Blogginlägg

Jag fick en ny favorit

Bilder: Carina ÖsterlingCrash n Recovery.


Bilder: Anders ErkmanKolonien.
NÄR TIMMARNA INTE RIKTIGT RÄCKER TILL för några djupa analyser får en tidig morgonpromenad i regn fungera som inspirationskälla. Och jag kommer väl ganska snabbt på att höga förväntningar inte bara är något negativt. Laddade och nästan taggade men definitivt förberedda så blev torsdagskvällens första kvällskonsert med Crash n Recovery den triumf och lyckad upplevelse som jag i min positiva dröm hade hoppats på. Det norrländska countrybandet är en relativt ny bekantskap. Jag hade innan konserten lyssnat igenom nya skivan relativt noggrant och stundtals upptäckt rent magiska detaljer men var även i övrigt som helhet imponerad.
   PÃ¥ Clarions breda scen och framför en ännu en gÃ¥ng fullpackad Live at Heart-lokal gick bandet med sÃ¥ngerskan Linda Engström i spetsen ut hÃ¥rt med bÃ¥de taktfast country och välsjungna lÃ¥tar. Linda, som ocksÃ¥ skriver en majoritet av gruppens lÃ¥tar, hade live en otrolig stämma som ibland tangerade den alltför duktiga nivÃ¥n men huvudsakligen hade hon en rivig och personlig röst. Nästa vecka, när jag recenserar deras nya album "Deep in the woods" (som jag förutspÃ¥dde igÃ¥r fanns den till försäljning efter konserten), kommer jag dra paralleller mellan Linda och en annan Linda, nämligen Linda Ronstadt.
   Förutom att de förutsägbart framförde lÃ¥tar frÃ¥n den nya kommande skivan fick de även chansen att visa upp lÃ¥tar frÃ¥n 2012-skivan "Post the storm" och även spela nÃ¥gra helt nyskrivna lÃ¥tar. Bandet, som i huvudsak härstammar frÃ¥n Forsed, är helt klart en ny favorit.
   Kvällen i övrigt pÃ¥ Live at Heart blev väl inte riktigt enligt den grandiosa planen som jag mÃ¥lade upp i gÃ¥r pÃ¥ den här platsen. Uttrycket "krypa till korset" är kanske lite magstarkt i sammanhanget men jag kom aldrig iväg till Nikolaikyrkan och avantgarde-experimentet Sturle Dagsland. Blev kvar i glada vänners lag men fick, medan jag lite pÃ¥ avstÃ¥nd hörde folkmusikgruppen West Of Eden, motsägelsefulla rapporter om uppträdandet i kyrkan. Det pendlade mellan "fullständig katastrof" och "världsklass!". Vem i hela världen kan man lita pÃ¥?
   ApropÃ¥ tips, rapporter och upplevelser är hela Live at Heart en myllrande informationsbas där intressanta fakta byter ägare oavbrutet. Sprang pÃ¥ 3/8-delar, eller nÃ¥t sÃ¥nt, Bagari-Hayes som la sig i den "heta" debatten om bandens genrebeteckningar. De kallar sig "country" i brist pÃ¥ att den perfekta beskrivningen "poprock" inte var tillgänglig.
   Sedan träffade jag en nöjd skivbolagschef, Rootsys HÃ¥kan Olsson, efter konserten med Crash n Recovery. Han ger ut bandets skivor men hade aldrig tidigare upplevt gruppen live men var, liksom jag, mycket imponerad. Diskuterade ocksÃ¥ arrangörens vedermödor med Anders Larsen och fick ett hett tips om att en av Örebros historiskt sett största rocksÃ¥ngerskor dyker upp pÃ¥ en Live at Heart-scen ikväll. Mer om det bland mina tips inför fredagskvällen som dyker upp här om nÃ¥gra timmar.
   Kvällens roligaste kommentar kom frÃ¥n Simon Nyberg, som jag mest identifierar som banjospelare i Tullamore Brothers. Under fredag och lördag pÃ¥ Live at Heart spelar han i sex olika konstellationer pÃ¥ fem olika scener. PÃ¥ en frÃ¥ga om det är svÃ¥rt att hÃ¥lla isär alla Ã¥taganden musikaliskt svarade han väldigt jordnära:
   - Nej, det ska nog gÃ¥ bra. Det absolut viktigaste är att ha en bra fungerande cykel!
   Efter Clarion behövde jag luft och stegen gick mot East West. Mitt förutspÃ¥dda svÃ¥ra val mellan rockiga Factory Brains och poppiga Le Maine slutade lite oväntat med en Kolonien-konsert, den unga folkpopkvartetten som hade ett spännande sound och mycket engagemang i ryggraden. Sedan kanske jag inte förstod glittret i ansiktet fullt ut.
   Petunia & the Vipers var slutmÃ¥let för min torsdagskväll pÃ¥ Live at Heart. Amerikanen Petunia, som uppenbart inte har nÃ¥got förnamn, gräver djupt i musikhistorien och har hamnat i 30-talet och joddlade stundtals som en Ã¥terfödd Jimmie Rodgers. Showen innehöll ocksÃ¥ bildspel och steppdans för att göra upplevelsen än mer märklig. Under Live at Heart-kvällarna är det lokala musiker i kompbandet, huggormarna Clas Olofsson, steelgitarr (med Hawaii-klang), och Fredrik Landh, stÃ¥bas, som naturligtvis klarade jobbet galant.
   Det var roligt, intressant och underhÃ¥llande men jag kunde inte med bästa vilja i världen bli tillnärmelsevis lika imponerad som min vän Pelle som var däckad av bÃ¥de musiken och uppträdandet. SÃ¥dana kärleksförklaringar sprider inspiration i världen.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.