De tio senaste blogginläggen

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-06-03 07:57
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanSTEPHEN STILLS (Crosby, Stills & Nash) Globen Stockholm 16 juni 2005.

/ Håkan

Maj 2020 på Håkans Pop

Postad: 2020-06-02 12:58
Kategori: Blogg


Mats Ronander på karantärnkonsert i Malmö.

UNDER MAJ AVSLUTADES TRADITIONSENLIGT den senaste säsongen på Håkans Pop. Då nådde vi exempelvis nummer ett i följetongen om 00-talets bästa album, de absolut sista intervjuerna i serien av gamla intervjuer publicerades och de två sista skivorna med enbart coverinnehåll presenterades. Dessutom fick jag under månaden det tråkiga beskedet att två betydelsefulla artister i pop- och rockbranschen hade gått bort. Recenserade också några nya skivor och uppmärksammade tre karantänkonserter.
   Listan på 00-talets bästa skivor, enligt min smak, har pågått sedan augusti förra året och gick under maj i mål. Då kunde jag avslöja de två översta placeringarna på min 36 album långa rangordnade och det blev Ulf Lundell (#2) och Sweet Chariots (#1).
   Den sista återpublicerade intervjun blev mycket naturligt Mats Ronander i en intervju från 1994 och de avslutande skivorna i den senaste säsongens serie om coverskivorna hade gjorts av Ebba Forsberg och Rumer.
   Två på varsitt sätt mäktiga artister gick bort under maj 2020, Little Richard och Moon Martin (se vänster).
   Utan riktiga konserter att besöka recenserade jag under maj tre karantärkonserter med Richard Lindgren, Mats Ronander och Mathilda Wahlstedt.
   Sedan inledde jag den långa känsloladdade sommarserien med bilder från fotografen och min gode vän Anders Erkmans arkiv. Varje dag under hela sommaren kommer ett nytt fotografi taget av Anders att pryda en sida på Håkans Pop.

UNDER MAJ RECENSERADE JAG TVÅ NYA aktuella skivor, Håkan Hellström och Greg Copeland, men lyssnade på så många fler.
   Den inofficiella tävlingen om månadens bästa album stod länge och vägde mellan Jason Isbell och Steve Earle men det visade sig att Greg Copeland (höger) i slutet på månaden tog hem det priset.
   Redan 2013 fanns Jason Isbell med på min årsbästalista, det upprepades 2017 och nu ligger hans nya ”Reunions”, inspelad tillsammans med kompbandet The 400 unit, nära till hands att hamna på årets lista. I en sedvanligt blandad kompott på en hög kvalitativ nivå har jag främst fastnat för låtarna ”Dreamsicle”, den Dire Straits-klingande ”Running with our eyes closed”, den lite rockigare ”Be afraid” och ”It gets easier” (om Isbells gamla alkoholproblem).
   På senare skivor har Steve Earle utvecklats till en ganska robust och inte fullt så personlig rockartist. På ”Ghosts of West Virginia” har han tonat ned det musikaliska uttrycket, blivit stundtals akustisk och till stor del siktat in sig på folkmusik. Någon jämförde honom med Woody Guthrie och jag är böjd att hålla med.
   Den duktige trombonisten Viktor Brobacke (Moneybrother och Håkan Hellström) har solodebuterat med minialbumet ”Vuxna barn” och gjort det på ett mycket lovande sätt. Personlig pop på svenska med trixiga melodier och udda texter.
   Tänk att varje gång Mauro Scocco ger ut en ny skiva väntar jag mig så mycket mer än han brukar kunna leverera. Så många kvalificerade låtar han har skänkt bort till andra artister har höjt mina förväntningar på hans egna skivor. Men jag har i vanlig ordning svårt att ta till mig nya albumet ”Den stora glömskan”, en slags schlagerinspirerad pop eller discofierad musik där jag har svårt att hitta det personliga tilltalet.
   Nyheten att ett album med Philip Rambow, "Americana underscores", släppts tidigare i vår nådde mig under maj och nyfikenheten rasade i höjden. Han var en av många pubrockprofiler, framförallt som ledare i The Winkies, under 70-talet. Men nya skivan är trots allt en liten besvikelse, sju egna låtar som alla är instrumentala och jag saknar röst och ren personligt.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-06-02 07:59
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanMATS RONANDER 2019.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-06-01 07:56
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanMAGNUS LINDBERG 1989.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-05-31 07:52
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanDOUG SEEGERS 2014.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-05-30 07:58
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanJOHN HIATT 1985.

/ Håkan

”The tango bar”

Postad: 2020-05-29 16:16
Kategori: Skiv-recensioner



GREG COPELAND
The tango bar
(F&H/Hemifrån/Paraply)


AMERIKANEN GREG COPELAND DYKER plötsligt och överraskande upp som en skugga från det förflutna. Det är ”bara” tolv år sedan han senast gav ut ett album, den för mig fram till idag ganska okända ”Diana and James”, men hela 38 år sedan den Jackson Browne-producerade ”Revenge will come” skapade en viss uppståndelse. Snacka om sporadisk artist som nu gör sin karriärs andra comeback utan att ha några musikaliska ambitioner att bjuda på högljudda kommersiella arrangemang.
   Hans tidigare skivor har båda haft Jackson Browne-kopplingar men den här gången har Gregs mentor inte aktivt medverkat men finns ändå med i tack-listan på omslaget utan att soundmässigt ha inspirerat. Greg har ett extremt anspråkslöst sätt att förmedla sina sånger och sin musik. Både innehållsmässigt och uttrycksfullt håller han en mycket låg profil på sitt tredje album.
   Han håller till och med en så låg profil att han låter två gästsångerskor framföra fyra av skivans nio låtar men resultatet är ändå underhållande, djupt personligt och stundtals magiskt i den genomgående lågmälda genren.
   En av gästsångerskorna är Inara George, Lowell Georges dotter, som inleder ”The tango bar” med att sjunga ”I'll be your sunny day”, så vackert det rimligtvis går att göra, till producenten Tyler Chesters piano/bas-komp. Naket och avskalat och personligt fast Greg lite märkligt inte finns på plats.
   Det är svårt att inte sikta in sig på de kvinnliga rösterna ty både ovannämnda George och Nashville-baserade Caitlin Canty, på tre låtar, ger Gregs sånger mycket karaktär. Låtarna växer till något stort och förvandlas till höjdpunkter på ett visserligen redan jämnstarkt album.
   Låtarna med kvinnlig sång är kanske skivans mest uppenbart melodiska inslag men Greg Copelands egna insatser ska inte undervärderas. Personlig röst, som har John Hiatts djup men är inte lika intensiv, i en trygg lite tillbakalutad musikalisk omgivning, där man kan dra små paralleller med J J Cale, ger albumet en homogen känsla med lång livslängd.
   Producenten Chester och ett begränsat gäng musiker, med den legendariske steelgitarristen Greg Leisz i spetsen, gör varje arrangemang på varje låt till något unikt och extra. Ibland sparsmakat elegant som ovannämnda ”I'll be you sunny day” och ”Beaumont taco bell” och ibland lite mer elektriskt och energiskt i låtar som ”Scan the beast” och ”Lou Reed” (utan att nämna rockprofilen vid namn i texten) utan att höja tempot nämnvärt.
   Vid varje lyssning hamnar albumets favorithöjdpunkter bland de tre Caitlin Canty-sjungna låtarna som följer på rad mot slutet av skivan. Och det är en ren smaksak om det är någon av de två lågmälda, lite loja låtarna ”Mistaken for dancing” och ”Beaumont taco bell” eller den lite mer försiktigt catchy låten ”Better now” som blir mitt val för stunden.
   Det är numera sällan som musik fastnar så plötsligt och tydligt i både öronen och känslorna som på ”The tango bar”. Jag sitter precis med månadens bästa skivor framför mig och försöker bestämma om det är Jason Isbell eller Steve Earle som har tagit hem priset när Greg Copelands lågmälda pärla till album kommer och sopar alla konkurrenter av banan.

FOTNOT: Greg Copeland skivdebuterade alltså 1982 med ”Revenge will come” och fick lite uppmärksamhet tack vare Jackson Brownes och hans musikergängs närvaro men skivbolaget (Geffen) visade inget intresse och skivan hamnade ganska omedelbart i skymundan. Däremot överlevde en av låtarna från albumet, den lätt politiska ”El Salvador” om konflikten i samma land under 80-talet.
   Dels hamnade låten genom Dan Hylanders försorg i Raj Montanas scenrepertoar redan 1983 och dels fick låten ännu större uppmärksamhet när Joan Baez 1989 gav ut låten som en duett med Jackson Browne.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-05-29 07:55
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanKAJSA GRYTT 2011.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-05-28 07:50
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanJACKSON BROWNE 1997.

/ Håkan

FOTO: Anders Erkman (1958-2020)

Postad: 2020-05-27 07:51
Kategori: Anders Erkman

Foto: Anders ErkmanPAUL SIMON Globen Stockholm 5 maj 1991.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (434)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2020 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.