Blogginlägg från 2015-09-14

60: #33. CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL (1968-1969)

Från vänster: Tom Fogerty, kompgitarr, John Fogerty, sång och gitarr, Stu Cook, bas, och Doug Clifford, trummor.

CREEDENCE CLEARWATER REVIVALS Topp 3:

1. Fortunate son (1969)
2. Bad moon rising (1969)
3. Green river (1969)

APROPÅ KORTA KÄRNFULLA KARRIÄRER på 60-talet slår Creedence Clearwater Revival nästan rekord. Efter en mindre upphetsande startsträcka under 1968 med enbart covermaterial på singlarna exploderade John Fogertys låtskrivande. Creedence (som jag i fortsättningen kallar bandet) gav under 1969 ut klassiker på klassiker av vilka jag har tvingats stryka en från ovanstående Topp 3-lista.
   Kvartetten Creedence hade existerat i mÃ¥nga Ã¥r och under andra gruppnamn innan ryktet om gruppens explosiva rockmusik började spridas under 1968. Redan 1960 uppträdde Tom Fogerty, sÃ¥ng/gitarr, John Fogerty, sÃ¥ng/gitarr, Stu Cook, bas, och Doug Clifford, trummor, under namnet Tommy Fogerty & the Blue Velvets i nÃ¥gra Ã¥r innan kvartetten 1964 bytte namn till The Golliwogs. Bröderna Fogerty skrev lÃ¥tar, under pseudonymerna Rann Wild (Tom) och Toby Green (John) och singlar gavs ut utan nÃ¥gon som helst uppmärksamhet.
   1967 blev bandet erbjuden att spela in ett album med kravet att byta gruppnamn och i januari 1968 blev det slutgiligt bestämt att gruppen skulle heta Creedence Clearwater Revival. Som första singel under nya gruppnamnet släpptes en Golliwogs-singel, "Porterville" ursprungligen släppt 1967, med tvÃ¥ egna lÃ¥tar (skrivna under ytterligare en pseudonym, T. Spicebush Swallowtail) men absolut inget hände. DÃ¥ fanns plötsligt ingen tilltro till det egna materialet. PÃ¥ gruppens första album var originallÃ¥tarna fÃ¥ och pÃ¥ nästa tvÃ¥ singlar var det gamla coverlÃ¥tar frÃ¥n 50-talet, "Suzie Q" (Dale Hawkins) och "I put a spell on you (Screamin' Jay Hawkins), som förmodades skulle ge gruppen en flygande start.
   Den förstnämnda lÃ¥ten nÃ¥dde visserligen en hedrande 11:e-plats i USA men jag minns inte att lÃ¥ten gjorde nÃ¥gra större avtryck dÃ¥ och Creedence Clearwater Revival var ännu sÃ¥ länge en parentes i rockhistorien. Men det skulle precis efter Ã¥rsskiftet 1968-69 bli ändring pÃ¥ det. PÃ¥ samma dag, 5 januari, släpptes gruppens andra album, "Bayou country", samtidigt som singeln "Proud Mary" och gruppen hade förevigt etsat sig fast i samma rockhistoria.

CREEDENCE-MEDLEMMARNA HÄRSTAMMADE från Kalifornien men lät som de hade alla sina rötter i Louisianas träskmarker och var granne med Tony Joe White som precis hade släppt sitt första album "Black and white" och kommande klassiker som "Polk salad Annie" och "Rosevelt and Ira Lee". Men i Creedences fall var det typiska swamprocksoundet helt konstruerat och påhittat men inte desto mindre framgångsrikt.
   "Proud Mary" finns inte med i ovanstÃ¥ende Topp 3-lista av det enkla skälet att det finns tre andra Creedence-singlar som är ännu bättre. Och jag kan med viss stolthet meddela att även Tio i Topp-juryn faktiskt ratade "Proud Mary" 1969.
   Creedence var en högproduktiv grupp och John Cameron Fogerty skrev lÃ¥tar pÃ¥ löpande band. 1969 gav gruppen ut hela tre album och fyra fantastiska singlar där även b-sidorna, "Born on the bayou", "Lodi", "Commotion" respektive "Down on the corner", var pÃ¥ samma makalöst höga nivÃ¥.
   60-talets sista Creedence-singel, "Fortunate son", har jag valt som bandets nummer ett-lÃ¥t för att den inte bara är en av John Fogertys bästa kompositioner. LÃ¥ten är producerad (även det av Fogerty) pÃ¥ samma pardonlösa sätt som den antikrigslÃ¥t det är. 1969 pÃ¥gick fortfarande Vietnam-kriget och "Fortunate son" är en ren och skär protest mot militär patriotism En stÃ¥ndpunkt som är aktuell än idag vilket fick Fogerty att spela in lÃ¥ten igen tillsammans med Foo Fighters till sin "Wrote a song for everyone"-albumet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.