Blogginlägg

Di Leva på scen nästan fullpoängare

Postad: 2015-09-01 07:54
Kategori: Live-recensioner



I mars 1989 släppte Di Leva, Thomas i förnamn, sitt uppmärksammade album "Rymdblomma" och 7 april hade turnén med samma namn premiär i Sundvall. Samtliga musiker i kompbandet, förutom Ivarsson och Björklund (som hade sina rötter i samma stad som Di Leva, Gävle), medverkade på skivan.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/5 1989.

DI LEVA
Brunnsparken, Örebro 28 april 1989


Thomas Di Leva är den mest spektakulära rockartisten som Sverige någonsin haft. Följaktligen blev hans show, föreställning, teatral konsert eller vad ni vill kalla det, en stor upplevelse. Med en aldrig skådad mix av skådespel och rockmusik som i Di Levas regi blev en sammanhängande och ytterst imponerande enhet.
   Jag såg Di Leva på turnén som följde upp "Vem kan man lita på"-albumet då han i sitt spontana mellansnack visade sig ha oanade kvalitéer som engagerad underhållare. På ett anspråkslöst sätt.
   Nu har han gått ett eller två steg längre och presenterade en totalshow där teater och rock gick hand i hand. Där spontan publikkommunikation naturligt ledde in i nästa låt som i sin tur gav näring åt påföljande replikskifte mellan de två skådespelare som Di Leva omgav sig med under den två timmar långa föreställningen.
   Di Leva skojade friskt och engagerade medvetet, utmanade och berömde, utmanade och lyssnade hängivet. Han är en paradox och kan närmast jämföras med Kurt Olsson eller Per Oscarsson fast han befann sig mitt i en välregisserad föreställning.
   Det gjorde att jag lätt smälte alla budskap, skrattade glatt med i skämten och till och med svalde de religiösa undertonerna som ibland kunde anas.
   Inte ett enda ont ord och inte en enda provokation. Som gör stenkastningen i Bengtsfors i lördagskväll både oförklarlig och oförsvarlig.
   Allsköns bråte täckte den annorlunda scenkonstruktionen där Di Leva stod upphöjd med musikerna i ett dike bakom sig. En variant på skapelseberättelsen spelades upp innan Di Leva äntrade scenen genom att kliva igenom en pappersskylt med texten "Lever 9.90"...
   Under den inledande "Ber om ljus" rensades scenen men rekvisitan hade en stor betydelse även i fortsättningen. Fantasin flödade, det sprutade eld från skådespelarnas munnar och Di Leva bjöd publiken på röda äpplen med en symbolisk underton.
   Någon talade om frälsning innan konserten och Di Leva hade mycket riktigt en hypnotiserande effekt på publiken (ca 600 personer) som ibland inte visste om den skulle applådera eller vara tyst.
   Efter den fina, stämningsladdade och ömsinta "Läk min själ" ville ingen bryta tystnaden men Di Leva tog fram elgitarren och framförde "Hänger i ett stup" under konsertens mest vrålande minuter. Se där, ännu ett exempel på Di Levas paradoxala kvalitéer.
   Ljudet i Nya Parkteatern var förhållandevis bra och kompgruppens blandning av gamla och nya ansikten fungerade perfekt. De fem musikerna fick ofta avsluta låtarna generöst. Det gav musiken vingar som sedan försvann ut i det universum som Di Leva ofta hänvisade till.
   Jag är inte vän av långa föreställningar men den 16 låtar långa repertoaren var hundraprocentig med tyngdpunkt på Di Levas senaste, mycket starka album "Rymdblomma". Förlorade lite tempo vid några få omotiverat långa mellansnack. Annars var Di Leva-konserten så nära en fullpoängare man kan komma.
   Extralåtarna bjöd på överraskningar. Inte minst för Di Leva själv. Efter Berry Gordys gamla "Money", som han sjöng med mycket ironi i bakfickan, önskade en flicka i publiken "Söta lilla blomma" som han orepeterat och spontant framförde.
   Publiken fick sedan helt bestämma om konserten skulle sluta lugnt och stilla eller med pumpa pumpa som han uttryckte det. Majoriteten ville det senare och "Glad att du ännu har tårar", en av Di Levas tidiga klassiker, fick avsluta föreställningen som på många sätt var outstanding. Både svårsmält och lättsam men hela tiden med samma passion och ödmjukhet.
   Di Leva tror på UFO:s och är fascinerad av science fiction men som artist var han i allra högsta grad levande och en mänsklig personlighet som förmedlade intryck som lever kvar länge i mitt hjärta och minne.

Di Leva, gitarr och sång
Johan Vävare, diverse keyboards
Bjarne Zan, gitarr
Ulf Ivarsson, bas
Christer Björklund, trummor
Kristoffer Wallman, keyboards

Låtarna:
Ber om ljus
Du är precis
I morgon
Du vet
Vem kan man lita på
Alla vill ha
Läk min själ
Hänger i ett stup
Dansa din sjävul
Jag älskar dig
Om du vore här nu
Vi har bara varandra

Extralåtar:
Money (that's what I want)
Söta lilla blomma
Blunda & se
Glad att du ännu har tårar

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2015 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.