Blogginlägg från 2015-09-27

En innerlig konsertupplevelse

Foto: Miguel Colinet
MOHLAVYR
East West Sushi, Örebro 25 september 2015
Konsertlängd: 22:00-23:29 (89 min)
Min plats: Stående i baren ca 5 meter från scenen.

Jag missade vissserligen Mr Robot på tv i fredagskväll men fick i gengäld en livs levande och mycket personlig poptjej som en mäktig kompensation. I en konsert som först och främst presenterade Mohlavyrs helt nya album "Krympta drömmar" men också några både nya och gamla låtar.
   Ulrika Mohlin ledde sitt lilla men väldigt okonventionella band pÃ¥ dragspel, piano och akustisk gitarr. Tillsammans med en cello (Klara Leanderson Andréas), en vibrafon (Emelie Sjöström) och vid nÃ¥gra sporadiska tillfällen en elgitarr (Gabriel RÃ¥dström) sÃ¥g det smakfullt, mycket intressant och hoppingivande ut pÃ¥ scen redan innan tjejerna äntrade East Wests lilla scen.
   Ulrikas sÃ¥nger har ju i grunden sprudlande karaktärer och pendlar mellan lekfulla och känsliga lägen och live, med mÃ¥nga personliga och förklarande mellansnack (som bland annat tog udden av min slarviga slutsats att "Nico" handlade om en sÃ¥ngerska), blev det mÃ¥nga gÃ¥nger än mer personligt och levande. Med en närhet som flera gÃ¥nger under konsertens nästan 90 minuter gränsade till intim och emotionell.
   Ã„nnu en gÃ¥ng blev jag pÃ¥mind om att Ulrikas popsÃ¥nger har drag av musikteater där orden staplas pÃ¥ varandra och blir ett vattenfall av poesi. Och musiken och arrangemangen, som av naturliga och praktiska skäl blev lite förenklade pÃ¥ scen, kom att bli än mer viktiga detaljer i ambitionen att föra fram budskap eller helt enkelt bara underhÃ¥lla.
   Ryggraden i repertoaren var som sagt den nya skivan medan Ulrika skiftade mellan instrumenten och gjorde variationen till nÃ¥got positivt och händelserikt. Och i den där flexibla helheten framstod Ulrika ofta som en svensk motsvarighet till Kate Bush med betoning pÃ¥ just svensk.
   Tjejernas samspel pÃ¥ scen var bedövande skickligt och samstämmigt och det blev en skön kontrast i allt det vackra när Gabriel RÃ¥dströms elgitarr spräckte upp den eleganta ytan med ett pÃ¥ samma gÃ¥ng vackert och skramligt sound.
   FrÃ¥n titellÃ¥ten pÃ¥ senaste albumet till kvällens andra version av "Ensam och jag", som spontant framfördes av Ulrika som final och extralÃ¥t just ensam pÃ¥ scen, var konserten i fredagskväll en övervägande innerlig upplevelse. Jag saknade egentligen bara en lÃ¥t, den nya skivans bästa lÃ¥t "Promenaden", men fick en ny favorit i den lite äldre lÃ¥ten "My walk" som framkallade bÃ¥de allsÃ¥ng i publiken och en positiv rysning i min ryggrad.

Krympta drömmar
Ensam och jag
Ogräs
Ingen typisk militär
Ibland
Nico
No idea
Cajas sång/On the edge
My walk
Huset
Älgen och myran
Kära kropp
I like humans

Extralåt:
Ensam och jag (solo)

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.