Blogginlägg

"Deep in the woods"

Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/9 2015.

CRASH N RECOVERY
Deep in the woods
(Rootsy)

Det finns så många begränsade genrebetckningar. Som exempelvis country. Kommer från Live at Heart-festivalen där just genrebetckningar var ett av många diskussionsämnen. Och då var det ändå artisterna eller grupperna själva som beskrivit sin egen musik och det stämde - ibland. Med den inledningen på den här texten vill jag mena att det norrländska bandet Crash n Recovery spelar mer än bara countrymusik. Ändå är det kanske country som är den mest sammanhållande länken eller den minsta gemensamma nämnaren i deras varierade och omväxlande musikstil.
   För att Ã¥terknyta till Live at Heart-festivalen var americana en väldigt populär genrebeteckning. En lika tydlig som hopplöst omöjlig beskrivning av en grupps musik. Americana-stämpeln visar tydligt Ã¥t vilket hÃ¥ll musiken drar, det är inte indiepop eller electronic, men i övrigt kan det vara allt frÃ¥n blues till singer/songwriter-pop.
   Crash n Recovery, frÃ¥n Forsed nära Kramfors, tillhör naturligtvis den breda americana-vÃ¥gen av band och country-etiketten ligger trots allt närmast till hands som beskrivning av gruppens musik. Men den bör inte kopplas ihop med genrens mest klämkäcka och anonymt strömlinjeformade avarter. Ty det här sex personer starka bandet har variation som ett kännetecken. "Deep in the woods" kan uppfattas som en liten resa i USA, som visserligen börjar och slutar i Nashville, och är omväxlande och stundtals imponerande bred pÃ¥ den plattform som lite begränsat kan kallas country.
   Bandet gjorde ett bejublat uppträdande pÃ¥ Live at Heart och i de snabba lÃ¥tarna, som av naturliga skäl var i majoritet pÃ¥ konserten, var det lätt att uppfatta bandets countryfierade sound. Men det var kraftfullt och en musikalisk knockout i magtrakten, med sÃ¥ngerskan Linda Engström som sammanhÃ¥llande frontperson.
   PÃ¥ skiva är inte styrkan i bandets sound lika dominerande och blir som redan nämnts en smakfull blandning där bÃ¥de sött och salt blandas när de presenterar allt frÃ¥n snabb bluegrass till finaste, eleganta ballad. Blandningen gör helheten till ett djupt underhÃ¥llande album.
   Linda, som har skrivit en majoritet av albumets lÃ¥tar, har ocksÃ¥ en röst som gör att man lyssnar pÃ¥ bandets musik. När jag pratade med henne under Live at Heart-festivalen ville hon nog mest bli jämförd med Emmylou Harris, och den parallellen är ju inte helt ologisk, men pÃ¥ skiva vill jag gärna dra paralleller med ett annat 70-talsnamn, Linda Ronstadt.
   Det finns, bland mycket annat, nÃ¥gra lÃ¥tar pÃ¥ skivan som bottnar i mycket tidig amerikansk countryrock och framför mina ögon och i mina öron ser och hör jag en allt tydligare bild av en tidig Linda Ronstadt kompad av Eagles-medlemmar, som alla hade countrybakgrund, innan Eagles fanns. Där nÃ¥gonstans befinner sig Linda Engström nu med sin röst, en lätt sträv, känslofylld, personlig och stark stämma, och främst i skivans ballader hör jag lysande personlighet.
   Men det här är ett genuint band med mÃ¥nga imponerande detaljer frÃ¥n gitarristen Johan Arveli (Ellen Sundbergs gitarrist som har producerat skivan) via fiolspelaren Lars Ã…strand och den sjungande trummisen Olle Söderlind till Lindas självlysande styrka.
   TitellÃ¥ten, "Restless man" och nästan gospelinfluerade "Take me back" är nog skivans självklart breda publikfavoriter men personligen har jag fastnat för balladerna med "Last flight" som ouppnÃ¥elig höjdpunkt. Och dÃ¥ faller alla övriga jämförelser samtidigt som mitt hjärta tveklöst smälter. Crash n Recovery har gjort ett mycket intressant och varierat album.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.