Blogginlägg

Vilken underbar kväll, Lundell

Postad: 2015-11-04 07:54
Kategori: 90-talskonserter



För fjärde året i rad gav sig Ulf Lundell ut på en traditionell sommarturné och lika traditionellt hade han inget nysläppt album i bagaget. Däremot skulle han släppa dubbelalbumet "På andra sidan drömmarna" på hösten 1996. Men strax innan sommaren, i juni, släppte Lundell singeln "Folket bygger landet".
   Efter sitt mäktiga genombrott 1992 hade Stefan Anderssons karriär varit lite svajig men under våren 1996 släppte han sitt tredje album, "Under a low-ceilinged sky".
   Deep Blue Something fick bara en hit, "Breakfast at Tiffany's", och inget mer. Splittrades 2001.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/7 1996.

ULF LUNDELL
STEFAN ANDERSSON
DEEP BLUE SOMETHING
Stranddagarna, Karlskoga 27 juli 1996


Länets festivalarrangörer har under några dagar haft problem att prioritera stjärnorna i festivalprogrammet. Med en del märkliga beslut som följd.
   I torsdags hade Garmarna den otacksamma uppgiften att efterträda Orup på Slottsfestivalens stora scen.
   Och på Karlskogas Stranddagar i lördags gjorde de misstaget att låta Ulf Lundell inleda i solsken och en soft Stefan Andersson avsluta i mörkret. Med högljudda Deep Blue Something som ett störande moment däremellan.
   Punktlig, taggad till tusen och på ett underbart spelhumör tog Lundell scenen i besittning exakt kl 19.
   Han satte omedelbart en hög nivå och avslöjade direkt att lördagskvällens konsert inte skulle blir någon nostalgisk återblick eller smeka den vanlige Lundell-älskaren medhårs.
   Lundell 96 är tuffare och tyngre, mycket tack vare ett tajtare och mindre komp, och har städat bort många av de tidigare så oundvikliga klassikerna. Inte en dag för tidigt.
   Han inledde med två helt nya låtar, "Den natt som aldrig dagas" och "Idiot city", från höstens kommande skiva, ännu en dubbel-cd hotar han med.
   Det var långa, episka texter men också brinnande, brännande rock. Inget finlir och absolut inget publikfrieri.
   De tre första låtarna löpte oavbrutet i 20 minuter och tog nästan andan ur oss men lovade något stort och mäktigt till slut.
   Janne Bark hade fritt spelrum i det ytterst gitarrorienterade soundet men Hasse Engström, en annan Lundell-veteran, spelade en tämligen tillbakadragen roll bakom klaviaturerna.
   De nya killarna Norpan Eriksson, trummor, och Jerker Odelholm, bas, har tillfört massor med positiv energi och spelade med gott självförtroende i skuggan av Den Store.
   De slopade klassikerna, "67". "Snön faller", "När jag kysser havet", "Lycklig, lycklig", "Ooh la la" och "Öppna landskap" var några, har bäddat för de mindre kända men inte mindre starka låtarna.
   "Cobra rax" tror jag mig inte ha hört live tidigare. Introt var något alldeles extra.
   "Älskling", "Folket bygger landet", "Hon gör mig galen" och "Soldat kommer hem" är modernare material men precis lika framträdande låtar.
   Tillsammans med ännu en ny låt, "Du har jobb", som var en vildsint, otrolig boogie. Med en energi och spelglädje som blir svår att fästa på skiva i höst.
   Det späckade festivalprogrammet i Karlskoga kortade Lundell-konserten med några låtar. Men en akustisk "Kär och galen", som vanligt intensiva "Aldrig nånsin din clown", en omgjord "Stockholm city" och en underbar och alldeles naturlig coverversion av Imperiets "Var e' vargen" avslutade i stor still.
   Med redan nämnda "Älskling" som definitiv slutpunkt.
   Så långt, efter två timmar, stod det helt klart. Lundell utklassar allt jag har sett i år.
   Vad behövs då för toppbetyget fem tuppar, frågar sig kanske vän av ordning. Jag har faktiskt sett Lundell ännu bättre (1982 och 1993) och femtuppsnivån kan mycket väl infinna sig på den inomhusturné han lovar till hösten. Om sommarens form står sig.
   Texas-bandet Deep Blue Something bet oroligt på naglarna under Lundells konsert. Kända för blott en låt, radiohitlåten "Breakfast at Tiffany's", så blev repertoaren inte överraskande tunn och betydelselös.
   Lättpop efter Tracks-modell som bandet försökte kompensera medhög, öronbedövande volym. Som ett A-ha på speed.
   Sitt Texas-ursprung dolde de effektivt men massakrera John Lennons "Dear Prudence" var de duktiga på.
   När natten blivit sval och mörk försökte Stefan Andersson skapa uppmärksamhet med sin mjuka och mediokra musik. Med låtar om månen, solen, paradiset och änglar.
   Det ofta och nästan easy listening-liknande soundet från senaste skivan, "Under a low-ceilinged sky", blev givetvis lite tyngre på scen. Men ändå blodfattigt. Betyget slätstruken låter nästan som en komplimang.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Magnus "Norpan" Eriksson: trummor
Jerker Odelholm: bas och sång
Janne Bark: gitarr och sång
Hasse Engström: keyboards

Den natt som aldrig dagas
Idiot city
In i det vilda igen
Främlingar
Min vandrande vän
Cobra rax
Den vassa eggen
Hon gör mej galen
Soldat kommer hem
Folket bygger landet
Du har ett jobb
Chans
Rött
Ute på vägen igen

Extralåtar
Kär och galen
Stockholm city
Aldrig nånsin din clown
Var e' vargen (Imperiet)
Älskling

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (399)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (108)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.