Blogginlägg

60: #34. THE BYRDS (1965-1969)

Postad: 2015-09-07 07:54
Kategori: 60-talets bästa


Från vänster: David Crosby, gitarr och sång, Chris Hillman, bas och sång, Jim McGuinn, gitarr och sång Michael Clarke, trummor, och Gene Clark, sång och tamburin.

THE BYRDS Topp 3:

1. So you want to be a rock'n'roll star (1967)
2. Eight miles high (1966)
3. My back pages (1966)


EFTER TRE ENGELSKA BAND MED RELATIVT KORTA 60-tals-karriärer riktar jag nu in strålkastarna mot USA på andra sidan Atlanten. Och mot en grupp, The Byrds, med en tämligen lång karriär och en väldigt omfattande skivproduktion som dessutom sträckte sig en bit in i 70-talet. Med ett under åren nästan oräkneligt antal medlemmar gick gruppen genom många soundmässigt olika perioder och det är ett näst intill omöjligt uppdrag att välja blott tre singlar ur en så omfattande katalog.
   Utan att på något sätt ge bredden och variationen en chans är mina singelval koncentrerat kring 1966 och 1967. En produktiv och kreativ period, med tydliga pop- och rockinfluenser, i en grupp vars medlemmar i inledningsskedet hade rena folkmusikrötter och sedan via en kort countryperiod utvecklades till en konventionell rockgrupp runt 1970.
   Men det började alltså redan 1964 när fem folkmusikkillar, Gene Clark, sång/tamburin, Jim McGuinn, gitarr/sång, Chris Hillman, bas/sång, Michael Clarke, trummor, och David Crosby, gitarr/sång, strålade samman under namnet The Beefeaters som efter The Beatles-mönstret snart ändrades till felstavade The Byrds.
   Med sin bakgrund i folkmusiken hade bandet, som var öppet inspirerade av Beatles, en ambition att etablera en ny genre: folkrock. Och det blev på bandets två första singlar, "Mr tambourine man" och "All I really want to do", helt naturligt att ta avskalade Bob Dylan-original och ge dem ett poppigare, modernare med mer elektriska arrangemang. Snacka om klassisk debutsingel, det 12-strängade gitarr-soundet på "Mr tambourine man" tillhör verkligen pophistorien fast i rättvisans namn var engelska Searchers steget före i låtar som "Needles and pins" och "When you walk in the room".

DET FINNS INTE RIKTIGT PLATS för att belysa Byrds samtliga singlar i den här texten och det finns många potentiella utmanare till en plats bland de tre. Exempelvis är det synd att inte kunna uppmärksamma Gene Clarks tidiga singellåtar, "I'll feel a whole lot better", "I knew I'd want you" och "Set you free this time", tillräckligt. Clark, som lämnade bandet samtidigt som "Eight miles high" släpptes i mars 1966, var bandets klart mest framträdande låtskrivare första året. Hans låtar hamnade dock ofta på bandets singel-b-sidor.
   Men under 1966 började övriga medlemmar i bandet skriva låtar och "Eight miles high" är ett samarbete mellan Clark, McGuinn och Crosby, Byrds första singel med originalmaterial som huvudsakligen skulle bli bandets recept i framtiden. McGuinn, som ännu inte bytt förnamn till Roger, skrev bandets två följande singlar, "5 D (Fifth dimension)" och "Mr Spaceman". På "So you want to be a rock'n'roll star" blev det dags för nästa låtskrivarsamarbete, nu mellan McGuinn och Hillman.
   Med den nya producenten Gary Usher, känd som låtskrivarpartner till Brian Wilson ("In my room" och "409") och på skivor med Hondells och Surfaris, utökades Byrds sound med spännande detaljer som blås (Hugh Masekela), baklängesljud och autentiskt publikskrik. Resultatet blir ju en vrålande och klockren rocklåt som också blivit mycket uppmärksammad i coverversioner med både The Patti Smith Group och Tom Petty & the Heartbreakers.
   "So you want..." blev också en av hörnstenarna på Byrds-albumet "Younger than yesterday" vars titel hämtats från Bob Dylans text till "My back pages" som också är en lysande singel med Byrds. Alltså ytterligare en Dylan-låt som Byrds har lyft fram i det kommersiella ljuset och det skulle komma fler innan 60-talet var till ända, "You ain't going nowhere" (från Byrds countryperiod 1968 med Gram Parsons på orgel) och "Lay lady lay" som släpptes på singel med Byrds en månad innan Dylan.
   Byrds vackra version av Goffin-Kings "Goin' back" (som visserligen inte slår Dusty Springfields tolkning...) och filmlåten "The ballad of Easy Rider" är andra noterbara Byrds-singlar i en riktigt omväxlande diskografi.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (32)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2015 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.