Blogginlägg

Forberts påtagliga närvarokänsla

STEVE FORBERT
Scandic Grand, Örebro 28 september 2015
Konsertlängd: 20:00-21:44 (104 min)
Min plats: Stående snett till vänster ca 8 meter från scenen.

Med en generös repertoar ur en aldrig sinande och exklusiv sångkatalog kan man nå långt. Med en påtaglig närvarokänsla och ett läckert gitarrspel nådde Steve Forbert ännu längre på måndagskvällen i Örebro. Inledningsvis var han lite besvärad av en tystlåten, stillsam men artig publik, som inte var överdrivet stor, men med rutin och erfarenhet hanterade han den situationen perfekt. Efter närmare 40 års turnerande har han givetvis lärt sig att läsa av konsertatmosfär och efter över 100 minuters underhållning tror jag alla, både på och framför scenen, var tämligen nöjda. Det var ju trots allt måndagkväll.
   I min iver att pÃ¥ plats notera alla konsertlÃ¥tarna, lÃ¥tlistan blev komplett (se nedan) först efter noggrann analys i efterhand, lyckades jag inte riktigt pricka in alla lÃ¥tarna. Den spontana känslan efterÃ¥t var att konserten dominerades av lÃ¥tar frÃ¥n de senaste decennierna, som inte sitter lika tydligt etsade i ryggraden pÃ¥ mig, men jag upptäckte att Steve trots allt spelade hälften av lÃ¥tarna frÃ¥n sitt första album. Men konserten blev som sagt ingen nostalgitripp utan en högst relevant och aktuell konsert just nu 2015.
   Sammanfattningsvis blev det en väldigt smakfull blandning av gamla och nyare lÃ¥tar, tre exklusiva aptitretare frÃ¥n det nya albumet som släpps nästa mÃ¥nad och dessutom nÃ¥gra Jimmie Rodgers-covers som ligger Steve varmt om hjärtat.
   Med bara en akustisk sliten gitarr (som han stämde om mellan nästan varje lÃ¥t), nÃ¥gra olika munspel och en röst som har kvar sin personlighet frÃ¥n förr framförde Steve en lÃ¥ng rad sÃ¥nger där han ibland fick hjälp av publiken med bÃ¥de allsÃ¥ng, fingerknäpp och handklapp. Medan han själv ivrigt kompade sig själv med fotstamp. Han fÃ¥r se upp med hälsporre där.
   Gitarren, som Steve hanterade med utsökt skicklighet, sÃ¥g ut som den kom frÃ¥n Jimmie Rodgers 30-tal och nÃ¥gra covers var ocksÃ¥ hämtade frÃ¥n den tiden. DÃ¥ fick Steve chansen att joddla lite och ge uppmärksamhet Ã¥t en musikalisk idol som han 2002 hyllade med ett helt album, "Any old time". För att förvirra lite gjorde han pÃ¥ konserten en Rodgers-lÃ¥t som inte finns med pÃ¥ den skivan, "Blue yodel #9 (beale and main)".
   Till överraskningarna hörde ocksÃ¥ en ny lÃ¥t, "Breaking up with Jessica", som inte finns inspelad men framkallade en underbar allsÃ¥ng i publiken när det i sÃ¥ngen stavades till flicknamnet. Och de tre smakproven frÃ¥n det kommande albumet "Compromised" lät ju makalöst bra redan första gÃ¥ngen. Exempelvis "You'd See The Things That I See (The Day John Met Paul)" med sitt fina "yeah yeah" i refrängen som gav en Beatles-fantast som undertecknad känslokÃ¥rar. Och det skulle senare bli fler vibbar av samma sort...
   Repertoaren och hela konserten Ã¥kte slalom genom Steves hela karriär för att rätt sÃ¥ väntat avslutas med "Romeo's tune", hans största hit för en artist som inte alls har haft ambitioner att tillhöra hitbranschen. Eller som den legendariske lÃ¥tskrivaren Doc Pomus en gÃ¥ng uttryckte det om Forbert: "There's nothing wrong with you a hit record won't cure". ApropÃ¥ det tillhör Forbert i min värld sedan mÃ¥nga Ã¥r skaran av klassiska amerikanska lÃ¥tskrivare. "Romeo's tune" hade som avslutningslÃ¥t i huvudkonserten ett intro hämtat frÃ¥n Beatles, "Good night".
   "Time seemed so free", ocksÃ¥ frÃ¥n kommande skivan, lÃ¥g sÃ¥ fint placerad som första extralÃ¥t. Jag brukar inte ha sÃ¥ uttalade favoritlÃ¥tar när jag gÃ¥r pÃ¥ konsert men roade mig innan med att skriva upp nÃ¥gra extra önskvärda lÃ¥tar i mitt anteckningsblock. Som näst sista extralÃ¥t innan den obligatoriska "rockiga" avslutningen med "You cannot win if you do not play" kom en av mina önskningar. Den mycket innerligt fina "Tonight I feel so far away from home" som blev en av mÃ¥nga kvalificerade höjdpunkter pÃ¥ en alldeles utmärkt konsert denna osedvanligt trevliga mÃ¥ndagskväll.

Thinkin'
Autumn This Year
Rock While I Can Rock
My Carolina sunshine girl
Breaking Up With Jessica
Goin' Down to Laurel
Write Me a Rain Check
Stolen Identity
Blackbird Tune
That'd Be Alright
Make It All So Real
So Long Don't Ask Me To Stay
The Beast Of Ballyhoo (Rock Show)
Blue Yodel #9 (Beale and Main)
I Just Work Here
Rollin' Home To Someone You Love
You'd See The Things That I See (The Day John Met Paul)
What Kinda Guy
It Sure Was Better Back Then
Romeo's Tune

Extralåtar:
Time Seemed So Free
Tonight I Feel So Far Away From Home
You Cannot Win If You Do Not Play

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.