Blogginlägg

"Electric"

Postad: 2013-02-11 14:18
Kategori: Skiv-recensioner



RICHARD THOMPSON
Electric
(Proper)


Förhållandet till Richard Thompson och hans musik har för mig personligen varit långt men också kvalitetsmässigt ojämnt och sporadiskt. Från de där klassiska Fairport Convention-skivorna i slutet på 60-talet, fortsättningen med duettskivorna med sin fru Linda och sedan en mängd soloskivor som till och från hamnat i glömska och i sanningens namn har hans solokarriär varit upp och ned.
   Så det var med stor försiktighet jag började lyssna på hans nya skiva, som har fått den inte helt representativa titeln "Electric", som i vanlig Thompson-ordning inte är den där genuint helgjutna skivan men ändå innehåller en mängd toppar som gör att jag tar den till mitt hjärta.
   Att Thompson har valt att arbeta med Buddy Miller som producent är givetvis något som lockar mig att lyssna med stor koncentration. Miller, som tidigare visat framfötterna på skivor med Emmylou Harris, Robert Plant och Solomon Burke och även på egen hand, är ju ett namn av dignitet även om förutsättningen gitarrist producerar gitarrist kan gå spikrakt åt fel håll. Jag var på förhand också lite rädd för att den genuine engelsmannen skulle tappa bort sig i en amerikansk studio.
   Och det börjar lite omotiverat intensivt och i högt tempo. "Stony ground" är en mängd gitarrer, slide och körer ut och in i varandra, och stundtals en orgie i gitarrsound. Men redan på andra låten är vi på den engelska landsbygden, "Salford Sunday", med folkinstrument och en melodi som knallar på både snyggt och effektivt.
   Snabba kast i inledningen alltså och fortsättningen blir en liten berg-o-dalbana som dock inte är så förskräckligt tålamodskrävande utan roar mer än den känns krävande. Rytmiska "Sally B", tunga träskliknande "Stuck on the treadmill" gränsar till hårdrock och leder fram till den gränslöst vackra "My enemy", med sin magiskt stigande känsla, och jag lär mig ännu en gång att Richard Thompson aldrig går i några upptrampade förutsägbara spår. Men kan spela gitarr både vackert och engagerande.
   Blandningen på skivan blir alltså behållningen. När det pendlar mellan lite tyngre saker som "Good things happen to bad people" och "Straight and narrow" och vackra balladhöjdpunkter som "Another small thing in her favour" och "The snow goose" (med Alison Krauss på sång).

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (410)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28      

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.