Blogginlägg från 2013-02-14

Rain Parade gjorde det svårt för sig

Postad: 2013-02-14 07:56
Kategori: Rockmagasinet Live



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/11 1985.

RAIN PARADE
Rockmagasinet, Örebro 5 november 1985


Det är långt mellan Los Angeles och Örebro. En kombination av försening och ljudproblem gjorde timmarna innan Rain Parades Sverigepremiär tålamodskrävande och delvis upphovet till de blandade känslorna hos publiken till deras konsert precis innan midnatt i tisdagskväll.
   Att Rain Parade anses vara det mest psykedeliska av alla Los Angeles-band stod klart tämligen omedelbart. Det var en tung matta som rullades ut av mystiska ljud och osorterade oljud inklusive en del störande rundgång som jag inte tror (?) tillhörde showen.
   Paralleller kan dras mellan Rain Parade och det fantastiska Green On Red som gästade Örebro i våras. Parades tunge frontman Matt Piucci stod där längst fram på scenen stor, trygg och stadig och spelade även framträdande och fin sologitarr.
   I soloduellerna med bandets andre gitarrist John Thomas blev det emellertid lite för mycket av det goda. Då blev det hård, tuff men också profillös rockmusik. Rain Parade har genomgående inte alls samma starka repertoar som Green On Red och försökte kompensera med volym och tryck vilket inte alltid lyckades.
   Att sedan ha en klassiskt utbildad violinist på keyboards, Will Glenn, mådde deras rockmusik inte heller bra av. Han skruvade mer på rattar och letade psykedeliska oljud än spelade klaviatur.
   När han däremot i extralåten tog fram violinen blev det lyckat och Piucci spelade ett rasande vackert och effektivt gitarrsolo.
   Gruppen avslutade sedan med Dan Stuarts "Cheap wine", från Green On Reds första album, som blev en av kvällens höjdpunkter. Då framstod uppenbart bristen på bra låtar i Rain Parades egen repertoar.
   Rain Parade gjorde det lite svårare än nödvändigt för sig i sin iver att framhäva sitt unika sound.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28      

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.