste dygnet läst och hört många hyllande minnesanteckningar men mitt eget personliga och faktiskt enda direkta minne av Robert Karl Oskar Broberg, som då var hans artistnamn, är från 1974. En period av hans liv som inte har fått så stor uppmärksamhet.
   Mitt första minne av Robban var varken skiffleperioden pÃ¥ 50-talet, nÃ¥gon av de tidiga 60-talssinglarna "När jag stÃ¥r i en bar" och "Sur-i-bur blues" eller Hylands Hörna 1964 utan Opopoppa, ett unikt levande poppgram pÃ¥ tv, i mitten pÃ¥ 60-talet. Där var han inte bara programledare utan skrev ocksÃ¥ signaturmelodin.
   Den uppmärksamheten följdes överraskande av Svenstoppshits som "BÃ¥tlÃ¥t", "Maria-Therese" och "Det som göms i snö". Vid sidan av Tio i Topp och Kvällstoppen var Svenstoppen radions viktigaste listprogram.
   Vi har alltid identifierat Robert Broberg som en ordlekare som vridit och vänt pÃ¥ konsonanter och vokaler och den personligheten började märkas här runt 1967 och exploderade 1970 med barnprogramserien "The Pling & Plong Show", inspelad i Velanda nära Fjugesta i Närke dit Robert, som lagt till Karl-Oskar i artistnamnet under 1969, hade flyttat.
   Skivan frÃ¥n tv-programmet belönades pÃ¥ grammisgalan 1971 som Ã¥rets barnproduktion men dÃ¥ var han redan pÃ¥ väg mot mer vuxen och seriös musik. "En typiskt rund LP med hÃ¥l i mitten", med bland annat Björn J:son Lindh och Janne Schaffer, innehöll visserligen nÃ¥gra rester frÃ¥n barnprogrammen men det var de mer vÃ¥gade lÃ¥tarna "Redan när vi sätter oss till bords" och "Insidan av ditt lÃ¥r" som drog uppmärksamhet till sig.
   Via en verkligt grubblande och tvivlande skiva, "Jag letar efter mej själv", hamnade den ständigt sökande Robert 1974 i den progressiva rörelsen, spelade in "Vem är det som bromsar & vem är det som skjuter pÃ¥? (Nacksving) med tvÃ¥ Hoola Bandoola-musiker och gav sig sedan ut pÃ¥ turné med det dÃ¥ mycket populära bandet. Och det var i det sammanhanget jag vÃ¥ren 1974 hade nöjet att uppleva Robert pÃ¥ konsert i Konserthuset i Örebro. Med material frÃ¥n skivan.
   PÃ¥ samlingsskivor och boxar med Robert Broberg-lÃ¥tar saknas bidrag frÃ¥n den här skivan men det beror nog mer pÃ¥ rättighetsproblem än kvalitetsgräns fast lÃ¥ttitlar som "En framtida vision av en skyddslös kommunikation" (paradoxalt nog en av skivans bättre lÃ¥tar) gjorde ju inte vägen till den stora publiken lättare.
   Minnet av Robert Broberg fÃ¥r väl i stort betraktas som folkkärt men hans karriär hade ocksÃ¥ sina mindre kommersiella sekvenser. Efter proggtiden blev det tyst frÃ¥n Robert, döpte förvirrat om sig till Zero och flyttade till New York 1980 innan det för drygt 30 Ã¥r sedan vände kommersiellt för ordkonstnären med lÃ¥tar som "Likbil", "Galleri", "Vatten" och "Öken".
   Robert Broberg dog av Parkinsons igÃ¥r 21 juli 2015.

/ HÃ¥kan

18 juli, sommaren...

...2003

Rolling Stones på Stockholm Stadion inför 30 000 mer eller mindre upphetsade åhörare blev en förutsägbar låtkavalkad. Pigga The Hives var förband.


...2007

Det alldeles perfekt formade turnépaketet Chuck Berry, Status Quo och Nisse Hellberg bjöd på traditionell rock i kubik när de kom till Brunnsparken i Örebro.

/ HÃ¥kan

14 juli, sommaren...

...2012

Bruce Springsteen i Hyde Park kan mycket väl vara den konsert jag har upplevt med flest människor i publiken. Om det nu var runt 80 000 som det ryktades om. Det blev på alla sätt en oförglömlig upplevelse. Inte nog med Bruces fantastiska uppvisning dök Paul McCartney upp på slutet. Som om inte det räckte drog arrangörerna ur sladden till högtalarna innan konserten var slut...



/ HÃ¥kan

Från hysteri till artiga applåder

Alla bilder: Jan-Åke "Silja" Siljeström


DOUG SEEGERS
GOOD HARVEST
Stadsträdgården, Örebro 12 juli 2015
Konsertlängd: 19:00-19:40 (GH, 40 min), 20:05-21:22 (DS, 77 min)
Min plats: Stående ca 27 m från scenen.

350 personer i publiken (se nedan) är givetvis godkänt en söndagkväll i Örebro men förra årets hysteri kring Doug Seegers, tre utsålda konserter i Örebro, är den här sommaren jämförelsevis "bara" en vindpust eller en kraftfull applåd. Och majoriteten av den tillfredsställda publiken blev artigt sittande på sin stolar genom hela konserten.
   Förra Ã¥rets sommar kompades den dÃ¥ nyupptäckte Doug Seegers av Ellen Sundbergs band, förstärkta med Jerry Miller, och det var bÃ¥de succé och en perfekt stabil plattform för Doug. I Ã¥r är det ett ihopplockat band med svenskar/amerikaner som säkert är minst lika skickliga men pÃ¥ söndagskvällen upptäckte jag aldrig det homogent sammansvetsade. Och duetterna frÃ¥n den kommersiellt framgÃ¥ngsrika Jill Johnson/Doug Seegers-skivan "In tandem" försvann helt eller blev vid nÃ¥gra tillfällen till Doug-solo-nummer.
   Ã…rets livearrangerade lÃ¥tar hade fiol som en extra bonusingrediens, spelad av Barbara Lamb som ocksÃ¥ körade flitigt, men nÃ¥gra regelrätta duetter fick vi aldrig. Och det gjorde att repertoaren kom att domineras av förra Ã¥rets succéplatta med titellÃ¥ten "Going down to the river" som fortfarande största publikfavorit.
   Som kompensation tilI saknade lÃ¥tar som Gram Parsons "She"-duett och rockrökaren "She's in a rock'n'roll band" fick vi flera nyskrivna lÃ¥tar, som jag i ett fall (se nedan) gissade titeln till, nÃ¥gra religiöst laddade covers plus en mindre känd Parsons-lÃ¥t, "Still feeling blue".
   Om söndagskvällens repertoar var en mindre negativ upplevelse sÃ¥ var Doug Seegers starka soulfyllda röst fortfarande en klockren triumf. Jag trodde väl i min enfald att Doug pÃ¥ sitt andra album skulle utvecklas mot det souliga hÃ¥llet, hör Dan Penn-influenserna pÃ¥ första albumets titellÃ¥t, men det blev i sällskap med Jill än mer traditionell country men live pendlade det mellan bÃ¥de blues, gospel och country utan att jag riktigt upptäckte den genuina närvarokänslan.
   De skönsjungande Good Harvest-tjejerna Hanna Enlöf och Ylva Eriksson bjöd pÃ¥ en rejäl 40 minuters-portion av sin finstämda repertoar som inledning pÃ¥ konsertkvällen.

Doug Seegers: gitarr och sång
Barbara Lamb: fiol och sång
Scott Esbeck: bas
Örjan Mäki: gitarr och steelguitar
Simon Wilhemsson: trummor

Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Hard working man
Walking on the edge of the world
Going down to the river
Will you take the hand of Jesus
Memory laner
How long was that roll
So sad to watch good love go bad
Dancin'
Pour me
Precious wedding vow
Mr Wheel(?)
Mama, don't forget to pray for me
Still feeling blue

Extralåt:
Don't laugh at me



/ HÃ¥kan

En utflykt till Ven i juli 2015

Bilder: Carina Österling
EN UTFLYKT TILL VEN råkade sammanfalla med att Örebros stoltheter inom den irländska folkmusiken, Tullamore Brothers, gästade den skånska ön i Öresund samtidigt. Onsdag 8 juli genomförde 4/5-delar av gruppen (Simon Nyberg var kvar i Örebro med sitt Six String Yada) en lång session i tre delar på Turistgården.
   Mitt i restaurangen hade gruppen parkerat runt ett bord och det var delvis upphetsade kommentarer frÃ¥n lokalbefolkningen som hade upplevt bandet i augusti förra Ã¥ret pÃ¥ samma plats. Där fanns ocksÃ¥ nÃ¥gra spridda turister, dit vi kunde räkna oss, som fick höra gruppens sedvanligt svängiga, omväxlande och alltid underhÃ¥llande musik.
   Det filmades, det stampades i golv och det sjöngs bristfälligt med i de mest kända lÃ¥tarna.
   Att uppleva ett band som en del av restaurangen blev betydligt mer känslosamt och inbjudande än pÃ¥ en konventionell konsert där scen och publik är Ã¥tskilda och sällan möts. "Wild rover" var en av bandets mest uppskattade lÃ¥tar förra Ã¥ret men den fick vi aldrig höra denna underhÃ¥llande onsdag. Inte heller fick jag mitt önskemÃ¥l "Leaving of Liverpool" tillgodosett men den kan dyka upp i framtiden, lovade sÃ¥ngaren Olle Unenge.
   Däremot fick jag höra den gamla irländska balladen "Foggy dew" som jag inte minns fanns pÃ¥ bandets repertoar. Men de hävdade med eftertryck, i nÃ¥gon av pauserna, att jag hade hört lÃ¥ten med bandet tidigare. SÃ¥ var det med det minnet...
   Hursomhelst blev det en trivsam kväll medan mörkret sänkte sig över Öresund där man till slut skönja ljus i Köpenhamnsnatten medan bandet avslutade sin session och publiken hade svÃ¥rt att hÃ¥lla takten med klapp och stamp.
   Tullamore Brothers gjorde ytterligare en session pÃ¥ torsdagen i Hamnkrogen, nu med Simon tillbaka i bandet med sin banjo. Dessvärre stökade ett middagsarrangemang till det sÃ¥ vi missade den upplevelsen men fotograf Anders Erkman fÃ¥ngade bandet pÃ¥ bild i den fina miljön pÃ¥ krogen strax bredvid hamnen. se nedan.



VISTELSEN PÅ VEN BJÖD OCKSÅ på andra kulturupplevelser vid sidan av stormiga vindar och regn. Pelle Ossler drömde en gång om att bli bildkonstnär men punken och sedan Wilmer X kom emellan. Nu har han tagit upp fotograferandet och bilderna som just nu (4-30 juli) visas på en utställning i det gamla fina tegelhuset på Tunabyväg 10, byggt 1891 av Frälsningsarmén men som sedan 1998 är i Hvens Kulturförenings ägo.
   Vi missade vernissagen med en dag men fick se mÃ¥nga huvudsakligen svartvita och mycket personliga bilder i en mycket vacker miljö. Sedan Wilmer X-tiden har Ossler, som har sina rötter pÃ¥ just Ven, utvecklats till en uttrycksfull gitarrist med närgÃ¥ngen pratsÃ¥ng och tystnad som huvudroll. PÃ¥ bÃ¥de egna soloskivor, som medlem i bandet Sällskapet och som musiker bakom ThÃ¥ström.
   Omslagen till hans skivor skvallrar om ett avancerat bildtänkande och tavlorna pÃ¥ utställningen innehÃ¥ller mycket dimma, rök och suddiga konturer.


/ HÃ¥kan

12 juli, sommaren...

...2013

För bara två år sedan fick jag uppleva ett alldeles fantastiskt startfält med artister, Ray Davies, Elvis Costello, Nick Lowe och Justin Currie, i Hyde Park i London.



/ HÃ¥kan

Nisse Hellberg kan man alltid lita på

Bilder: Anders Larsen
NISSE HELLBERG
Stadsträdgården, Örebro 10 juli 2015
Konsertlängd: 19:44-21:15 (91 min)
Min plats: Stående ca 25 m snett till höger från scenen.

Nisse Hellberg kan man alltid lita på. I alla sammanhang levererar han sin trygga blandning av rock, blues och melodiös pop. Där texterna inte är minst viktiga för att en konsert ska bli den där personliga upplevelsen. Majoriteten av fredagskvällens repertoaren var givetvis hämtad från Nisses soloskivor men jag hörde många i publiken som hade önskemål om gamla Wilmer X-låtar som vid bara två tillfällen fick det tillgodosett. Först den minst sagt otippade "Stackars Valentin" (från "13 våningar upp") som följdes av "Jag är bara lycklig när jag dricker".
   Men Nisse har ju numera en tämligen gedigen solorepertoar att gräva ur sÃ¥ personligen stod jag inte och saknade nÃ¥gra gamla Wilmer X-pärlor. Och blandningen av bluesrelaterade rocklÃ¥tar blev ett ganska perfekt och underhÃ¥llande sommarpaket i StadsträdgÃ¥rdens lummiga miljö.
   Om repertoaren nu inte innehöll sÃ¥ mÃ¥nga rejäla överraskningar, dock fÃ¥r väl "Klippans centrum" (Torssons gamla kultlÃ¥t) räknas dit, sÃ¥ hade nog Nisse Hellberg-bandets sättning nÃ¥gra oväntade namn bredvid Nisse och gitarrkompanjonen Janne Lindén. Ubbe Hed, pÃ¥ bÃ¥de elbas och stÃ¥bas och sÃ¥ng, har sina rötter i Sigge Hills band och mÃ¥nga andra (Cookies 'n' Beans, Elin Ruth). Och trummisen Patrik Herrström gjorde sitt premiärgig med Nisse fast han "till vardags" finns med i Nisses sidoprojekt Bo-Dogs, garagerockbandet som befinner sig vid sidan av svensk kommersiell musikbransch.
   De lite orepade förutsättningarna skapade faktiskt en spänning och närvarokänsla som sällan framträder pÃ¥ konserter numera. Introt till första extralÃ¥ten "HÃ¥ller min dörr pÃ¥ glänt" fick avbrytas en gÃ¥ng innan den föll pÃ¥ plats och dessutom kryddades av solnedgÃ¥ngen. Det är sÃ¥dana spontana upplevelser som fÃ¥r mitt rutinerade konserthjärta att klappa lite fortare.
   Det var nog bluestakterna som attraherade publiken mest, med kanske "Lyckliga gatan" spetsad med bluesriff som höjdpunkt till sammans med "M/S Colinda", men för egen del gillade jag mest lÃ¥tarna i den fascinerande gränstrakten mellan traditionell rock och pop. Som exempelvis "Ryggen mot väggen" (magiskt driv i den lÃ¥ten), "Flod av eld" och redan nämnda "HÃ¥ller min dörr pÃ¥ glänt".
   Fast avslutningen med finallÃ¥ten "Alltid hem, hem, hem" som följdes av Snoddas skivversion av "Charlie Truck" frÃ¥n 1952 i högtalarna (säkert ett medvetet val av vinylsamlaren Nisse) var inte helt oäven.


Tufft jobb
Nån måste få jobbet gjort
En doft av läder
Gott hopp, Charlie Truck
Det kokar ner till ren blues
Ryggen mot väggen
Blues ABC
Snackbar blues
Nu smet katten in till grannen igen
Stackars Valentin
Jag är bara lycklig när jag dricker
Klippans centrum
M/S Colinda
Flod av eld
En stad som aldrig vaknar
Om en hund mådde så här
Lyckliga gatan
Kul att ses tack och adjö

Extralåtar
Håller min dörr på glänt
Alltid hem, hem, hem

/ HÃ¥kan

10 juli, sommaren...

...1978

Konserten med Elvis Costello och hans Attractions, i Linköpings Folkets Park, blev ingen musikaliskt oförglömlig historia, exempelvis avbruten av alltför vilda och stundtals våldsamma publikreaktioner. Men ändå en konsertupplevelse jag aldrig glömmer.

/ HÃ¥kan

9 juli, sommaren...

...2001

"Elevation Tour" med U2 kom till Sverige och landade inomhus på Globen i Stockholm mitt i sommaren. Walesiska Stereophonics var förband.

/ HÃ¥kan

7 juli, sommaren...

...1971

Det var en alldeles fantastisk upplevelse för länge sedan att få uppleva Elton John långt innan han blev arenaartist. På Liseberg i Göteborg.



/ HÃ¥kan

5 juli, sommaren...

...2002

Ännu en sommarturné för Ulf Lundell och ännu en turnépremiär för Sveriges mest rutinerade rockartist. Den här gången utanför Slottet i Finspång.


...2008

Bruce Springsteen och E Street Band har varit en väldigt vanlig syn i Sverige i sommartid under de senaste decennierna. Här var det på ett helt hysteriskt Ullevi i Göteborg.



/ HÃ¥kan

3 juli, sommaren...

...2001

Neil Young är ett vanligt förekommande namn bland sommarkonserter i Sverige. Den här gången inomhus på Globen i Stockholm och han kompades ännu en gång av sitt vanligaste kompband, Crazy Horse. Och förbandet hette The Black Crowes.

/ HÃ¥kan

2 juli, sommaren...

...1988

"Tunnel Of Love Express Tour" med Bruce Springsteen och hans E Street Band, nu med Patti Scialfa, nådde Sverige och på Stadion i Stockholm resulterade det i en 3 timmar och 18 minuter lång konsert.



/ HÃ¥kan

1 juli, sommaren...

...1990

På lilla Ritz i Örebro gjorde Lolita Pop sin kanske bästa konsert på hemmaplan. En konsert som presenterade många nya, bra men än så länge okända låtar.



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.