Blogginlägg från 2011-04-15

Den duktige Grossman

Ett välkommet återbesök, han var i Örebro i oktober 1972, av den amerikanske sångaren, gitarristen och berättaren Stefan Grossman. Den här gången var han aktuell på skiva med "Stefan Grossman live" inspelad i bland annat Stockholm året innan.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/10 1973.

STEFAN GROSSMAN
Konserthuset, Örebro 27 september 1973

Nu har Stefan Grossman var i stan igen! Han var här för nästan ett år sedan och stod på torsdagskvällen åter i strålkastarljuset i Örebro Konserthus.
   Det var återigen en humoristisk Stefan Grossman som bjöd på en glad och uppsluppen show inför ett långtifrån utsålt Konserthus.
   Runt om i världen finns det många sångare med gitarr. Stefan Grossman tillhör onekligen det översta skiktet. Han skiljer sig också märkbart från de övriga. Han är främst gitarrist och framförde sina nummer helt akustiskt, vilket avviker från det mesta i denna så elektrifierade tid.
   Stefans repertoar var hämtad från vitt skilda håll. Det mesta byggde på ragtime som han på ett stämningsfullt sätt fångade med sin 12-strängade bottleneck-gitarr. Han var också en mästare på att få sin gitarr att låta som andra instrument.
   Hans 12-strängade piano var unik, Louis Armstrong-kornetten likaså och det vilt svängande dixielandblåset. Allt utför på en gitarr.
   Den kanske största behållningen fick jag annars av de enormt skojiga förklaringarna han gav mellan låtarna. Han drev med det mesta och de flesta, bland annat Spiro Agnew och Olof Palme. Han försökte också få publiken att dansa charleston och sjunga i stämmor vilket misslyckades helt. Ett misslyckande som jag tycker publiken helt fick stå för.
   Det var alltså en minst sagt mångsysslande människa, Stefan Grossman, som med sitt briljanta gitarrspel säkert fick många att bli gröna av avund.
   Om publiken var fåtalig så var entusiasterna desto fler i Konserthuset och extranumret var därför helt oundvikligt.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.