Blogginlägg från 2011-04-03

"Monacoville"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/4 2011.

The Happy Hippo Family
Monacoville
(Jacqueline)

The Happy Hippo Family från Örebro är ett gruppnamn man inte glömmer i första taget. Deras musik har också en tendens att stanna kvar i minnet men däremot kommer jag inte ihåg att de på demostadiet, där jag uppskattade gruppens finurliga popmusik, var så här charmiga, genuint hitmässiga och kommersiellt melodistarka som de nu är på sitt första album.
   Med både energi, extremt catchy refränger, snillrika och händelserika arrangemang har gruppens musik rötter både i klassisk popmusik och svängig ska där det inlånade blåset sätter rejäl färg på några låtar.
   I ett försök att beskriva gruppens musik skulle jag vilja jämföra med kända namn ur pophistorien och jag kommer då fram till den märkliga mixen av engelska The Motors, svenska Freestyle och den typiska engelska klangen från exempelvis Pet Shop Boys. Den här ypperliga produktionen, med sin ofta vackra och effektiva ljudbild, andas fantastisk pop kryddad med lite glada skarytmer a la Madness.
   Happy Hippo Family gör verkligen slagkraftiga melodier som borde vara konkurrenskraftiga i Melodifestivalen om den tävlingen någon gång skulle komma på tanken att släppa fram personliga förmågor med talang för både starka melodier och annorlunda framförande. På debutalbumet finns det ett halvdussin låtar av extraordinära kvalitéer som rätt dag skulle kunna få Christer Björkman & Co på fall.
   ”Monacoville” väcker upp en lyssnarglädje som det var länge sedan jag upplevde. Från låtskrivandet till den intressanta produktionen är Happy Hippo Familys debutalbum en genuint välgjord skiva.
   Jag har förstått att några medlemmar i den här gruppen härstammar från det mer än talangfulla demobandet This Morning Orchestra som hade en innerlig och lågmäld framtoning. Happy Hippo Family är något annat men det goda hantverket och förmågan att skapa starka melodier är gemensamt och det gör lyssnandet till ett genomgående lustfyllt äventyr.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.