Blogginlägg från juli, 2015

30 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-30 07:51
Kategori: Sommar2015

...1997

I sin gamla hemstad på Slottsfestivalen gjorde Lolita Pop (setlist) en tillfällig återförening. Tidigare på kvällen uppträdde Niklas Strömstedt .


...1998

Ännu en kväll på Slottsfestivalen. Olle Ljungström spelade tidigare på kvällen och när Wilmer X gick upp på scen fanns det väl ett hyfsat önskemål om "Jag är lycklig när jag dricker", Nisse Hellbergs duetten med Olle, men det gick vi i publiken miste om.

/ Håkan

Intensivt regn stoppar inte Tullamore-bröderna

Postad: 2015-07-26 19:36
Kategori: Konserter



Alla bilder: Carina Österling
TULLAMORE BROTHERS
Stadsträdgården, Örebro 25 juli 2015
Konsertlängd: 19:38-20:58 (80 min)
Min plats: Sittande ca 5 m från scenen.


De yttre förutsättningarna, med ett odrägligt intensivt regn, har varit bättre för en konsert utomhus i Stadsträdgårdens sköna miljö. Men Tullamore Brothers, i plasttältet, spred ändå glädje och höjde humöret rejält med sina snabbt spelade instrumentallåtar och vemodigt attraktiva ballader medan ett hundratal personer i publiken fick plats under paviljongtaket.
   På nära håll fick jag ännu en gång insikt i bandmedlemmarnas instrumentala skicklighet och Olle Unenges eleganta skotska och irländska accent. Och tyckte mig finna en del nyheter i Tullamores repertoar, "Tramps and hawkers" och "The ballad of Jack Lynch's army", plus ett medley där de bakade in publikfavoriten "Whiskey in the jar".
   Ni kan se hela setlistan, med förkortade låttitlar, här nedan. Skriven på ett brevpapper från Clarion Hotel(?) där ovannämnda medley dock inte finns namngivet.


/ Håkan

26 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-26 07:57
Kategori: Sommar2015



...1996

Till Slottsfestivalen i Örebro kom ett tillfälligt återförenat Hoola Bandoola Band (bild ovan) och gjorde ett blekt intresse. Samma dag recenserade jag också svenska The Confusions .


...2001

Kalasturnén landade också i Örebro under några år. Jag recenserade en än så länge ganska orutinerad Lars Winnerbäck men såg också bob hund, Soundtracks Of Our Lives och Robert Jelineks nya band The Hats.


...2002

Kalas-turnén igen året efter. Nu med Kent (setlist), Hellacopters och ett tämligen färskt Deadman .


...2011

Den här konserten med Texas-bandet Deadman tog mig med storm den här varma tisdagen i juli på Clarion Hotel i Örebro.



/ Håkan

Robert Broberg (1940-2015)

Postad: 2015-07-22 11:15
Kategori: Minns

Robert Broberg, allas vår Robban, hade en väldigt lång och gränslöst händelserik karriär som för all del också var sporadisk och ojämn i sin intensiva jakt på nya upptåg i pendlandet mellan allvar och lek. Jag har under det senaste dygnet läst och hört många hyllande minnesanteckningar men mitt eget personliga och faktiskt enda direkta minne av Robert Karl Oskar Broberg, som då var hans artistnamn, är från 1974. En period av hans liv som inte har fått så stor uppmärksamhet.
   Mitt första minne av Robban var varken skiffleperioden på 50-talet, någon av de tidiga 60-talssinglarna "När jag står i en bar" och "Sur-i-bur blues" eller Hylands Hörna 1964 utan Opopoppa, ett unikt levande poppgram på tv, i mitten på 60-talet. Där var han inte bara programledare utan skrev också signaturmelodin.
   Den uppmärksamheten följdes överraskande av Svenstoppshits som "Båtlåt", "Maria-Therese" och "Det som göms i snö". Vid sidan av Tio i Topp och Kvällstoppen var Svenstoppen radions viktigaste listprogram.
   Vi har alltid identifierat Robert Broberg som en ordlekare som vridit och vänt på konsonanter och vokaler och den personligheten började märkas här runt 1967 och exploderade 1970 med barnprogramserien "The Pling & Plong Show", inspelad i Velanda nära Fjugesta i Närke dit Robert, som lagt till Karl-Oskar i artistnamnet under 1969, hade flyttat.
   Skivan från tv-programmet belönades på grammisgalan 1971 som årets barnproduktion men då var han redan på väg mot mer vuxen och seriös musik. "En typiskt rund LP med hål i mitten", med bland annat Björn J:son Lindh och Janne Schaffer, innehöll visserligen några rester från barnprogrammen men det var de mer vågade låtarna "Redan när vi sätter oss till bords" och "Insidan av ditt lår" som drog uppmärksamhet till sig.
   Via en verkligt grubblande och tvivlande skiva, "Jag letar efter mej själv", hamnade den ständigt sökande Robert 1974 i den progressiva rörelsen, spelade in "Vem är det som bromsar & vem är det som skjuter på? (Nacksving) med två Hoola Bandoola-musiker och gav sig sedan ut på turné med det då mycket populära bandet. Och det var i det sammanhanget jag våren 1974 hade nöjet att uppleva Robert på konsert i Konserthuset i Örebro. Med material från skivan.
   På samlingsskivor och boxar med Robert Broberg-låtar saknas bidrag från den här skivan men det beror nog mer på rättighetsproblem än kvalitetsgräns fast låttitlar som "En framtida vision av en skyddslös kommunikation" (paradoxalt nog en av skivans bättre låtar) gjorde ju inte vägen till den stora publiken lättare.
   Minnet av Robert Broberg får väl i stort betraktas som folkkärt men hans karriär hade också sina mindre kommersiella sekvenser. Efter proggtiden blev det tyst från Robert, döpte förvirrat om sig till Zero och flyttade till New York 1980 innan det för drygt 30 år sedan vände kommersiellt för ordkonstnären med låtar som "Likbil", "Galleri", "Vatten" och "Öken".
   Robert Broberg dog av Parkinsons igår 21 juli 2015.

/ Håkan

18 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-18 07:50
Kategori: Sommar2015

...2003

Rolling Stones
på Stockholm Stadion inför 30 000 mer eller mindre upphetsade åhörare blev en förutsägbar låtkavalkad. Pigga The Hives var förband.


...2007

Det alldeles perfekt formade turnépaketet Chuck Berry, Status Quo och Nisse Hellberg bjöd på traditionell rock i kubik när de kom till Brunnsparken i Örebro.

/ Håkan

14 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-14 07:55
Kategori: Sommar2015

...2012

Bruce Springsteen i Hyde Park kan mycket väl vara den konsert jag har upplevt med flest människor i publiken. Om det nu var runt 80 000 som det ryktades om. Det blev på alla sätt en oförglömlig upplevelse. Inte nog med Bruces fantastiska uppvisning dök Paul McCartney upp på slutet. Som om inte det räckte drog arrangörerna ur sladden till högtalarna innan konserten var slut...



/ Håkan

Från hysteri till artiga applåder

Postad: 2015-07-13 09:21
Kategori: Konserter



Alla bilder: Jan-Åke "Silja" Siljeström


DOUG SEEGERS
GOOD HARVEST
Stadsträdgården, Örebro 12 juli 2015
Konsertlängd: 19:00-19:40 (GH, 40 min), 20:05-21:22 (DS, 77 min)
Min plats: Stående ca 27 m från scenen.


350 personer i publiken (se nedan) är givetvis godkänt en söndagkväll i Örebro men förra årets hysteri kring Doug Seegers, tre utsålda konserter i Örebro, är den här sommaren jämförelsevis "bara" en vindpust eller en kraftfull applåd. Och majoriteten av den tillfredsställda publiken blev artigt sittande på sin stolar genom hela konserten.
   Förra årets sommar kompades den då nyupptäckte Doug Seegers av Ellen Sundbergs band, förstärkta med Jerry Miller, och det var både succé och en perfekt stabil plattform för Doug. I år är det ett ihopplockat band med svenskar/amerikaner som säkert är minst lika skickliga men på söndagskvällen upptäckte jag aldrig det homogent sammansvetsade. Och duetterna från den kommersiellt framgångsrika Jill Johnson/Doug Seegers-skivan "In tandem" försvann helt eller blev vid några tillfällen till Doug-solo-nummer.
   Årets livearrangerade låtar hade fiol som en extra bonusingrediens, spelad av Barbara Lamb som också körade flitigt, men några regelrätta duetter fick vi aldrig. Och det gjorde att repertoaren kom att domineras av förra årets succéplatta med titellåten "Going down to the river" som fortfarande största publikfavorit.
   Som kompensation tilI saknade låtar som Gram Parsons "She"-duett och rockrökaren "She's in a rock'n'roll band" fick vi flera nyskrivna låtar, som jag i ett fall (se nedan) gissade titeln till, några religiöst laddade covers plus en mindre känd Parsons-låt, "Still feeling blue".
   Om söndagskvällens repertoar var en mindre negativ upplevelse så var Doug Seegers starka soulfyllda röst fortfarande en klockren triumf. Jag trodde väl i min enfald att Doug på sitt andra album skulle utvecklas mot det souliga hållet, hör Dan Penn-influenserna på första albumets titellåt, men det blev i sällskap med Jill än mer traditionell country men live pendlade det mellan både blues, gospel och country utan att jag riktigt upptäckte den genuina närvarokänslan.
   De skönsjungande Good Harvest-tjejerna Hanna Enlöf och Ylva Eriksson bjöd på en rejäl 40 minuters-portion av sin finstämda repertoar som inledning på konsertkvällen.

Doug Seegers: gitarr och sång
Barbara Lamb: fiol och sång
Scott Esbeck: bas
Örjan Mäki: gitarr och steelguitar
Simon Wilhemsson: trummor

Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Hard working man
Walking on the edge of the world
Going down to the river
Will you take the hand of Jesus
Memory laner
How long was that roll
So sad to watch good love go bad
Dancin'
Pour me
Precious wedding vow
Mr Wheel(?)
Mama, don't forget to pray for me
Still feeling blue

Extralåt:
Don't laugh at me



/ Håkan

En utflykt till Ven i juli 2015

Postad: 2015-07-12 13:46
Kategori: Konserter


Bilder: Carina Österling
EN UTFLYKT TILL VEN råkade sammanfalla med att Örebros stoltheter inom den irländska folkmusiken, Tullamore Brothers, gästade den skånska ön i Öresund samtidigt. Onsdag 8 juli genomförde 4/5-delar av gruppen (Simon Nyberg var kvar i Örebro med sitt Six String Yada) en lång session i tre delar på Turistgården.
   Mitt i restaurangen hade gruppen parkerat runt ett bord och det var delvis upphetsade kommentarer från lokalbefolkningen som hade upplevt bandet i augusti förra året på samma plats. Där fanns också några spridda turister, dit vi kunde räkna oss, som fick höra gruppens sedvanligt svängiga, omväxlande och alltid underhållande musik.
   Det filmades, det stampades i golv och det sjöngs bristfälligt med i de mest kända låtarna.
   Att uppleva ett band som en del av restaurangen blev betydligt mer känslosamt och inbjudande än på en konventionell konsert där scen och publik är åtskilda och sällan möts. "Wild rover" var en av bandets mest uppskattade låtar förra året men den fick vi aldrig höra denna underhållande onsdag. Inte heller fick jag mitt önskemål "Leaving of Liverpool" tillgodosett men den kan dyka upp i framtiden, lovade sångaren Olle Unenge.
   Däremot fick jag höra den gamla irländska balladen "Foggy dew" som jag inte minns fanns på bandets repertoar. Men de hävdade med eftertryck, i någon av pauserna, att jag hade hört låten med bandet tidigare. Så var det med det minnet...
   Hursomhelst blev det en trivsam kväll medan mörkret sänkte sig över Öresund där man till slut skönja ljus i Köpenhamnsnatten medan bandet avslutade sin session och publiken hade svårt att hålla takten med klapp och stamp.
   Tullamore Brothers gjorde ytterligare en session på torsdagen i Hamnkrogen, nu med Simon tillbaka i bandet med sin banjo. Dessvärre stökade ett middagsarrangemang till det så vi missade den upplevelsen men fotograf Anders Erkman fångade bandet på bild i den fina miljön på krogen strax bredvid hamnen. se nedan.



VISTELSEN PÅ VEN BJÖD OCKSÅ på andra kulturupplevelser vid sidan av stormiga vindar och regn. Pelle Ossler drömde en gång om att bli bildkonstnär men punken och sedan Wilmer X kom emellan. Nu har han tagit upp fotograferandet och bilderna som just nu (4-30 juli) visas på en utställning i det gamla fina tegelhuset på Tunabyväg 10, byggt 1891 av Frälsningsarmén men som sedan 1998 är i Hvens Kulturförenings ägo.
   Vi missade vernissagen med en dag men fick se många huvudsakligen svartvita och mycket personliga bilder i en mycket vacker miljö. Sedan Wilmer X-tiden har Ossler, som har sina rötter på just Ven, utvecklats till en uttrycksfull gitarrist med närgången pratsång och tystnad som huvudroll. På både egna soloskivor, som medlem i bandet Sällskapet och som musiker bakom Thåström.
   Omslagen till hans skivor skvallrar om ett avancerat bildtänkande och tavlorna på utställningen innehåller mycket dimma, rök och suddiga konturer.


/ Håkan

12 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-12 07:58
Kategori: Sommar2015

...2013

För bara två år sedan fick jag uppleva ett alldeles fantastiskt startfält med artister, Ray Davies, Elvis Costello, Nick Lowe och Justin Currie, i Hyde Park i London.



/ Håkan

Nisse Hellberg kan man alltid lita på

Postad: 2015-07-10 23:37
Kategori: Konserter


Bilder: Anders Larsen
NISSE HELLBERG
Stadsträdgården, Örebro 10 juli 2015
Konsertlängd: 19:44-21:15 (91 min)
Min plats: Stående ca 25 m snett till höger från scenen.


Nisse Hellberg kan man alltid lita på. I alla sammanhang levererar han sin trygga blandning av rock, blues och melodiös pop. Där texterna inte är minst viktiga för att en konsert ska bli den där personliga upplevelsen. Majoriteten av fredagskvällens repertoaren var givetvis hämtad från Nisses soloskivor men jag hörde många i publiken som hade önskemål om gamla Wilmer X-låtar som vid bara två tillfällen fick det tillgodosett. Först den minst sagt otippade "Stackars Valentin" (från "13 våningar upp") som följdes av "Jag är bara lycklig när jag dricker".
   Men Nisse har ju numera en tämligen gedigen solorepertoar att gräva ur så personligen stod jag inte och saknade några gamla Wilmer X-pärlor. Och blandningen av bluesrelaterade rocklåtar blev ett ganska perfekt och underhållande sommarpaket i Stadsträdgårdens lummiga miljö.
   Om repertoaren nu inte innehöll så många rejäla överraskningar, dock får väl "Klippans centrum" (Torssons gamla kultlåt) räknas dit, så hade nog Nisse Hellberg-bandets sättning några oväntade namn bredvid Nisse och gitarrkompanjonen Janne Lindén. Ubbe Hed, på både elbas och ståbas och sång, har sina rötter i Sigge Hills band och många andra (Cookies 'n' Beans, Elin Ruth). Och trummisen Patrik Herrström gjorde sitt premiärgig med Nisse fast han "till vardags" finns med i Nisses sidoprojekt Bo-Dogs, garagerockbandet som befinner sig vid sidan av svensk kommersiell musikbransch.
   De lite orepade förutsättningarna skapade faktiskt en spänning och närvarokänsla som sällan framträder på konserter numera. Introt till första extralåten "Håller min dörr på glänt" fick avbrytas en gång innan den föll på plats och dessutom kryddades av solnedgången. Det är sådana spontana upplevelser som får mitt rutinerade konserthjärta att klappa lite fortare.
   Det var nog bluestakterna som attraherade publiken mest, med kanske "Lyckliga gatan" spetsad med bluesriff som höjdpunkt till sammans med "M/S Colinda", men för egen del gillade jag mest låtarna i den fascinerande gränstrakten mellan traditionell rock och pop. Som exempelvis "Ryggen mot väggen" (magiskt driv i den låten), "Flod av eld" och redan nämnda "Håller min dörr på glänt".
   Fast avslutningen med finallåten "Alltid hem, hem, hem" som följdes av Snoddas skivversion av "Charlie Truck" från 1952 i högtalarna (säkert ett medvetet val av vinylsamlaren Nisse) var inte helt oäven.


Tufft jobb
Nån måste få jobbet gjort
En doft av läder
Gott hopp, Charlie Truck
Det kokar ner till ren blues
Ryggen mot väggen
Blues ABC
Snackbar blues
Nu smet katten in till grannen igen
Stackars Valentin
Jag är bara lycklig när jag dricker
Klippans centrum
M/S Colinda
Flod av eld
En stad som aldrig vaknar
Om en hund mådde så här
Lyckliga gatan
Kul att ses tack och adjö

Extralåtar
Håller min dörr på glänt
Alltid hem, hem, hem

/ Håkan

10 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-10 07:57
Kategori: Sommar2015

...1978

Konserten med Elvis Costello och hans Attractions, i Linköpings Folkets Park, blev ingen musikaliskt oförglömlig historia, exempelvis avbruten av alltför vilda och stundtals våldsamma publikreaktioner. Men ändå en konsertupplevelse jag aldrig glömmer.

/ Håkan

9 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-09 07:54
Kategori: Sommar2015

...2001

"Elevation Tour" med U2 kom till Sverige och landade inomhus på Globen i Stockholm mitt i sommaren. Walesiska Stereophonics var förband.

/ Håkan

7 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-07 07:54
Kategori: Sommar2015

...1971

Det var en alldeles fantastisk upplevelse för länge sedan att få uppleva Elton John långt innan han blev arenaartist. På Liseberg i Göteborg.



/ Håkan

5 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-05 07:52
Kategori: Sommar2015

...2002

Ännu en sommarturné för Ulf Lundell och ännu en turnépremiär för Sveriges mest rutinerade rockartist. Den här gången utanför Slottet i Finspång.


...2008

Bruce Springsteen och E Street Band har varit en väldigt vanlig syn i Sverige i sommartid under de senaste decennierna. Här var det på ett helt hysteriskt Ullevi i Göteborg.



/ Håkan

3 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-03 07:55
Kategori: Sommar2015

...2001

Neil Young är ett vanligt förekommande namn bland sommarkonserter i Sverige. Den här gången inomhus på Globen i Stockholm och han kompades ännu en gång av sitt vanligaste kompband, Crazy Horse. Och förbandet hette The Black Crowes.

/ Håkan

2 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-02 07:54
Kategori: Sommar2015

...1988

"Tunnel Of Love Express Tour" med Bruce Springsteen och hans E Street Band, nu med Patti Scialfa, nådde Sverige och på Stadion i Stockholm resulterade det i en 3 timmar och 18 minuter lång konsert.



/ Håkan

1 juli, sommaren...

Postad: 2015-07-01 07:57
Kategori: Sommar2015

...1990

På lilla Ritz i Örebro gjorde Lolita Pop sin kanske bästa konsert på hemmaplan. En konsert som presenterade många nya, bra men än så länge okända låtar.



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2015 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.