De tio senaste blogginläggen

Örebro: Olof Palmes Torg 3

Postad: 2021-06-17 07:59
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


HJALMAR BERGMANTEATERN/TEATERCAFÉET


Hjalmar Bergmanteatern idag som också är ingång till Teatercaféet i källaren på Medborgarhuset.


Hjalmar Bergmanteatern exteriört på 2000-talet.

MEDBORGARHUSET, DÄR HJALMAR BERGMANTEATERN ligger, invigdes 31 december 1964 i samband med 700-årsjubileet av Örebros grundande.
   Medborgarhuset ritades av bröderna Erik och Tore Ahlsén och Teatern invigdes 28 februari 1965. Teaterns parkett, med sin kraftiga lutning, har 587 platser. På den typiska teaterscenen har jag genom åren upplevt några konserter.
   En annan lokal i stora Medborgarhuset, som dessutom delar adress med Hjalmar Bergmanteatern är Teatercaféet. Under fyra år på Live at Heart (2011-13 och 2017) var Caféet i källaren på Medborgarhuset hemvist för Malmös skivbolag Rootsy och deras artister. Men jag besökte den mysiga lokalen första gången 2010, dåvarande Live at Heart-chefen och arrangören Anders Damberg tyckte att han hade hittat en storleksmässigt trivsam scen för de lite mindre konserterna.


Foto: Terese AnderssonRichard Lindgren (i mitten) och hans band, Janne Adolfsson och Jon Eriksson, uppträdde på Teatercaféets scen i samband med Live at Heart-festivalen 2011.


RICK REED 3/5 1979 Hjalmar Bergmanteatern
RIKARD WOLFF 3/12 2001 Hjalmar Bergmanteatern
RIKARD WOLFF 5/4 2003 Hjalmar Bergmanteatern
SOPHIE ZELMANI/BIG JOHNNY JEWEL 18/10 2008 Hjalmar Bergmanteatern
CHIP TAYLOR/SIMON LYNGE 24/9 2010 Teatercaféet (Club 700)
RICHARD LINDGREN/JOHAN ÖRJANSSON 17/9 2011 Live at Heart/Teatercaféet
PAAL FLAATA/JOHAN ÖRJANSSON 7/9 2012 Live at Heart/Teatercaféet
THAD BECKMAN/HALDEN ELECTRIC/RICHARD LINDGREN 8/9 2012 Live at Heart/Teatercaféet
SLOW FOX/ELLEN SUNDBERG 6/9 2013 Live at Heart/Teatercaféet
BASKO BELIEVES/HEGE BRYNILDSEN/RICHARD LINDGREN BAND/LANDSTROM 7/9 2013 Live at Heart/Teatercaféet
DI LEVA 28/2 2014 Hjalmar Bergmanteatern
WEEPING WILLOWS 30/3 2014 Hjamar Bergmanteatern
SANNE SALOMONSEN-MATS RONANDER-BENNETH FAGERLUND 28/10 2015 Hjalmar Bergmanteatern

/ Håkan

Örebro: Olaigatan 25

Postad: 2021-06-14 07:50
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


KAROLINSKA SKOLAN



Karolinska Gymnasiet idag (vintern) 2021.


Karolinska Skolan på 70-talet.



KAROLINSKA SKOLAN HAR EN LÅNG HISTORIA. Första gången skolan omnämns i skrift är 1347. Skolan låg i ungefär 300 år i ett hus vid Nikolaikyrkan och hette på den tiden Örebro Skola. Vid början av 1800-talet var skolan ambulerande och flyttade därför runt mellan olika lokaler. Efter riksdagen 1810 anhölls om att skolan skulle få utnyttja en fastighet belägen vid Riddargatan 10 (vid nuvarande Centralpalatset).
   Skolan har funnits på sin nuvarande plats vid Olaigatan sedan 1832, då huvudbyggnaden invigdes. Den byggdes ut år 1899 efter ritningar av stadsarkitekten Magnus Dahlander. När skolan byggdes om, förlades undervisningen till Segelbergska palatset. Dahlander ritade även gymnastikbyggnaden, invigd 1909. Byggnaden kallad "Sibirien", på Fredsgatan, uppfördes 1864. Den så kallade Nybyggnaden, på Skolgatan, tillkom 1936, och är ritad av stadsarkitekten Georg Arn. 1909 övertog skolan "Stallet" , det vill säga gamla landshövdingestallet på Olaigatan, och 1957 byggdes husarernas ridhus om till idrottshus för läroverket.
   1960 intogs för första gången kvinnliga elever i gymnasiets och realskolans första årskurser, efter att tidigare enbart kunnat gå på högre allmänna läroverket för flickor (dagens Risbergska skolan). Idag utgör flickor 70–80 procent av eleverna.
   Skolans namn var före 1538 Klosterskolan, därefter Katedralskolan till 1615. Från 1615 till 1812 Högre eller fullständig trivialskola och därefter Schola Carolina.
   I anslutning till läroverksreformen 1849 ombildades skolan till ett (högre) elementarläroverk, från 1878 benämnt Karolinska högre allmänna läroverk. 1966 kommunaliserades skolan och fick därefter namnet Karolinska gymnasiet. Karolinska Läroverket tillhörde de 18 skolor vid vilka studentexamen började avläggas 1864 och i maj 1968 avlades studentexamen för sista gången vid skolan. Realexamen gavs från 1907 till 1964.
   Bara en enda gång har jag besökt skolan för konsert i aulan och det var 1979 när den amerikanske studenten Rick Reed spelade där och kompades av ett stort gäng lokala musiker.

RICK REED 15/2 1979 Karolinska Skolan

/ Håkan

Örebro: Drottninggatan 1

Postad: 2021-06-11 07:57
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


STORA HOTELLET/THE BISHOPS ARMS


Stora Hotellet idag 2021.


Sedan 1993 återfinns också The Bishops Arms på adress Drottninggatan 1 .

Foto: Örebro Stadsarkiv/Hans ErikssonStora Hotellet 70-tal.

1854, EFTER DEN STORA BRANDEN I CENTRALA Örebro, byggdes Stora Hotellet och stod klart för invigning 1860. 1909 brann hotellet och fick delvis byggas om och utökas med ett våningsplan. På 1930-talet tillkom entrén som gäller än idag.
   Hotellet är stort och ligger i hjärtat av Örebro men det är få konserter jag har upplevt där under de senaste 50 åren. Men hösten 1977 höll det på att bli ett konsertcentrum med flera planerade spelningar men av en eller annan anledning sprack de planerna. En och samma arrangör meddelade i augusti 1977 att tre av Englands mest populära rockband skulle komma till Örebro under hösten och konsertlokal var något överraskande Stora Hotellet.
   Stranglers (18/9), The Clash (9/10) och The Damned (30/10) skulle på bara några veckor stå på scen i Örebro. Först avbröt Stranglers sin Sverigeturné när de kvällen innan Örebrokonserten blev överfallna av svenska raggare i Skåne, Clash genomförde visserligen sin spelning i restaurangen på Storan men The Damned ställde också in sin konsert av någon anledning som jag har glömt.
   I övrigt har det varit tunnsått med konserter i hotellokalerna genom åren. Vad jag minns, men inte var på plats för att uppleva, hade väl Korprocken sitt säte på hotellet under flera år på 90-talet. Sedan minns jag en spelning med Totta och Refreshments i festvåningen en trappa upp när skivaffären Najz Prajz dåvarande ägare Anders Damberg och Thomas Wahlström firade gemensam födelsedag. På senare år har jag även sett några sporadiska Live at Heart-spelningar i samma festvåning.
   På adress Drottninggatan 1 återfinns sedan 1993 också puben The Bishops Arms, på baksidan av hotellet, där jag har upplevt många mer eller mindre officiella spelningar som jag i de flesta fall inte noterat noggrant. Men några tillfällen har jag dock antecknat.
   Bishops Arms öppnade alltså 1993. Lokalen var tidigare uppdelad i två olika butiker. Där baren står i dag fanns tidigare en resebyrå vid namn Flygresebyrån och det var i den lokalen Bishops startade. Puben har också varit hemvist för Live at Heart-festivalen.

Foto: Anders Erkman2013 hade Live at Heart-festivalen en scen på Stora Hotellet, en trappa upp, där bland annat Tullamore Brothers uppträdde.


THE CLASH 9/10 1977 Stora Hotellet
TOTTA & REFRESHMENTS 29/11 1997 Stora Hotellet
TULLAMORE BROTHERS 17/3 1999 The Bishops Arms
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE 3/4 2013 The Bishops Arms
BLACK RIVER STRING BAND/TULLAMORE BROTHERS 6/9 2013 Stora Hotellet/Live at Heart
TULLAMORE BROTHERS 20/11 2013 The Bishops Arms
IVORY TUSK 8/9 2018 The Bishops Arms/Live at Heart

/ Håkan

Bill Elliot (1950-2021)

Postad: 2021-06-08 12:44
Kategori: Minns

SOM ENA HALVAN AV DUON SPLINTER var Bill Elliot uppskattad sångare och hans historia på 70-talet var fylld av flera olika Beatles-relaterade upplevelser. Elliot härstammade från den lilla byn South Shields strax utanför Newcastle där han och låtskrivaren Bobby Purvis uppträdde som duo 1970.
   Paret fortsatte sedan i andra större grupper, bland annat Stone Blind som senare bytte namn till Halfbreed, men ingen av grupperna kom längre än till demostadiet. Det var just en demo som hamnade i händerna på Mal Evans, en gång roadmanager åt Beatles, som vidarebefordrade den till Apple. Bolaget fastnade för rösten (Elliott) och låtskrivandet (Purvis) men inte gruppen.
   1971 fick Elliot, med Evans hjälp, möjlighet att sjunga på en John Lennon/Yoko Ono-låten ”God save us”, en singel på Apple 1971 utgiven under namnet Bill Elliot and the Elastic Oz Band, som stöd för den kontroversiella engelska tidningen Oz. Samma inspelning av låten finns på Lennons ”Anthology”-samling (1998) med hans egen röst.
   Inga kommersiella framgångar för singeln gjorde att Apple-samarbetet sprack. Bill och Bob var snart tillbaka tillsammans och bildade en helt ny grupp, The Truth, men inte heller den gruppen höll trots goda positiva framtidsutsikter. Efter något år återförenades Bob och Bill och i augusti 1972 var duon Splinter ett faktum och på några månader hade de kontraktserbjudanden från skivproducenten Tony Visconti och Moody Blues skivbolag Threshold men fastnade för George Harrisons Dark Horse.
   Den ovan nämnda demon, ”Another chance I let go”, levde fortfarande 1973 och fick George Harrison intresserad och placerade den, nu under nya titeln ”Lonely man”, i filmen ”Little Malcolm and his struggle against the Eunuchs” som han var producent för. För övrigt Harrisons första filmerfarenhet som många år senare skulle utvecklas till ett helt filmbolag, Handmade Films.
   På Dark Horse blev Splinter första artist med albumet ”The place I love” (1974) med stort engagemang från den före detta Beatles-medlemmen som agerade både producent, gitarrist och arrangör.
   Harrison-samarbetet fortsatte i flera år och resulterade i ytterligare två album, ”Harder to live” (1975) och ”Two man band” (1977), innan duon försvann ut i det anonyma på mindre profilerade skivbolag.
   Med sitt soft rockiga sound befann sig Splinter hela tiden i den tämligen snälla popgenren och förutsättningar fanns att producera ett antal hitsinglar. Duon lyckades bara placera en singel, ”China light”, på Englandslistan och blev därmed ett namn, bland många andra, som fick positiva recensioner men som kommersiellt aldrig fick den stora uppmärksamheten.
   Bill Elliot avled i söndags 6 juni 2021 i Portugal där han och hans familj sedan flera år bodde.

/ Håkan

Örebro: Älvtomtagatan 56

Postad: 2021-06-08 07:51
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


VIRGINSKA SKOLAN




Pops Academy Karl Johan 2020.


Virginska Skolan på 70-talet.



I DAGENS LÄGE BYTER SKOLOR I ÖREBRO namn och adresser så ofta att det är svårt att få ordning på sånt man en gång har lärt sig. På 70-talet låg Virginska Skolan på Älvtomtagatan på väster i Örebro. Men Virginska finns sedan flera år tillbaka i det stora huset och före detta skofabriken Oscarias lokaler på Fabriksgatan i södra Örebro.
   Skolhuset på Älvtomtagatan har i många år haft namnet Karl Johan-skolan men bytte så sent som i december förra året namn till, tro det eller ej, Pops Academy Karl Johan.
   1976 hette skolan Virginska Skolan när turnépaketet med Björn Afzelius, gruppen Text & Musik och Lars Aldman uppträdde i skolans aula. Det var första och förmodligen sista gången jag besökte den lokalen för konsert.


BJÖRN AFZELIUS/TEXT & MUSIK/LARS ALDMAN 13/12 1976 Virginska Skolan

/ Håkan

Örebro: Trädgårdsgatan 5

Postad: 2021-06-05 07:58
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


PRISMA/P2/KLARAS/BUDDY HOLLY BAR/NOISE



Prisma-huset idag 2021.

Prisma på 80-talet.



PRISMA, PÅ ANDRA VÅNINGEN I HÖRNET Trädgårdsgatan/Oskarsparken, var Örebros äldsta och mest legendariska lokal för levande musik där många konserter under flera decennier ägde rum. Öppnade 1962, då som konditori och restaurang, och startade diskotek 1963 och blev Prisma Night Club 1965.
   Mellan 1974 och 2012 upplevde jag runt 50 konserter på Prisma och efterföljande ställen på samma plats.
   På 70- och 80-talet drev revisor Janne Beime stället och goda kontakter med artister, skivbolag och turnébolag gjorde konsertverksamheten stark och regelbunden. På 70-talet arrangerades konserter med förhållandevis stora svenska artister som trängde in sig på den lilla scenen i hörnet på dansgolvet.
   Trängseln, på bland annat fyra konserter med Ulf Lundell, var ibland övermäktig i den ganska onaturliga lokalen vars yta svepte runt byggnadens trapphus.
   Beime släppte stället 1982 och konsertverksamheten bromsade in något. På 90-talet utvecklades Prisma under flera år till ett ställe för en medelålders publik som nöjde sig med en dj som spelade retromusik. I folkmun hette stället då ”Jurassic Park” men Prisma-namnet levde vidare och hade fullt hus minst en helgkväll varje vecka.
   Nya ägare tog över Prisma i mitten på 90-talet och 1998 öppnade de upp nedervåningen i gatuplan, tidigare affärslokal, med en scen nere i källarvåningen. Den scenen fick namnet P2 och jag ser i min konsertlista att jag lite slarvigt placerar varje konsert efter 1998 på antingen gamla Prisma eller P2 som P2/Prisma. Krogen blev förbjuden att använda namnet P2 av Sveriges Radio som ansåg att namnet gav dålig reklam åt radiokanalen...
   Med nya ägare 2006 bytte ärevördiga Prisma namn till Klaras som huserade på tre våningar, de tre konserter jag upplevde där 2007 samarrangerades med Musikscen Örebro. 2010 bytte Klaras i sin tur namn till The Buddy Holly Bar med några konserter det året. 2011 fick lokalen tillfälligt tillbaka sitt klassiska namn Prisma och jag ser då ytterligare tre konserter, bland annat en Live at Heart-spelning.
   2011 försvinner namnet Prisma från den lokalen för sista gången men neonskylten och logotypen sitter fortfarande stadigt kvar på fasaden utanför (se bild ovan). Jag besökte lokalen en enda gång därefter (under Live at Heart-festivalen 2012) när den från maj 2012 hade döpts om till Noise. Men sedan dess har jag inte satt min fot i den lokalen som 2015, när Noise försvann, byggdes om till kontorslokaler.
   Nedervåningen i gatuplan med källare har haft många namn och enskilda ägare sedan 2010: Virus (2010), Kaktus (kort tid 2012), Plektrum (2012-15), Karma Bar & Lounge (2016), LIP (2017-18), Watt (2019-20) och heter sedan i våras Kappa Bar. Men det är en helt annan och senare historia, lokal och adress (Oskarsparken 1) som jag lär återkomma till lite senare i min serie om spelställen i Örebro.

Foto: Ben WahidI samband med release av "Tokig"-albumet spelade Mats Ronander med band (inklusive fru Sanne Salomonsen) på ett fullpackat Prisma 1985.


BJÖRN SKIFS & BLÅBLUS 17/4 1974 Prisma
TED GÄRDESTAD & NATURE 31/8 1974 Prisma
CLABBES ROCKET hösten 1974 Prisma
ULF LUNDELL & NATURE 17/11 1976 Prisma
ULF LUNDELL & NATURE 12/1 1977 Prisma
ULF LUNDELL & NATURE 15/6 1977 Prisma
ULF LUNDELL 23/8 1978 Prisma
BJÖRN SKIFS & VISION 7/3 1979 Prisma
ZKIFFZ 7/5 1980 Prisma
TOMAS LEDIN 10/12 1980 Prisma
EVA DAHLGREN & WAJS GAJS 18/8 1981 Prisma
MATS RONANDER 11/11 1981 Prisma
NIKLAS STRÖMSTEDT & SKARPA SKOTT 6/1 1982 Prisma
MIKAEL RICKFORS 15/9 1983 Prisma
ROUND MIDNIGHT 21/10 1983 Prisma
ALICE 10/12 1983 Prisma
ALICE/THE CYCLONES 30/12 1983 Prisma
MATS RONANDER 12/9 1985 Prisma
TONY TANGO 2/11 1985 Prisma
BIG DEAL 29/11 1985 Prisma
DR FEELGOOD 22/3 1987 Prisma
INDIGOS 3/9 1987 Prisma
SUZZIES ORKESTER 13/1 1988 Prisma
MAGNUS LINDBERG 16/3 1990 Prisma
ANIMALS II 9/10 1997 Prisma
REFRESHMENTS 23/10 1997 Prisma
WILKO JOHNSON 30/10 1997 Prisma
TOTTA & REFRESHMENTS 2/4 1998 Prisma
CAESARS PALACE 15/5 1998 P2/Prisma
THE STROLLERS 16/9 1998 P2/Prisma
THE KOOKS 4/12 1998 P2/Prisma
LOUDEAN/CAESARS PALACE/VOICE OF A GENERATION 6/12 1998 Meny/P2/Prisma
MONOSTAR 11/12 1998 P2/Prisma
STEVE GIBBONS & REFRESHMENTS 5/2 1999 Prisma
CONFUSIONS/DARKLANDS 18/2 P2/Prisma
DR FEELGOOD 4/3 1999 Prisma
THE FACER/THE KOOKS 28/3 1999 P2/Prisma
THE STROLLERS/HYPNOMEN 21/5 1999 P2/Prisma
THE (INTERNATIONAL) NOISE CONSPIRACY 4/8 1999 P2/Prisma
WEEPING WILLOWS 7/11 1999 Prisma
THE FACER 28/11 1999 Prisma
ECHO DEK 7/9 P2/Prisma
CAESARS PALACE 15/9 2002 P2/Prisma
THE MO/KING 22/11 2002 P2/Prisma
MELODY CLUB (matiné) 15/12 2002 Meny/P2/Prisma
THE WANNADIES/MELODY CLUB/THE SPITTS/WONDERLAND/THE ACCIDENTS 15/12 2002 Meny/P2/Prisma
PUGH ROGEFELDT 8/2 2007 Musikscen Örebro/Klaras
STAFFAN HELLSTRAND 1/3 07 2007 Musikscen Örebro/Klaras
PERSSONS PACK 5/4 2007 Musikscen Örebro/Klaras
MATS RONANDER 27/2 2010 The Buddy Holly Bar
JOHN LINDBERG TRIO 6/3 2010 The Buddy Holly Bar
EVA EASTWOOD & THE CONFIDENCE BAND 17/4 2010 The Buddy Holly Bar
NISSE HELLBERG 26/5 2010 The Buddy Holly Bar
THE WINCHESTER WIDOWMAKERS 10/9 2010 The Buddy Holly Bar/Live at Heart
EILEN JEWELL 25/2 2011 Prisma
FLESHTONES/THE MAHARAJAS/THE SPADES 1/6 2011 Prisma
THE HAPPY HIPPO FAMILY 17/9 2011 Prisma/Live at Heart
THE SIXGUN REPUBLIC 6/9 2012 Noise/Live at Heart
JOHAN ÖRJANSSON 6/9 2012 Noise/Live at Heart

/ Håkan

Örebro: Eyragatan 1

Postad: 2021-06-02 07:52
Kategori: Örebro

VAR TREDJE DAG I SOMMAR KOMMER JAG kronologiskt redovisa spelställen i Örebro där jag genom åren upplevt en eller flera konserter.

Glad Sommar!
/Håkan Pettersson


IDROTTSHUSET


Idrottshuset idag.


Idrottshuset 70-tal.



DET ANRIKA IDROTTSHUSET I ÖREBRO ritades av stadsarkitekten i Örebro, Georg Arn. Invigdes 31 augusti 1946 av dåvarande kronprins Gustaf Adolf. Sedan har det arrangerats boxningsgalor, SM-tävlingar i bowling 1947 och en VM-match i handboll 1954 och 1965. I samband med Örebros 700-årsjubileum 1965 anordnades en utställning med Idrottshuset som mässområde.
   Idrottshusets stora hall har en publikkapacitet på 1 400 sittande åskådare. Vid behov kan platsantalet utökas till 2 100 om golvet tas i anspråk.
   Under 60-talet arrangerades en mängd så kallade popgalor, här finns detaljer och datum till många konserter, och från 1972 upplevde jag många konserter i den stora inomhusarenan.
   Våren 1972 såg jag den turnerande svenska upplagan av musikalen ”Jesus Christ Superstar” med bland annat Bruno Wintzell (Jesus), Lars-Åke Bly (Judas) Titti Sjöblom (Maria Magdalena) och Dan Tillberg (Simon Ivraren). Innan jag i augusti 1972 fick uppleva en unik konsert med Paul McCartney och hans Wings. Dagen efter en konsert på Gröna Lund i Stockholm kom Paul och bandet till Örebro och fortsatte sedan till Oslo (9 augusti), Göteborg (10 augusti) och Lund (11 augusti) i sin dubbeldäckarbuss.
   Jag har genom åren sett knappt 20 konserter i Idrottshuset men statistiken säger att det är nästan 19 år sedan jag upplevde en konsert där senast!

Foto: Stig NyströmDave Edmunds med band bjöd på konsert i Idrottshuset 1981.


WINGS 8/8 1972 Idrottshuset
BILL HALEY & HIS COMETS/BIBBI ANDER/ROCKGREVEN/ROCK-OLGA & GAUFFINS DUBBELBLANDNING 17/9 1972 Idrottshuset
OAK RIDGE BOYS 21/5 1974 Idrottshuset
DR HOOK 18/9 1977 Idrottshuset
STATUS QUO 29/1 1978 Idrottshuset
GASOLIN 9/2 1978 Idrottshuset
DAVE EDMUNDS BAND 29/10 1981 Idrottshuset
HANSSON DE WOLFE UNITED 21/10 1982 Idrottshuset
ULF LUNDELL 9/11 1982 Idrottshuset
DAN HYLANDER, PY BÄCKMAN & RAJ MONTANA BAND 18/10 1983 Idrottshuset
MAGNUS UGGLA 11/11 1983 Idrottshuset
HANSSON DE WOLFE UNITED 5/4 1984 Idrottshuset
IMPERIET med Fläskkvartetten 2/1 1987 Idrottshuset
RATATA 20/3 1987 Idrottshuset
JOHN NORUM 12/2 1988 Idrottshuset
ULF LUNDELL 14/3 2001 Idrottshuset
ULF LUNDELL 3/12 2002 Idrottshuset

/ Håkan

Maj 2021 på Håkans Pop

Postad: 2021-06-01 07:59
Kategori: Blogg


”The load-out” live med Jackson Browne 1978.

MAJ HAR SEDAN 2009 VARIT DEN MÅNAD när höst- och vårsäsongens kategorier på Håkans Pop avslutas. Så även i år när följetongen med bästa livealbum, återblickarna på gamla krönikor och genomgången av cover- och tributeskivor gick i mål i mitten på månaden. En månad där floden av nya intressanta album nådde årets hittills mest intensiva period.
   Listan på mina favoriter bland historiens rangordnade bästa livealbum nådde i maj Topp 3. Där Jackson Browne toppade listan, Jacksons kamrat Warren Zevon på en hedrande andraplats och Bruce Springsteen på bronsplats.
   Jag avslutade vårens serie med coverskivor med det äkta paret Gillian Welch/David Rawlings och i tributekategorin lyssnade jag på en fantastisk hyllningsskiva till den amerikanske sångaren och låtskrivaren Elliott Smith.
   Säsongens genomgång av gamla krönikor från 80- och 90-talet avslutades med två från maj 1993 och oktober 1993.

DET KÄNNS SPONTANT SOM OM 2021 hittills har varit ett ganska lugnt år när det gäller nyutgivna skivor men i just avslutade maj exploderade det så smått, både i kvalité och kvantitet. Under månadens sista dagar kom DEL AMITRIS efterlängtade comebackalbum ”Fatal mistakes” och tog fokus från alla andra nya skivor. Med så pass god kvalité att jag skrev en hel recension på skivan.
   Norrländskan ELLEN SUNDBERG har gjort en skiva, ”Ett bloss för Bodil Malmsten”, där hon har tonsatt författarens texter. Det är väl onödigt att kalla det en coverskiva av den typ hon tidigare gjorde med Kjell Höglund-låtar.   
   Här tar Ellen, förutom en låt där Staffan Hellstrand har skrivit musiken, fullt ansvar för melodierna som håller en god personlig klass men blir kanske lite väl entonig på ett helt album. Kanske har hon lite för mycket respekt för sin jämtländska kollegas ord? Men däremot är det vågat att inleda skivan med en 11:36 lång låt.
   I den stora mängd av nya skivor som plötsligt kom i min väg under maj hamnar album av den typ som debuterande EDGAR & STRANDBERG har givit ut i kläm mellan alla tyngre releaser. Den värmländska duon har gjort en habil skiva. Välgjord, välskriven och lättlyssnad men dessvärre också lite lättglömd och smått opersonlig i den genre man närmast kan kalla poprock på svenska. Målgruppen är väl fans av Lars Winnerbäck och Ulf Lundell men det området är ju redan inmutat av större och personligare profiler. Men det svänger fint i många refränger och Ola Gustafssons produktion är oantastlig. Några duetter med kvinnliga sångare lättar också upp.
   Ibland mår skivorna bra av att lyssnas på under en längre tid. Efter SARAH KLANG kanondebut med ”Love in the milky way” för två år sedan kom uppföljaren ”Creamy blue” som en naturlig följd men lite väl lik föregångaren. När jag först lyssnade på trean ”Virgo” fick jag uppfattningen att ingenting hade hänt med varken sound, produktion, låtar och sång men när jag lyssnar koncentrerat igen känns aktuella skivan som ett litet lyft sedan förra skivan men når inte riktigt upp till den näst intill oöverträffade debutnivån.
   Ibland väntar jag mig ingenting när jag lyssnar på en ny skiva men lika ofta kan jag då bli så där gränslöst förvånad och imponerad på samma gång. Och DAMIEN JURADOS nya album ”The monster who hated Pennsylvania” (se höger) är just en sån skiva som i all sin anspråkslösa och lågmälda stil väcker otroliga känslor i min ibland svårövertalade hjärna.
   För 18 år sedan satt han på en scen i Örebro, på Strömpis, och var ganska vemodig och svårtillgänglig men på den här nya skivan upprepas en behaglig och positiv singer/songwriter-pop på låt efter låt. Tillsammans skapas ett album som jag tror har chansen att ta sig in på årsbästalistan så småningom.
   Sebadoh- och Dinosaur Jr-medlemmen LOU BARLOW gör som soloartist mer akustisk och lågmäld musik. ”Reason to live” tillhör nästan singer/songwriter-genren. Ett skönt avslappnat sound som gjord för sommaren. Hittar än så länge inte de direkt avväpnande låtarna men tiden talar för Lou Barlow.
   Apropå förväntningar såg samarbetet mellan gamle favoriten JOHN HIATT och bluegrasskompet JERRY DOUGLAS BAND på pappret ut som ”made in heaven”. Soundet är som väntat helt okej, dobro och fiol i framträdande roller, men jag blir lite besviken på låtmaterialet som många gånger brukar tala till Hiatts fördel som genuin låtskrivare. Men här tar tradition och gamla rötter överhand från ren inspiration, kreativitet och nymodernt skapande. Nej, Hiatt sjunger sedvanligt starkt och personligt men de flesta melodierna traskar på i den traditionella myllan och blir inte så personliga som jag hade väntat mig.
   ANDERS F RÖNNBLOM fortsätter skriva låtar och producera skivor med en imponerande handlingskraft. Nya albumet ”Framtiden är en underbar plats att komma till” är nio övervägande långa textdominerade låtar. Anders har mycket att säga i de långa poetiskt baserade texterna som han ibland läser till nästan improviserade musikbakgrunder. Jag saknar ofta de stora melodierna, ”Show business” och ”Vinden vänder” är undantag, och jag njuter mer av det soundmässiga än av låtmaterialet.
   Tala om tajming. Samma vecka som Bob Dylan firade sin stort uppmärksammade 80-årsdag släppte CHRISSIE HYNDE ett soloalbum, ”Standing in the doorway”, med enbart Dylan-låtar. Förutsägbart, javisst, men Chrissie lyckas på många sätt skaka liv i många av de redan sönderspelade låtarna. Hon gör det på ett akustiskt baserat sätt och skapar därmed ett ganska spontant sound där hennes sedvanligt personliga röst lyfter materialet.
   Dessutom har Chrissie lyckats leta upp några udda låtar som inte tillhör det vanligaste covermaterialet, exempelvis titellåten (från ”Time out of mind”) och ”In the summertime” (från ”Shot of love”). Sedan blir jag varje gång lika berörd av att höra ännu en version av ”Love minus zero”...

/ Håkan

”Fatal mistakes”

Postad: 2021-05-31 12:16
Kategori: Skiv-recensioner



DEL AMITRI
Fatal mistakes
(Cooking Vinyl)


BRA SKIVOR, RIKTIGT BRA SKIVOR, SKA INTE behöva passera obemärkt på Håkans Pop fast sidans officiella säsong är över och vi befinner oss i motsvarigheten till silly season. Nej, Del Amitris grymt efterlängtade nya album, som fått den väldigt missvisande titeln ”Fatal mistakes” (måste väl vara skotsk ironi?), bör uppmärksammas stort och rättvist när kvalitén håller sig på den här exklusiva nivån.
   Att bandets nya album är efterlängtat är ett understatement av ofantlig storlek. Det blir lätt så när ett band inte har släppt något studioalbum på 19 år(!). Det känns nästan overkligt att denna långa paus till slut, efter några återföreningsturnéer och till och med ett oväntat lysande livedubbelalbum, resulterar i en fantastiskt välgjord och närapå femstjärnig skiva. Förväntningar har under alla overksamma år funnits men jag har inte vågat ha alltför stora förhoppningar men ”Fatal mistakes” är till stor del en grandios comeback.
   När allt kommer omkring och jag i min iver försöker sammanfatta åren efter bandets absoluta höjdpunkt ”Change everything” (1992) kan jag inte annat än konstatera att ”Fatal mistakes” är så bra att den i mina öron är det bästa som Del Amitri har producerat på skiva sedan just 1992. Jag har väl haft ett gott öga (och öra) till Justin Currie & Co även senare men jag tycker nya skivan i sin helhet överträffar alla tre album som kom innan bandet tog paus 2002.
   Jag misstänker idag att helt hyfsade album som ”Twisted” (1995) och ”Some other sucker's parade” (1997) nog förstärkte sina aktier efter en fantastisk konsert med bandet i september 1997 och att på gamla meriter tvingade jag nog in ”Can you do me good?” på årsbästalistan 2002.
   Del Amitri har ju aldrig riktigt försvunnit från fokus under alla ”de tysta åren”. Sångaren, låtskrivaren och bandets medelpunkt Justin Currie har ju regelbundet, om än glest mellan albumen, producerat soloskivor som av naturliga skäl, röst och låtskrivande, lämnat starka ekon av Del Amitris sound. Men det är ju nu när Currie återförenas med sin bästa kollega, gitarristen Iain Harvie, som samarbetet känns helt igen.
   Och tillsammans med resten av samma band, Kris Dollimore, gitarr, Ashley Soan, trummor, och Andy Alston, keyboards, som gjorde 2014-turnén till en succé som sedan resulterade i den utsökta livedubbeln ”Into the mirror” (2015), blir Del Amitri en fulländat fungerande enhet även på en studioskiva.
   Men det räcker naturligtvis inte att bara återförenas, det krävs både produktivitet och kreativitet i kanske ännu större doser för att kunna återvända med respekt. På den punkten motsvarar ”Fatal mistakes” allt man egentligen kan kräva av ett band som inte har producerat ett helt studioalbum på 19 år.
   Förhandssingeln ”Close your eyes and think of England”, för några månader sedan, visade vägen. Från det där starkt ”Ringo Starr”-influerade trumintrot via den fantastiskt genuina melodin till en ytterst markerad refräng förstod vi att Del Amitris comeback var på allvar. Jag vet inte vad som räknas som hits idag, 500 miljoner streamings kanske, men i den gamla skolan är ”Close your eyes and think of England” en solklar hit i mina öron.
   Den spektakulära låten står dock inte ensam i fokus på ”Fatal mistakes”. Blandningen på albumet är närmast en perfekt mix som pendlar mellan de lite mer elektriska låtarna, där bandets energi lyser, och de ljuvligt lite långsammare melodiösa höjdpunkterna där man uppenbart måste dra paralleller med Justin Curries solorepertoar.
   Till den första kategorin hör öppningslåten ”You can't go back”, den av feta gitarriff drivande ”Musicians and beer”, den taktfasta ”Losing the will to die” och den orgelkryddade ”Missing person”. Melodiös poprock av bästa sort som ändå inte riktigt vågar sträcka ut sig i sin helhet utan fastnar runt treminutersstrecket.
   Inte heller i de ståtliga balladerna ”Otherwise”, ”Second staircase” och ”Lonely” vill Currie och bandet förstärka känslorna i full längd. När låtarna i flera fall abrupt och snopet avslutas innan 3:00 känns det som slöseri med talang och kreativitet, den oöverträffat vackra ”Mockingbird, copy me now”, med svaga stänk av folkmusik, blir blott en parentes till låt på 2:23.
   Jag ska inte klaga, jag ska inte gnälla för jag är ingen vän av långa album och när ”Fatal mistakes” går i mål efter fantastiskt underhållande 45:52 är jag mer nöjd och tillfredsställd än jag egentligen är värd.

/ Håkan

Örebro: Drottninggatan 42

Postad: 2021-05-30 07:49
Kategori: Örebro

CLUB 700/CONVENTUM CLUB 700



Conventum Club 700 idag.

Foto: Örebro StadsarkivClub 700 på 70-talet.


CLUB 700 ÄR INTE ÖREBROS MYSIGASTE konsertlokal, med en enorm tegelvägg som största men ljudmässigt mest tveksamma kännetecken, men stor nog för att rymma drygt 1000 personer vid konserttillfällen. Lokalen är en del av Medborgarhuset där det finns plats för ytterligare två konsertlokaler, Hjalmar Bergmanteatern och Teaterkaféet med annan adress (Olof Palmes Torg 3), som jag får anledning att återvända till senare i min artikelserie.
   Byggnaden uppfördes 1957–65 och invigdes i samband med 700-årsjubileet av Örebros grundande 1965. Ungdomshallen (kallad ”Club 700”) invigdes den 31 december 1964. Medborgarhuset ritades av bröderna Erik och Tore Ahlsén.
   Club 700 var på 60-talet hemvist för konserter med kända engelska band som The Kinks, Fleetwood Mac och Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, se detaljer här. Men det var innan jag satte min fot i lokalen på 70-talet.
   Från mitten av 00-talet införlivades Club 700 i Conventum-familjen och lokalen fick då namnet Conventum Club 700. Ett 20-tal konserter har jag upplevt i lokalen.

Foto: Anders Erkman1987 var Roxette en redan etablerad duo men Marie Fredriksson fortsatte parallellt sin solokarriär på svenska, här på Club 700.


IMPERIALS/SAMUELSONS 7/1 1974 Club 700
NEON ROSE/PUSS & KRAM 17/11 1974 Club 700
LIFE LINE 4/10 1985 Club 700
MARIE FREDRIKSSON 13/11 1987 Club 700
BIG DEAL 24/2 1988 Club 700
TOMMY NILSSON 8/10 1988 Club 700
MIKAEL RICKFORS 14/12 1988 Club 700
EVA DAHLGREN 26/10 1991 Club 700
LOLITA POP/EKHOLMS IMPERIUM/SIX FEET 15/5 1999 Club 700
MIKAEL WIEHE 30/11 2001 Club 700
THOMAS DILEVA 15/3 2002 Club 700
WILMER X 29/3 2005 Conventum Club 700
NATIONALTEATERN 11/11 2005 Coventum Club 700
LISA MISKOVSKY 19/10 2006 Conventum Club 700
NATIONALTEATERNS ROCKORKESTER/DAG VAG 27/10 2006 Conventum Club 700
MONEYBROTHER/DICK TIGER 14/12 2006 Conventum Club 700
MONEYBROTHER/FLORENCE VALENTIN 15/11 2007 Conventum Club 700
CHRISTIAN KJELLVANDER/KRISTOFER ÅSTRÖM 2/2 2008 Club 700
ELDKVARN 28/3 2009 Conventum Club 700
THE HIVES/THE FUME 2/2 2013 Conventum Club 700

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (454)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (142)
Örebro (18)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2021 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Jocke 15/06: Finns på YouTube nu: https://www.youtube.com/watch?v=dXA2Xkm4UfI...

L-Å Madelid 7/06: Sorry, missade att du nämnde Zombies i artikeln och att Tages och Hep Stars kn...

L-Å Madelid 7/06: Hallå Håkan! Jag ser att du missat några konserter. The Zombies spelade på ...

Kjell J 2/06: Lou Barlow är väl sedan ganska länge tillbaka i Dinosaur Jr....

Jan Arne Martin Lennell 31/05: Tack Håkan för en intressant recension! Har ännu inte lyssnat (dök upp i bre...

Johan S 31/05: Lysande! Har gått varm hela helgen. ...

Janne Lennell 22/05: Ser fram mot listan över favoritskivor. Tror vi kommer ha en del gemensamma fav...

Tommy Jonsson 22/05: Vet inte om det är sant men det påstås att publikljudet inte blev speciellt b...

Peter 17/05: Vart tog Live at the Grand Opera House Belfast med Van Morrison vägen?...

Jan Arne Martin Lennell 15/05: Del Amitri tycker jag skulle haft förstaplatsen :)...ser vekligen fram mot dera...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.