Blogginlägg från 2011-04-06
Skifs & Blåblus – en musikmaskin
Nästan ett år efter Björn Skifs USA-genombrott fortsatte han turnera i Sverige med sitt eget kompband. Och tio dagar efter Melodifestivalen, där Björn sjöng "Michelangelo" (som hamnade på en blygsam 5:e-plats), kom han till Örebro med Lalla Hansson som uppvärmare. Lallas senaste skiva kom 1973, "Tur och retur".
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1975.
BJÖRN SKIFS & BLÅBLUS
LALLA HANSSON
Konserthuset, Örebro 25 februari 1975
Björn Skifs & Blåblus är populära i Sverige. Ironiskt nog mest kanske tack vare sina enorma framgångar i USA under det senaste året. Som rört upp våra patriotiska känslor inombords. Som jänkarna tycker. Så tycker vi, tycks många mena och godtar bandet som ett originellt satsande popgäng. Men Skifs och Blåsblu är ett gäng som bjuder på rak enkel men rejäl musik med få nymodigheter. Tillspetsat skulle man kunna säga att USA-succén nästan hel bygger på bristen av originalitet. Rätt låtar vid rätt tidpunkt är troligen den främsta anledningen till framgången.
Nu har gruppen givit sig ut på en svensk konsertturné och de lyckades på tisdagskvällen fylla Örebro konserthus till bristningsgränsen. En entusiastisk publik som säkert ville se Skifs och grabbarna i ytterligare en timme utöver den dryga timmen som showen tog.
De hann med mycket i showen eftersom det med några få undantag rörde sig om låtar kring 3-4 minuter. Låtar som tillsammans med ett slipat scenframträdande verkligen etsade sig fast i minnet på mig. Det var oftast enkla låtarsom framfördes i ett högt tempo med instrumental genomarbetade arrangemang.
Jag efterlyste dock det spontana. Björn Skifs och Blåblus var nu ett maskinellt drivet showbussinessbolag där robotarna bakom instrumenten blev helt dränkta i skenet av de stora strålkastarna som kastades hit och dit över scenen.
Det var dock väldigt duktiga på att plocka fram ett par år gamla amerikanska låtar och stuva om dessa lite. Det var alldeles tydligt att gruppen på det här sättet att göra gamla låtar har ett utmärkt utgångsläge med varje ny skiva i USA där gamla låtar i nya tappningar är intressanta. Senast i raden var det ”Hush” och ”I’m alive” som i gruppens version blivit en låt och som nu klättrar på de amerikanska listorna. Det var också den som fick bli den enda extralåten på konserten fast publiken lyckades klappa in gruppen för ytterligare en avtackning.
Lalla Hansson inledde konserten tillsammans med en basist och gitarrist. De fick publiken, om inte i gungning så i alla fall, i en behaglig rofylldhet.
Lalla hade också en fin förmåga att ta fram de rätta låtarna och presentera dessa i instrumentalt sparsamma förpackningar. Ta exempelvis ”Anna och mej” som i denna scenversion gav betydligt mer än den utslätade skivutgåvan. Det gällde även materialet i övrigt med akustiskt klingande gitarrer framför en pumpande elbas. Musikformen som Lalla Hansson står för är också ett utmärkt alternativ mot den hårdpop som varje dag når oss.
/ Håkan
<< | April 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: