Blogginlägg

60: #24. JIMI HENDRIX EXPERIENCE (1966-1969)

Från vänster: Noel Redding, bas, Jimi Hendrix, sång och gitarr, och Mitch Mitchell, trummor.

JIMI HENDRIX EXPERIENCES Topp 3:

1. Hey Joe (1966)
2. Purple haze (1967)
3. The wind cries Mary (1967)

ENLIGT ALLA OFFICIELLA LISTOR FIGURERAR Jimi Hendrix som solonamn eller tillsammans med sitt band Experience på ett 50-tal olika singlar. En majoritet av dessa är återutgivningar och liveinspelningar och har släppts efter Hendrixs sorgliga död i september 1970 och är på det viset inte involverade i min rent 60-talsbaserade lista. I Hendrix namn gavs det mellan december 1966 till oktober 1969 ut bara tio singlar av vilka tre är gamla inspelningar med Curtis Knight. Det är med andra ord en ganska koncentrerad mängd Hendrix-singlar att bedöma och rangordna.
   Det var först i december 1967 som jag, och även övriga världen, blev medvetna om Jimi Hendrix, en amerikan som just hade kommit till England, hade fÃ¥tt kontakt med sin nye manager/producent Chas Chandler (före detta basist i Animals), släppt den makalösa singeln "Hey Joe", skrev sedan pÃ¥ kort tid ytterligare nÃ¥gra klassiska lÃ¥tar och gav pÃ¥ mindre än 18 mÃ¥nader ut tre omtumlande album inspelade tillsammans med sitt brittiska band Experience.
   Jimi hade tidigare under 60-talet haft en omväxlande karriär, mÃ¥hända ganska anonym, borta i USA. Hade först ett eget band, kompade tidigt artister som Wilson Pickett, Sam Cooke och Jackie Wilson, spelade i Isley Brothers band, turnerade sedan med Little Richard, blev medlem i Curtis Knight & the Squires (som resulterade i nÃ¥gra singlar), turnerade med Joey Dee & the Starliters, spelade in med King Curtis och bildade 1966 till slut sitt eget band Jimmy James & the Blue Flames strax innan han blev upptäckt.
   Han var ju som gitarrist historisk har jag förstÃ¥tt och de riktiga Hendrix-anhängarna älskade/älskar den gränslöst respektlösa gitarristen när han live inte visste var gränsen gick. När han pÃ¥ sin distade vänsterhänta gitarr skapade ett nytt och dittills okänt sound genom att slicka och bita i gitarrsträngarna och spela bakom ryggen pÃ¥ ett minst sagt personligt sätt.

MEN PÅ SINGLARNA ÄR DET INTE I FÖRSTA HAND som utpräglad gitarrist Hendrix har skapat historia. Den otyglade gitarren ger givetvis hans version av "Hey Joe" en magisk personlig karaktär där tjejkören (The Breakaways) satte sina viktiga avtryck i arrangemanget. Låten var under 1966, innan Hendrix, en av de mest inspelade låtarna. Blev först populär i garagerockkretsar, The Leaves gjorde den mest framgångsrika versionen men fanns även med på repertoaren hos Love, Standells och Shadows Of Knight. Då som konventionell rocklåt.
   Den amerikanske sÃ¥ngaren Tim Roses tolkning av "Hey Joe" som en lÃ¥ng, sugande och intensiv ballad och Music Machines lÃ¥ngsamma version samma Ã¥r blev pÃ¥ nÃ¥got sätt vägledande när Jimi, bandet och Chandler gick in i studion 23 oktober 1966 och skruvade till lÃ¥ten ytterligare. Och kom ut med en personlig hitlÃ¥t.
   Succén var ett faktum och Jimi och bandet, med trummisen Mitch Mitchell och basisten Noel Redding, följde upp med ytterligare tvÃ¥ starka singellÃ¥tar, nu skrivna av Hendrix själv. Först släpptes den intensiva "Purple haze" (med sitt klassiska gitarriff), skivbolaget Tracks premiärskiva, och sedan den överraskande mer softa "The wind cries Mary" inom bara sju veckor.
   Bara tre mÃ¥nader senare kom nästa klassiska Jimi Hendrix Experience-singel, "Burning of the midnight lamp", ännu en tämligen soft ballad där wah-wah-gitarr och cembalo var färgstarka ingredienser. Singlarna hade kommit tätt efter varandra, kanske för tätt, ty skivpubliken hade nu tappat lite intresse. Det dröjde ett drygt Ã¥r innan nästa singel kom, en elektrisk cover pÃ¥ Bob Dylans "All along the watchtower" sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n originalet som det gick att komma. En lÃ¥t pÃ¥ under fyra minuter pÃ¥ singeln men som live blev lÃ¥ng och majestätisk. Jimi var tiilbaka pÃ¥ topplistan, nummer fem, och tolkningen av Dylan-lÃ¥ten blev pÃ¥ sätt och vis det nya originalet.
   Hendrix avslutande 60-talssinglar är parenteser i hans diskografi i stort och rörde om historien kronologiskt. "Crosstown traffic" var en medioker albumlÃ¥t ("Electric ladyland") och den nästan tre Ã¥r gamla inspelningen "Let me light your fire" (frÃ¥n "Are you experienced?") är verkligen inte nÃ¥gon oförglömlig Hendrix-lÃ¥t.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.