Blogginlägg

Ett besök på Eel Pie Island

Liam Grundy framför gångbron till det musikhistoriskt intressanta Eel Pie Island i Twickenham.

EFTER ETT MYCKET TREVLIGT MÖTE och lunch med Liam Grundy, aktuell med albumet "Houston", i torsdags på den lilla mysiga italienska restaurangen Masaniello på Church Street i Twickenham, sydvästra London, tog han med oss på en informell men intressant guidning på det närliggande legendariska Eel Pie Island. Jag har berättat de musikhistoriska detaljerna om ön tidigare men jag har aldrig vågat gå över den lilla privata gångbron som skiljer ön i Themsen från fastlandet.


Som ni kan se på kartan ovanför är det ett begränsat antal hyresgäster på ön och många vill leva sina liv i avskildhet utan att få påhälsning av nyfikna människor och/eller turister. Skyltar som "Strictly private" och höga plank skiljer många bostadshus från gångvägen som skär igenom det långsmala Eel Pie Island som i sina ändar har vildvuxen skog. Men det finns också några små fina gemytliga hus, som exempelvis Hurley Cottage (se ovan).
   Där det en gång i tiden, fram till 1971, stod ett legendariskt hotell är det nu privata hus under namnet Aquarius som skyms av insynsskyddade plank. Ön rymmer också flera mindre båtvarv, roddklubbar och åtskilliga små konstnärshus under samlingsnamnet Eel Pie Island Artists’ Studios. Här finns konstnärer, glasskulptörer, krukmakare och juvelsmeder.


Liam Grundy berättar att förre skivbolagschefen på Stiff, Jake Riviera, numera äger ett av de större husen på ön, Lion's Boathouse. Och det känns ju tämligen naturligt med tanke på öns musikaliska historia. Vi närmar oss dörren (se ovan) och mycket riktigt står det "Riviera" bredvid dörrklockan. Och dessutom namnet "Alan Ward". Alan Ward är en av direktörerna i Rivieras bolag Lions Moorings Ltd och 1974 var han sångare i bandet Bastard 1974 tillsammans med Brian James som sedan bildade The Damned och fick kontrakt med Rivieras Stiff Records. 1978 till 1980 gav Alan Ward ut singlar som Elton Motello, namnet låter uppenbart som en Riviera-uppfinning.


Eel Pie Island från Twickenham-sidan. Det vänstra trähuset är Jake Rivieras Lion's Boathouse.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.