Blogginlägg från 2013-02-25

Singlar#43: HOLLY AND THE ITALIANS

Postad: 2013-02-25 07:57
Kategori: SINGLAR 100-1


HOLLY AND THE ITALIANS: Miles away (Virgin, 1980)

TVÅ AMERIKANER OCH EN ENGELSMAN OCH NÅGRA SMÅ ITALIENSKA rötter har tillsammans gjort "Miles away" till en underbar poplåt som måhända är okänd för den stora publiken. Det är inte ens Holly and the Italians mest kända låt, det är tuffa "Tell that girl to shut up" (fråga Per Gessle!), och tog sig inte in på några försäljningslistor så den här historien är ingen större framgångssaga men har ändå många delikata detaljer.
   Om vi börjar med amerikanskan Holly, eller Holly Beth Vincent som hela hennes namn lyder, så föddes hon i Chicago av föräldrar med svensk/franskt (mor) och italienskt (far) blod. Där har vi alltså en liten förklaring till namnet på hennes band 1979-1982. Som 8-åring fascinerades hon av The Doors och började tidigt spela trummor.
   Senare fick Holly en akustisk gitarr och namn som Laura Nyro och Joan Baez blev första förebilderna, sedan var det Creedence, Led Zeppelin, Steve Miller Band, Aretha Franklin och Beatles som gällde. Så gott som allt som hördes på radion. På high school bildade hon olika band, Backstage Pass och Brothel Creepers, innan hon som 18-åring flyttade till London.
   Holly hängde runt med musiker som Chris Wood (Traffic), John Cale, Mitch Mitchell och Mark Knopfler som ett tag var hennes pojkvän. Det var genom Knopfler som Holly kom i kontakt med Charlie Gillett, rockjournalisten som också hade skivbolaget Oval, som fick lyssna på hennes demos. Och gav så småningom ut "Tell that girl to shut up".
   Först skulle Italians bildas med Hollys gamle skolkompis Steve Young på trummor och den engelske basisten Mark Sidgwick eller Mark Henry som han också kallade sig. Mark Henry Sidgwick hade tidigare spelat med sångerskan Toyah och new wave-gruppen The Boyfriends. Mark skulle senare komma att skriva just "Miles away".
   Med bandet och medlemmarna på plats fick Holly and the Italians 1979 agera förband till stora band som Blondie, Clash och Ramones medan första singeln "Tell that girl to shut up" spelades in, producerades av Bob Musto (som också hade producerat The Boyfriends) och gavs ut på Oval Records.
   När jag första gången var i London, i mars 1980, hade Holly and the Italians första singel släppts och fått en viss uppmärksamhet. Lockade av den singeln såg vi gruppen live på YMCA. Deras musik var högljudd, snabb och energisk, möjligen punkinfluerad, men Hollys sånger hade också ett 60-talsriktigt sound med mycket lånat från det forna Motown.
   Bara några månader efter debutsingeln hade gruppen skrivit kontrakt med Virgin och spelat in uppföljaren "Miles away" som gavs ut i april 1980. Alltså skriven av basisten Sidgwick men på etiketten kallade han sig Henry (hans andranamn). Singeln producerades av Bazza, alias teknikern Barry Farmer, och bandet tillsammans.

"MILES AWAY" ÄR EN SYNNERLIGEN PERFEKT POPLÅT men kanske lite snäll i gruppens punkinfluerade format. Holly Vincent var väldigt tydlig när hon i en intervju senare berättade att hon inte gillade låten:
   - I recorded that song as an error of judgement, me just being very young. I finished a couple of lines on it, but took no credit. I don't like that song, it's too pop for me, though my stuff's pop, it's just not 'me' at all. No major regret about it, but that wouldn't happen now.
   Hollys egen låt "It's only me" på singelns b-sida är väsentligt mycket temposnabbare och aggressivare i hela sin form. Punkigare om man så vill. Men singeln dog utan uppmärksamhet fast den hade ett ovanligt spektakulärt skivomslag som var utformad som en enda klisterlapp i de italienska flaggfärgerna där man kunde riva av uppmanande slogans som "Never mind the bolognese" och "The right to be Italian". Det senare skulle bli titel på gruppens första album 1981 men det är egentligen ett helt annat kapitel.
   Under resten av 1980 gav inte gruppen ut några singlar men fick kontakt med den amerikanske rutinerade skivproducenten Richard Gottehrer, specialist på tjejröster (från Blondie till Go-Go's), så följande singlar och album spelades in i New Yorks Record Plant-studio med bandet, stråkar, Uptown Horns och några studiomusiker. Då gjordes nyinspelningar av "Miles away" och även "Tell that girl to shut up" som var både fläskigare, muskulösare och mer amerikanska. Och mindre personliga.
   Nu var Holly and the Italians så gott som ett minne blott, som artistnamn figurerade namnet sista gången på b-sidan till duettsingeln "I got you babe" som Holly gjorde tillsammans med Joey Ramone i januari 1982. Nu var Holly soloartist under namnet Holly Beth Vincent och för att förvirra ytterligare gav hon ut sitt första soloalbum med titeln "Holly and the Italians" inspelat i både London och New York med helt andra musiker och den engelske producenten Mike Thorne.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (395)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (215)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28      

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.