Blogginlägg

60: #33. CREEDENCE CLEARWATER REVIVAL (1968-1969)

Postad: 2015-09-14 07:57
Kategori: 60-talets bästa


Från vänster: Tom Fogerty, kompgitarr, Stu Cook, bas, John Fogerty, sång och gitarr, och Doug Clifford, trummor.

CREEDENCE CLEARWATER REVIVALS Topp 3:

1. Fortunate son (1969)
2. Bad moon rising (1969)
3. Green river (1969)


APROPÅ KORTA KÄRNFULLA KARRIÄRER på 60-talet slår Creedence Clearwater Revival nästan rekord. Efter en mindre upphetsande startsträcka under 1968 med enbart covermaterial på singlarna exploderade John Fogertys låtskrivande. Creedence (som jag i fortsättningen kallar bandet) gav under 1969 ut klassiker på klassiker av vilka jag har tvingats stryka en från ovanstående Topp 3-lista.
   Kvartetten Creedence hade existerat i många år och under andra gruppnamn innan ryktet om gruppens explosiva rockmusik började spridas under 1968. Redan 1960 uppträdde Tom Fogerty, sång/gitarr, John Fogerty, sång/gitarr, Stu Cook, bas, och Doug Clifford, trummor, under namnet Tommy Fogerty & the Blue Velvets i några år innan kvartetten 1964 bytte namn till The Golliwogs. Bröderna Fogerty skrev låtar, under pseudonymerna Rann Wild (Tom) och Toby Green (John) och singlar gavs ut utan någon som helst uppmärksamhet.
   1967 blev bandet erbjuden att spela in ett album med kravet att byta gruppnamn och i januari 1968 blev det slutgiligt bestämt att gruppen skulle heta Creedence Clearwater Revival. Som första singel under nya gruppnamnet släpptes en Golliwogs-singel, "Porterville" ursprungligen släppt 1967, med två egna låtar (skrivna under ytterligare en pseudonym, T. Spicebush Swallowtail) men absolut inget hände. Då fanns plötsligt ingen tilltro till det egna materialet. På gruppens första album var originallåtarna få och på nästa två singlar var det gamla coverlåtar från 50-talet, "Suzie Q" (Dale Hawkins) och "I put a spell on you (Screamin' Jay Hawkins), som förmodades skulle ge gruppen en flygande start.
   Den förstnämnda låten nådde visserligen en hedrande 11:e-plats i USA men jag minns inte att låten gjorde några större avtryck då och Creedence Clearwater Revival var ännu så länge en parentes i rockhistorien. Men det skulle precis efter årsskiftet 1968-69 bli ändring på det. På samma dag, 5 januari, släpptes gruppens andra album, "Bayou country", samtidigt som singeln "Proud Mary" och gruppen hade förevigt etsat sig fast i samma rockhistoria.

CREEDENCE-MEDLEMMARNA HÄRSTAMMADE från Kalifornien men lät som de hade alla sina rötter i Louisianas träskmarker och var granne med Tony Joe White som precis hade släppt sitt första album "Black and white" och kommande klassiker som "Polk salad Annie" och "Rosevelt and Ira Lee". Men i Creedences fall var det typiska swamprocksoundet helt konstruerat och påhittat men inte desto mindre framgångsrikt.
   "Proud Mary" finns inte med i ovanstående Topp 3-lista av det enkla skälet att det finns tre andra Creedence-singlar som är ännu bättre. Och jag kan med viss stolthet meddela att även Tio i Topp-juryn faktiskt ratade "Proud Mary" 1969.
   Creedence var en högproduktiv grupp och John Cameron Fogerty skrev låtar på löpande band. 1969 gav gruppen ut hela tre album och fyra fantastiska singlar där även b-sidorna, "Born on the bayou", "Lodi", "Commotion" respektive "Down on the corner", var på samma makalöst höga nivå.
   60-talets sista Creedence-singel, "Fortunate son", har jag valt som bandets nummer ett-låt för att den inte bara är en av John Fogertys bästa kompositioner. Låten är producerad (även det av Fogerty) på samma pardonlösa sätt som den antikrigslåt det är. 1969 pågick fortfarande Vietnam-kriget och "Fortunate son" är en ren och skär protest mot militär patriotism En ståndpunkt som är aktuell än idag vilket fick Fogerty att spela in låten igen tillsammans med Foo Fighters till sin "Wrote a song for everyone"-albumet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2015 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.