Blogginlägg

Gav variationen ett ansikte

Foto: Anders ErkmanMary Beth Richardson i Banditos

Den här recensionen publicerades ursprungligen på na.se 3/9 2015.

BANDITOS
Live at Heart/East West Sushi, Örebro 2 september 2015

Ryktet om det här bandets förträfflighet har verkligen snurrat runt under de senaste veckorna. Från både muntligt och skriftligt (full poäng i DN) håll har jag hört så många högljudda hyllningar att jag egentligen bara borde bli besviken hur sanslöst bra den här sextetten än uppträder på scen. Men jag gjorde en tämligen taktisk fint genom att lyssna på deras senaste skiva, debutalbumet, som är en bra presentation av ett varierat bandsound men som är långtifrån lika fysiskt övertygande och påträngande som på scen.
   Nu blev gruppens dryga 35 minuter pÃ¥ scen ett alldeles för kortfattat och koncentrerat smakprov för att riktigt kunna bedöma gruppens styrka i sin helhet pÃ¥ en lÃ¥ng konventionell konsert.
   PÃ¥ scen var det mycket skägg, lÃ¥ngt hÃ¥r och ett väldigt manligt överflöd men längst fram stod den intensiva sÃ¥ngerskan Mary Beth Richardson och sjöng Loretta Lynn-country med en röst som hon uppenbart hade ärvt frÃ¥n Janis Joplin. Men Banditos är sÃ¥ mycket mer än bara country och Mary Beth fick ocksÃ¥ dela sÃ¥ngmikrofon med banjospelaren Stephen Pearce och gitarristen Corey Parsons och det blev pÃ¥ denna korta konserttid utflykter till bÃ¥de soul och rock.
   Luften var inte bara varm och het minuterna innan Banditos stod pÃ¥ scen. Den var ocksÃ¥ tjock av nästan ouppnÃ¥elig förväntan och under de inledande lÃ¥tarna var det just bara bra men inte överjordiskt spännande. Och när jag efter en kvart plitade ner "önskar mig nÃ¥got mer" i mitt anteckningsblock kom en magnifik soulballad och gav variationen ett ansikte och lyfte konserten nÃ¥gra nivÃ¥er.
   Sedan blev slutet pÃ¥ konserten en enda lyckad raksträcka och bandet, där gitarristen Jeffrey Salter i sin Alabama-t-shirt fick utrymme för nÃ¥gra heta solon, visade att de verkligen kunde rocka och vara förbluffande tajta pÃ¥ samma gÃ¥ng. "Still sober (after all these beers" blev en oerhörd showstopper, och sÃ¥ dags hade East West Sushi hade förvandlats till ett svettigt honky tonk, och det fick mig oroligt att titta pÃ¥ klockan och tänka att mÃ¥tte det här aldrig ta slut.
   De här fem killarna och en glödhet sÃ¥ngerska hann som sagt inte riktigt med att leverera all sin inneboende energi och jag väntar med det högsta konsertbetyget när de förhoppningsvis snart kommer tillbaka till de svenska scenerna. En plats och en publik de med övertygande egna ord berättade att de gillade.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.