Blogginlägg från 2015-11-18

P F Sloan (1945-2015)

Postad: 2015-11-18 09:56
Kategori: Minns

Ni som regelbundet läser Håkans Pop känner till min fascination och mitt intresse för namnen mellan parenteserna, låtskrivarna, och när jag upptäcker att P F Sloan inte längre finns med oss är det på sin plats med några minnesord. Han hade på 60-talet en egen om än sporadisk karriär som sångare men det är som låtskrivare han gjorde sig mest känd.
   Jag har redan nämnt hans namn två gånger på min 60-talslista med singelartister som publiceras här varje måndag. Dels i den lilla texten om The Turtles och dels som upphovsman till "Take me for what I'm worth", en av i The Searchers allra bästa singlar.
   P F Sloan, föddes som Philip Gary Schlein, inledde sin så kallade karriär redan som 14-åring med en singel 1959, "She's my girl" som blev en hit med The Turtles 1967, då han uppträdde som Flip Sloan. Efter ytterligare en singel 1960, där han kallade sig Phil Sloan, fastnade han för förnamnsinitialerna P F och satsade då mer som låtskrivare och studiomusiker än på en artistkarriär.
   Kommersiellt exploderade det för P F sommaren 1965 med hans protestlåt "Eve of destruction" som gjorde New Christy Minstrels-sångaren Barry McGuire till ett känt namn i hela världen. Låten toppade alla världens listor (även Tio i Topp) men teamet McGuire/Sloan hade svårt att följa upp de framgångarna fast receptet upprepades på några singlar. (1971 blev McGuire kristen och 1975 uppträdde han i Örebro men vägrade sjunga sin enda kända låt...).
   Samtidigt som "Eve of destruction" toppade alla listor stod många artister i kö för att spela in P F Sloan-låtar. Både The Grass Roots ("Where were you when I needed you"...) och The Turtles ("Let me be"...) baserade under flera år sina karriärer på Sloan-låtar och den lättviktiga engelska popgruppen Herman's Hermits fick en hit med Sloans "A must to avoid" i januari 1966 samtidigt som Searchers härjade på Englandslistan med hans "Take me for what I'm worth". Bara några månader senare fick dessutom Johnny Rivers en hit med hans "Secret agent man".
   P F Sloan fortsatte försöka göra starka album, bland annat "Measure of pleasure" (1968) inspelad i Muscle Shoals-studion med Tom Dowd som producent, men utan att nå en stor publik och sålde följaktligen dåligt. Då blev hans namn mer uppmärksammat när etablerade låtskrivaren Jimmy Webb 1970 skrev en låt, "P F Sloan", om sin låtskrivarkompis.
   P F Sloan dog av cancer i bukspottskörteln i söndags 15 november 2015.

/ Håkan

Inte en meningslös sekund

Postad: 2015-11-18 07:56
Kategori: 90-talskonserter

Det här var tidigt i Göteborgsgruppen The Soundtrack Of Our Lives historia. Bara några månader innan den här konserten hade gruppen skivdebuterat med mycket starka "Welcome to the infant freebase", trea på min årsbästalista 1996.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/1 1997.

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES
Contan, Örebro 17 januari 1997


Ebbot Lundberg, Soundtracks karismatiske sångare, må vara crazy/förvirrad/galen/skämtsam/utflippad/genial (efter att ha läst fredagsintervjun i NA kan ingen beskrivning strykas) men han är en av rock-Sveriges få riktiga personligheter.
   Han kan ensam ge en konsert klassisk stämpel. Contan-spelningen i fredags var väl ingen genuin milstolpe men onekligen en minnesvärd afton och natt.
   Ebbot gjorde ingen, absolut ingen, besviken när han i ett enormt rökmoln uppenbarade sig i ett vitt stort skynke och sandaler.
   Han stod där som den Jesus-figur han säkert inbillar sig vara. Höjde armen och lärj..., förlåt publiken, svarade med samma sak.
   Han frälste en redan Soundtracks-frälst publik och piskade upp den stämning som redan var på topp.
   Redan under andra låten stagedivade Ebbot, balanserade sedan livsfarligt på högtalarna, var vid ett tillfälle, under "Blow my soul", på väg upp genom innertaket och när han hängde på sig cittran (som knappt hördes) i pärlan "Grand Canaria" var hippiestuket fulländat.
   Det är inte lätt att vara visuell på en trång krogscen på en sprängfylld klubb men Ebbot var ypperlig.
   Men vi ska inte för ett ögonblick glömma bort att The Soundtrack Of Our Lives är ett musikaliskt underbart gäng.
   Gruppens kraftfulla pop på debuten i höstas var en knytnäve åtminstone i min mage. Den lånar och stundtals stjäl friskt från 60-talets melodiösa era men energin är tveklöst 1996 och nu också 1997.
   Precis en timmes spelning, inklusive två extralåtar, bjöd på allt det viktiga och storslagna från debuten plus någon nyhet i samma genre, det vill säga Beatles cirka 1969.
   Kvällens stora allsång hette givetvis "Instant repeater '99" men nedlastad av blytunga förväntningar ville den aldrig riktigt lyfta.
   Men när slutet kom, som det oundvikligt måste göra även på oförglömliga konserter, med nedtonade "Endless song" och boogiefyrverkeriet "Confrontation camp" svävade vi i väg i ett svettigt lyckorus.
   I dagens konsertsnåla verklighet hade jag faktiskt glömt hur fysiskt laddad och vällustig en levande attraktion, av Soundtracks kaliber, kan vara.
   Och med en ledare som Ebbot Lundebergs totala utstrålning blev inte en sekund tråkig eller meningslös.

Ebbot Lundberg – sång
Ian Person – gitarr
Martin Hederos – klaviatur
Kalle Gustafsson Jerneholm – bas
Fredrik Sandsten – trummor
Mattias Bärjed – gitarr

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (400)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.