Blogginlägg från 2015-09-09

Ett gott hantverk på hög volym

Sommaren 1992 var göteborgaren Stefan Andersson det hetaste artistnamnet på en svensk scen. Som skivdebutant toppade han alla listor med slutsålda konserter som följd. I mars 1992 släpptes albumet "Emperors' day" som innehöll flera hitlåtar, bland annat "Catch the moon".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 1992.

STEFAN ANDERSSON
Ritz, Örebro 20 maj 1992

Det nya stjärnskottet Stefan Anderssons två kvällar på Ritz var inte överraskande utsålda hus. En stor publik, med tydligt kvinnliga inslag, som tog emot göteborgaren med öppna armar. Och gav hans tuffa rockmusik en älskvärd inramning.
   Stefans skivframgångar är både överraskande och helt väntade på samma gång.
   Det är en bragd att få spela in ett debutalbum på engelska i Sverige idag. Sedan har Stefan haft stor hjälp av influenser från namn som Springsteen, Mellencamp, Van Morrison och Bryan Adams för att själv bli känd.
   Tycka vad man vill om albumet, själv tyckte jag att Bryan Adams (ett namn Stefan kategoriskt undviker att nämna) skugga vilade över skivan, så är "Emperors' day" ett fantastiskt gott hantverk som mår bra av hög volym.
   Välformulerade låtar efter den hårda rockmusikens alla skrivna regler. En ballad på var tredje/fjärde låt och så vidare.
   Den smarta balansgången gällde också på scen ty Stefan Anderssons liverepertoar innehöll endast låtar från debutskivan fast i en annan ordning.
   En viss dynamik från skivan med akustisk gitarr i botten och ett flyktigt piano ovanför försvann i den täta scenmixen men kompenserades av en närhet som inte går att uppleva bättre på någon annan scen än just Ritz.
   Publiken fick ge sig till tåls i 35 minuter innan allsången bröt ut i "Catch the moon". Som inte gjorde ett kokande Ritz mindre svalt...
   Göteborgaren Andersson håller sig med ett oprövat kompband stockholmare men samarbetet på scen fungerade smärtfritt utan att bjuda på några större utsvävningar.
   Det är givetvis begränsat att ge sig ut på turné med bara ett album i ryggen och dessutom inte spela några covers. Då tog alla låtar slut redan efter en knapp timme och en utmattad publik orkade inte riktigt ropa in Stefan Andersson för fler extralåtar.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.