Blogginlägg

Otis Gibbs sprudlade av självförtroende

Postad: 2011-04-16 09:52
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/4 2011.

KONSERT
Otis Gibbs
Ivy Bar & Grill, Örebro 13 april 2011
Konsertlängd: 20:35-21:56 (81 minuter)
Min plats: Ca 15 meter från scenen.


Den amerikanske sångaren Otis Gibbs som kommer från the middle of nowhere, närmare bestämt Wanamaker i det djupaste Indiana, genomför just nu en intensiv turné i Sverige med spelningar varje kväll i över två veckor. Och han har precis gjort ett intensivt Örebrobesök med två konserter på två kvällar på det lilla intima stället Ivy. En liten krog som brukar profilera sig som ett amerikanskt alternativ och det passade ovanligt bra i onsdagskväll när Gibbs tog scenen i besittning, drog åt sig all uppmärksamhet från de 60 personerna i publiken och levererade på klassiskt manér ett one man-uppträdande där inget saknades.
   Gibbs brukar beskrivas som en mix av Woody Guthrie och Billy Bragg, en musikalisk blandning som också brukar jämföras med Steve Earle. Med tanke på det yviga skägget, det något vildvuxna håret och de tämligen politiska sångerna var Earle-parallellerna tydligast under den nästan en och en halv timme långa konserten. Men rent känslomässigt och historiskt betydelsefullt vill jag nog jämställa Gibbs onsdagskonsert med den där legendariska lördagskvällen i december 1984 när Billy Bragg tog Rockmagasinet i Örebro med storm.
   Men Gibbs var bokstavligen inte lika elektrisk och inte lika traditionellt rockig då tempot i många sånger var lägre och mer visbaserat utan att falla för trubadurmönstret. De långa berättande och stundtals humoristiska mellansnacken hade ambitionen att vara lika underhållande och engagerande som hans musikaliska framförande.
   Trots hela sju album bakom sig är Gibbs ännu så länge en relativt okänd artist, sångare och låtskrivare så det var med öppna ögon och otrolig förväntan jag mötte hans uppträdande. Ryktet om den politiske amerikanen i fackföreningskeps tycker jag var överdrivet. Visst hade han sanningar att säga men det var rösten, gitarrspelet och låtarna som gjorde kvällen.
   Otis sprudlade av självförtroende, han inledde med att presentera sig själv från scenen, de skrovliga röstresurserna bar verkligen fram låtarna och budskapet, han litade fullständigt på sig själv och sitt gitarrspel och allt var så övertygande som jag sällan upplever från en scen idag. Otis ägde förresten inte bara scenen, han ägde hela lokalen. Från inledande ”Smalltown Saturday night” via några allsånger och den countryfierade ”Thinkin’ bout Jolene” till avslutningslåten "Karlov Most" när han lämnade scenen och gick runt bland publiken, sjöng och spelade vacker gitarr. 18 låtar av osedvanligt hög och jämn kvalité.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2011 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.