Blogginlägg från 2011-04-06

Skifs & Blåblus – en musikmaskin

Nästan ett år efter Björn Skifs USA-genombrott fortsatte han turnera i Sverige med sitt eget kompband. Och tio dagar efter Melodifestivalen, där Björn sjöng "Michelangelo" (som hamnade på en blygsam 5:e-plats), kom han till Örebro med Lalla Hansson som uppvärmare. Lallas senaste skiva kom 1973, "Tur och retur".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1975.

BJÖRN SKIFS & BLÅBLUS
LALLA HANSSON
Konserthuset, Örebro 25 februari 1975

Björn Skifs & Blåblus är populära i Sverige. Ironiskt nog mest kanske tack vare sina enorma framgångar i USA under det senaste året. Som rört upp våra patriotiska känslor inombords. Som jänkarna tycker. Så tycker vi, tycks många mena och godtar bandet som ett originellt satsande popgäng. Men Skifs och Blåsblu är ett gäng som bjuder på rak enkel men rejäl musik med få nymodigheter. Tillspetsat skulle man kunna säga att USA-succén nästan hel bygger på bristen av originalitet. Rätt låtar vid rätt tidpunkt är troligen den främsta anledningen till framgången.
   Nu har gruppen givit sig ut på en svensk konsertturné och de lyckades på tisdagskvällen fylla Örebro konserthus till bristningsgränsen. En entusiastisk publik som säkert ville se Skifs och grabbarna i ytterligare en timme utöver den dryga timmen som showen tog.
De hann med mycket i showen eftersom det med några få undantag rörde sig om låtar kring 3-4 minuter. Låtar som tillsammans med ett slipat scenframträdande verkligen etsade sig fast i minnet på mig. Det var oftast enkla låtarsom framfördes i ett högt tempo med instrumental genomarbetade arrangemang.
   Jag efterlyste dock det spontana. Björn Skifs och Blåblus var nu ett maskinellt drivet showbussinessbolag där robotarna bakom instrumenten blev helt dränkta i skenet av de stora strålkastarna som kastades hit och dit över scenen.
   Det var dock väldigt duktiga på att plocka fram ett par år gamla amerikanska låtar och stuva om dessa lite. Det var alldeles tydligt att gruppen på det här sättet att göra gamla låtar har ett utmärkt utgångsläge med varje ny skiva i USA där gamla låtar i nya tappningar är intressanta. Senast i raden var det ”Hush” och ”I’m alive” som i gruppens version blivit en låt och som nu klättrar på de amerikanska listorna. Det var också den som fick bli den enda extralåten på konserten fast publiken lyckades klappa in gruppen för ytterligare en avtackning.
   Lalla Hansson inledde konserten tillsammans med en basist och gitarrist. De fick publiken, om inte i gungning så i alla fall, i en behaglig rofylldhet.
   Lalla hade också en fin förmåga att ta fram de rätta låtarna och presentera dessa i instrumentalt sparsamma förpackningar. Ta exempelvis ”Anna och mej” som i denna scenversion gav betydligt mer än den utslätade skivutgåvan. Det gällde även materialet i övrigt med akustiskt klingande gitarrer framför en pumpande elbas. Musikformen som Lalla Hansson står för är också ett utmärkt alternativ mot den hårdpop som varje dag når oss.

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.