Blogginlägg från 2011-04-10

Mickey Jupps andra demofavoriter

Postad: 2011-04-10 12:18
Kategori: Blogg


                                                                            Foto: Lasse Kärrbäck
Ett gäng nya (och några gamla) demolåtar av hög Mickey Jupp-klass.

Mickey Jupp igen. Det är svårt att lämna den omskakande upplevelsen i Southend för knappt en månad sedan bakom sig. Det har dessutom kommit fram att även den legendariske Stiff- och Radar-chefen och Nick Lowe- och Elvis Costello-managern Jake Riviera fanns där i trängseln vid konserten på Club Riga i Southend-On-Sea. Det är stort för oss gamla Stiff-fanatiker.
   Men idag ska det handla om ännu en rykande het Mickey Jupp-demo, ”Favourites Too”. Uppföljaren till hans förra demo från 2008 som för en månad sedan fick en officiell release tack vare Lasse Kärrbäcks fina hjälp. Den cd:n, ”Favourites”, går att beställa här. Där kan du även lyssna på Jupps nya demolåtar
   Mickey presenterar ”Favourites Too” med följande vackra och personliga ord:
   “As you will, be aware (if you already have a copy of' FAVOURITES'), I have written somewhere in the region of 370 songs, of which about 130 have been released under my own name on various CD's and LPs. That leaves a lot of material that has never been used.
   I made my last (proper) record in 1994, but old habits die hard and I still like to write the odd ditty now and again - and some of them are odd!
   This CD - like 'FAVOURITES' - contains a selection of some of those songs which never made it onto any of my records but which I still enjoy listening to. Most of the songs on this CD are relatively recent compared to the previous album. As they have all been recorded at home (on what are becoming antique machines), the sound quality is not as I would have liked but I hope you find the songs themselves as enjoyable as I do.
   I originally put 'FAVOURITES' together because I was fed up with having to search through 20-odd years of cassettes etc. just to hear the songs that I really enjoy listening to.
   Now, there are some newer songs - some of which are FAVOURITES TOO'.


Här följer en låt-för-låt-genomgång av den nya Mickey Jupp-demon. Som vanligt hämtade från många olika tidsepoker, 1997-2010. Några låtar har jag redan recenserat men i sin helhet innehåller ”Favourites Too” följande låtar:

1. The Same Thing Happen – 2009 – 2:11
2. My Dream Lady – 2008 – 2:08
3. My One And Only Someone Else’s Girl – 2008 – 2:22

Nya demon inleds med tre låtar som jag redan har recenserat här.
4. Living On My Own Too Long – 2009 – 2:38
Mixen av enkelhet, vemod och den trygga takten är förvisso en parentes till låt men den skvallrar om att Jupp mår bra. Där inget överarbetas och det enkla blir det geniala. Och ännu en gång sjunger han fantastiskt bra fast allt är så anspråkslöst.
5. Stephanee – 1997 – 2:19
Jupp har aldrig tidigare avslöjat sin egen version av den här låten som Refreshments gjorde på skiva redan 1999 på “Are you ready”-albumet. Här hör vi att det svenska bandet så gott som kopierade Jupps demoarrangemang fast han gör låten helt på egen hand. Men det svänger lika grymt ändå.
6. Stuck Behind A Maserati – 2009 – 2:38
Ytterligare en låt frå demon jag recenserade i maj förra året.
7. I Like My Little World – 2010 – 2:42
Pianorock a la klassisk Jupp. Rullande pianorytmer och ännu en klockren refräng. Och en fin text om hur han trivs så bra i sin egen lilla värld där ingen kan komma in.
8. I Very Very Know – 2009 – 2:28
En låt i halvtempo, trygg och säker med ännu en självrannsakande refräng: “Don’t tell me I’m very very stupid because I very, very know”.
9. Some Roads – 2010 – 2:05
Under den fullständiga titeln ”Some roads are rocky” fanns den med på den här demon.
10. A Rush Of Blood – 2006 – 1:47
Långsam, lätt jazzig och melodiöst lite medioker.
11. Love You For A Living – 1997 – 2:40
Ännu en låt i halvempo. Inledningen “I’ll never be a cowboy, I can’t stand the rain” är naturligtvis klockren. Sedan fortsätter Mickey sina funderingar om att han inte kan bli rymdmänniska för han gillar inte att åka hemifrån och han kan inte helle vara doktor för han kan inte hantera smärta. Mickeys textidéer är både udda och geniala och refrängen är sedvanligt vemodig och stark.
12. Too Much News – 2007 – 2:05
Pianorock’n’roll som skulle kunna passa Johan Blohm/Refreshments perfekt. Trött på det enorma nyhetsflödet tycker Mickey att det är alldeles för lite rhythm & blues i världen.
13. Wherever You Are – 2006 – 3:02
Efter det slöa elpianointrot kommer en hängiven kärleksförklaring till en kvinna med namnet Golly Gee och arrangemanget toppas sedan med ett riktigt pianosolo.
14. I’d Love To Boogie – 2009 – 2:13
Ännu en rejäl rocklåt. I den häftiga refrängen berättar Mickey att han älskar att dansa men kan inte hitta sina fötter. ”Some people can’t dance” del 2?
15. Every Second Second – 1997 – 2:45
Avslutningen på demon går i rockmusikens tecken. Ännu en låt i häftig rocktakt och ytterligare en underbar och effektiv Mickey Jupp-refräng.

/ Håkan

“Memento 1994-2010”

Postad: 2011-04-10 09:04
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 8/4 2011.

Richard Lindgren
Memento 1994-2010
(Rootsy)


Om det finns någon som helst rättvisa i musikbranschen, vilket sällan visar sig dessvärre, borde skåningen med det svenskamerikanskt klingande namnet Richard Lindgren vara en hyfsat respekterad låtskrivare och artist i det stora landet i väst. Med sanningen stickande i ögonen, samtidigt som jag lyssnar till några oerhört genuina sånger på amerikansk accent, kan jag däremot bittert konstatera att han är så gott som okänd i sitt hemland. Men det hindrar honom inte från att regelbundet skriva nya låtar och producera nya skivor av mycket personlig och god kvalité.
   Produktiv, ja. När Richard senast var i Örebro, som uppvärmare på amerikanskan Mary Gauthiers konsert, skrev han en låt som är sex verser lång och har fått titeln ”I came, I went but I don’t know where I’m going now” som han har utlovat till nästa skiva.
   Efter att ha höjt Lindgrens båda senaste studioskivor, “Salvation hardcore” (2006) och “A man you can hate” (2008), till skyarna (båda skivorna hamnade högt upp på respektive års bästalistor) trodde jag nog i min enfald att jag hade hört det mesta och det bästa i musikalisk väg med honom. Men så var det naturligtvis inte. Det visar sig nu på den nya trippel-cd-boxen, som både är en samlingsskiva med låtar från utgivna album, nya versioner av gamla låtar och överblivna spår som aldrig har sett offentlighetens ljus tidigare.
   Att 2011 ge ut en box med 46 låtar på tre cd kan tyda på både galenskap och distanslös hållning men är i det här fallet ett osedvanligt logiskt och bra motiverat påhitt. Ty Richard är en av Sveriges duktigaste singer-songwriters och har en på dessa breddgrader personlig stil i både texter, musik och arrangemang. Vars influenser till stora delar är hämtade från USA och deras uppsjö av artister i samma kategori i allmänhet och några klassiska namn som Hank Williams, Townes Van Zandt, Tom Waits och givetvis Bob Dylan i synnerhet.
   Den här boxen är på många sätt perfekt. Snyggt dokumenterad med Richards egna beskrivningar av varje låt och en informativ kronologisk genomgång av hans skivor, inspelningar och gamla demo. ”Memento” fulländar bilden av en genomgående kreativ artist, en synnerligen produktiv låtskrivare och en mycket sympatisk person.
   Richard gillar att referera till musikhistoriens tragiska livsöden och han älskar att i sina sånger framställa sig själv som en förlorare och en simpel mänsklig varelse på ständigt vemodig jakt efter kärlek, bekräftelse och sympati.
   Richards extraordinära produktivitet är numera välkänd och när han här avslöjar låtar som inte fått plats på tidigare projekt är det låtar med samma skärpa, samma unika bildspråk och samma ödmjuka men finurliga arrangemang som läckert pendlar mellan country, jazz, lite rock och trubadursånger, genrer som numera populärt brukar samlas under etiketten americana.
   Gamla låtar blandas med nya och redan kända låtar blandas med okända och allt känns ändå väldigt homogent och extremt jämnstarkt. Mary Gauthier har skrivit en hyllande text om Richard i cd-häftet och är bland annat mycket imponerad av de engelska texterna. Hon menar att det är en bragd när en svensktalande artist kan skriva så ärliga texter på ett främmande språk. Så sant, Mary.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2011 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.