Blogginlägg från 2015-09-01

Snart startar Live at Heart 6.0

DEN GULDGLÄNSANDE ACKREDITERINGEN ÄR HÄMTAD, spänningen stiger och imorgon sparkar den sjätte upplagan av den ständigt växande musikfestivalen Live at Heart i Örebro igång. Och därmed förvandlas också den här sidan till en typ av festivalblogg. Här kommer jag försöka beskriva vad som kommer att hända, tipsa om mina favoriter i det dignande utbudet, berätta vad som sedan har hänt och en hel del ögonblicksbilder från en innerstad som under fyra dagar, kvällar och nätter är som uppslukad av livemusik i alla dess former.
   Live at Heart-festivalen har i Ã¥r utökats med filmfestivalen Peace & Love med bÃ¥de intressanta och visuellt gigantiska programpunkter som utomhusvisningar pÃ¥ Stortorget pÃ¥ kvällarna. Jag och en dignande fullmÃ¥ne var pÃ¥ plats vid premiären i söndagskväll med den spektakulära The Rocky Horror Show pÃ¥ den jättelika "filmduken" som efter en del tekniska strul och nÃ¥gra omstarter blev en historisk filmkväll i det centrala Örebro.
   Mitt bevakningsomrÃ¥de under de kommande dygnen är främst musik och jag är inte sÃ¥ säker pÃ¥ att jag varken har tid, engagemang eller ork att kolla upp allting (hiphop, rock, metal, americana, blues, jazz, gospel, country, folk, hardcore, electronic, reggae, soul och pop) i det gränslöst breda utbudet.
   SÃ¥ här dagen innan startskottet vill man gärna ivrigt syna och analysera det 48 sidor tjocka Live at Heart-programmet som framÃ¥t söndag garanterat kommer att vara rejält söndertummat och slitet. Och egentligen redan har fÃ¥tt sina första hundöron. Det är ganska fantastiska siffror, 380 konserter med 223 band pÃ¥ 26 scener, som beskriver Ã¥rets festival.
   Men det finns ocksÃ¥ anledning att se tillbaka pÃ¥ traditionen Live at Heart som i Ã¥r har fÃ¥tt Premier League att ta paus i helgen för att vi musikälskare i Örebro ska kunna ägna oss Ã¥t livemusikutbudet pÃ¥ bÃ¥de dagar, kvällar och nätter.
   Inför förra Ã¥rets festival gjorde jag en inventering av mina minnen med massor av länkar till tidigare festivalögonblick. Och ni kan ocksÃ¥ söka vidare under kategorin "Live at Heart" till höger pÃ¥ den här sidan och hitta bÃ¥de recensioner och dagsrapporter frÃ¥n tidigare Ã¥r.
   Jo, jag kommer givetvis att varje dag pÃ¥ denna plats att tipsa om mina favoriter inför eftermiddag och kväll pÃ¥ Live at Heart. Med början imorgon förmiddag.
   För mig personligen är Live at Heart inte bara fyra festivaldygn i september. Min nÃ¥gra Ã¥r gamla festival-t-shirt (se till höger) finns dagligen med vid frukost.

/ HÃ¥kan

Di Leva på scen nästan fullpoängare

I mars 1989 släppte Di Leva, Thomas i förnamn, sitt uppmärksammade album "Rymdblomma" och 7 april hade turnén med samma namn premiär i Sundvall. Samtliga musiker i kompbandet, förutom Ivarsson och Björklund (som hade sina rötter i samma stad som Di Leva, Gävle), medverkade på skivan.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/5 1989.

DI LEVA
Brunnsparken, Örebro 28 april 1989

Thomas Di Leva är den mest spektakulära rockartisten som Sverige någonsin haft. Följaktligen blev hans show, föreställning, teatral konsert eller vad ni vill kalla det, en stor upplevelse. Med en aldrig skådad mix av skådespel och rockmusik som i Di Levas regi blev en sammanhängande och ytterst imponerande enhet.
   Jag sÃ¥g Di Leva pÃ¥ turnén som följde upp "Vem kan man lita pÃ¥"-albumet dÃ¥ han i sitt spontana mellansnack visade sig ha oanade kvalitéer som engagerad underhÃ¥llare. PÃ¥ ett ansprÃ¥kslöst sätt.
   Nu har han gÃ¥tt ett eller tvÃ¥ steg längre och presenterade en totalshow där teater och rock gick hand i hand. Där spontan publikkommunikation naturligt ledde in i nästa lÃ¥t som i sin tur gav näring Ã¥t pÃ¥följande replikskifte mellan de tvÃ¥ skÃ¥despelare som Di Leva omgav sig med under den tvÃ¥ timmar lÃ¥nga föreställningen.
   Di Leva skojade friskt och engagerade medvetet, utmanade och berömde, utmanade och lyssnade hängivet. Han är en paradox och kan närmast jämföras med Kurt Olsson eller Per Oscarsson fast han befann sig mitt i en välregisserad föreställning.
   Det gjorde att jag lätt smälte alla budskap, skrattade glatt med i skämten och till och med svalde de religiösa undertonerna som ibland kunde anas.
   Inte ett enda ont ord och inte en enda provokation. Som gör stenkastningen i Bengtsfors i lördagskväll bÃ¥de oförklarlig och oförsvarlig.
   Allsköns brÃ¥te täckte den annorlunda scenkonstruktionen där Di Leva stod upphöjd med musikerna i ett dike bakom sig. En variant pÃ¥ skapelseberättelsen spelades upp innan Di Leva äntrade scenen genom att kliva igenom en pappersskylt med texten "Lever 9.90"...
   Under den inledande "Ber om ljus" rensades scenen men rekvisitan hade en stor betydelse även i fortsättningen. Fantasin flödade, det sprutade eld frÃ¥n skÃ¥despelarnas munnar och Di Leva bjöd publiken pÃ¥ röda äpplen med en symbolisk underton.
   NÃ¥gon talade om frälsning innan konserten och Di Leva hade mycket riktigt en hypnotiserande effekt pÃ¥ publiken (ca 600 personer) som ibland inte visste om den skulle applÃ¥dera eller vara tyst.
   Efter den fina, stämningsladdade och ömsinta "Läk min själ" ville ingen bryta tystnaden men Di Leva tog fram elgitarren och framförde "Hänger i ett stup" under konsertens mest vrÃ¥lande minuter. Se där, ännu ett exempel pÃ¥ Di Levas paradoxala kvalitéer.
   Ljudet i Nya Parkteatern var förhÃ¥llandevis bra och kompgruppens blandning av gamla och nya ansikten fungerade perfekt. De fem musikerna fick ofta avsluta lÃ¥tarna generöst. Det gav musiken vingar som sedan försvann ut i det universum som Di Leva ofta hänvisade till.
   Jag är inte vän av lÃ¥nga föreställningar men den 16 lÃ¥tar lÃ¥nga repertoaren var hundraprocentig med tyngdpunkt pÃ¥ Di Levas senaste, mycket starka album "Rymdblomma". Förlorade lite tempo vid nÃ¥gra fÃ¥ omotiverat lÃ¥nga mellansnack. Annars var Di Leva-konserten sÃ¥ nära en fullpoängare man kan komma.
   ExtralÃ¥tarna bjöd pÃ¥ överraskningar. Inte minst för Di Leva själv. Efter Berry Gordys gamla "Money", som han sjöng med mycket ironi i bakfickan, önskade en flicka i publiken "Söta lilla blomma" som han orepeterat och spontant framförde.
   Publiken fick sedan helt bestämma om konserten skulle sluta lugnt och stilla eller med pumpa pumpa som han uttryckte det. Majoriteten ville det senare och "Glad att du ännu har tÃ¥rar", en av Di Levas tidiga klassiker, fick avsluta föreställningen som pÃ¥ mÃ¥nga sätt var outstanding. BÃ¥de svÃ¥rsmält och lättsam men hela tiden med samma passion och ödmjukhet.
   Di Leva tror pÃ¥ UFO:s och är fascinerad av science fiction men som artist var han i allra högsta grad levande och en mänsklig personlighet som förmedlade intryck som lever kvar länge i mitt hjärta och minne.

Di Leva, gitarr och sång
Johan Vävare, diverse keyboards
Bjarne Zan, gitarr
Ulf Ivarsson, bas
Christer Björklund, trummor
Kristoffer Wallman, keyboards

LÃ¥tarna:
Ber om ljus
Du är precis
I morgon
Du vet
Vem kan man lita på
Alla vill ha
Läk min själ
Hänger i ett stup
Dansa din sjävul
Jag älskar dig
Om du vore här nu
Vi har bara varandra

Extralåtar:
Money (that's what I want)
Söta lilla blomma
Blunda & se
Glad att du ännu har tårar

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.