Blogginlägg från 2011-04-27
Janne Schaffers kväll
Min livs andra Hörselmat-konsert och jag envisas i nedanstående recension att kalla gruppen för en popgrupp. En grupp som den här gången hade utökats med en intressant musiker på diverse slaginstrument.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/9 1974.
HÖRSELMAT
Brunnsparken, Örebro 31 augusti 1974
Nämner man folkparker och artister som brukar uppträda på dessa scener tänker man väl närmast på lättare underhållning av typ Svensktoppen. Därför är det lite avvikande från det vanliga mönstret när en popgrupp av det avancerade slaget som Hörselmat faktiskt reser ute i parkerna. Men det är roligt att parkgubbarna vill satsa på svenska popartister när det verkar så gott som uteslutet med utländska popbesök.
Hörselmat var det alltså som stod för underhållningen i parken på lördagskvällen. En grupp vars medlemmar alla tillhör popeliten och det har aldrig tidigare funnits en svensk popgrupp av Hörselmats rang. Det är unikt att ledarna, som själva inte vill kalla sig för ledare, Janne Schaffer och Björn J:son Lindh lyckats få loss tre av av Sveriges mest anlitade studiomusiker.
Gruppen gjorde redan förra hösten sin debutturné och besökte då också Örebro och vad jag minns av det besöket var bland annat Janne Forssells humoristiska inlägg mellan låtarna. Han spelade även diverse rytminstrument och på det området var han mer sparsam med inlägg. På folkparksturnén i år finns inte Forssell med utan gruppen har lyckats få med den skicklige congas-spelaren Malando Gassama som vet hur man på bästa sätt utnyttjar de olika slaginstrumenten.
Den stora huvudrollen spelade naturligtvis Janne Schaffer och jag riktigt hörde ett sus gå genom publiken när han stämde upp. Hans roll i Hörselmat har utvidgats sedan förra gången jag såg gruppen. Men han lät för den skull inte de övriga musikerna agera anonyma kompmusiker. Den rutinerade rytmsektionen med Ola Brunkert och Stefan Brolund är musiker som verkligen kan backa upp Schaffers attackerande gitarr som denna kväll fick stora utrymmen att glänsa.
Av den närmare en timme långa konserten minns jag ”Games people play” bäst som med sin välkända inledning nästan fick den stora publiken att tappa andan. När sedan Janne Schaffer utvecklat låten på sitt karaktäristiska sätt med långa intensiva soloinslag var det en minst sagt entusiastisk publik som hyllade Schaffer och övriga i Hörselmat. Och mitt intryck från i höstas kvarstår: Sverige skall vara glada åt Hörselmat.
/ Håkan
<< | April 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: