Blogginlägg
Krympt Eldkvarn i ursinnets tecken
Våren 1993 gav Eldkvarn ut albumet "Pluralism", som lät lite fräckare och våldsammare än vanligt, och när de några månader senare gav sig ut på turné var det som kvartett.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/6 1993.
ELDKVARN
Kåren, Örebro 1 juni 1993
Plötsligt stod de där, killarna i Eldkvarn. I den grönskande backen framför gamla kårhuset bakom Högskolan i Örebro. Ute i det fria släppte det nygamla Eldkvarn loss alla tyglar.
Plura i ilsket grön lantmannakeps. Det var inte länge sedan han hade hög hatt och bjöd in till cirkus.
1993 är det varken cirkus eller något annat pretentiöst koncept. Rak, skramlig, vass rock'n'roll redan på skiva, den utmärkta "Pluralism", som på scen förvandlades till rena ursinnet.
Ett ursinne och en vräkig råkraft som ibland gick överstyr i tempo och volym men som ännu oftare räddades av Pluras fenomenala melodikonst.
I takt med Eldkvarns ökande popularitet på 80-talet höll gruppen på att växa ifrån sin rockstatus.
Cirkusshowen och ett alltmer expansivt band, med steelguitar och körtjejer, påminde mer om nöjesfält än det underbart rockiga band som har klassiker som "Pojkar, pojkar, pojkar", "3:ans spårvagn" och "Vild, vild, vild" på sitt samvete.
Nu ingår alla de låtarna åter i dagens repertoar. Så rockens urkraft härjar åter i krympt Eldkvarn.
Gruppen är ett avskalat rockband på fyra helt utan pretentioner. Där ur-Eldkvarn-bröderna Jonsson och basisten Tony Thorén fick hjälp av otroligt intensive Magnus Persson bakom trummorna.
Formatet passade naturligtvis perfekt de nya låtarna från albumet men det fanns också plats förmer kontrollerad rock'n'roll.
Gamla "Kärlekens tunga" med allsång, ännu äldre "Alice" till publikens glädje och nya "Chevrolet" med bluesgitarr från Carla var några stunder av andhämtning.
Innan "helvetet" bröt loss i den punkskramligaste version som någon hört av Cornelis Vreeswijks "Somliga går i trasiga skor".
I elfte timmen fick också broder Carla sin naturliga del i dagens brötiga Eldkvarn genom att framföra "Kungsholmskopplet".
Jag har säkert sett Eldkvarn ett halvdussin gånger men aldrig så avslappnat som igår eftermiddag.
Det var långtifrån perfekt musikaliskt, konserten gav knappast någon rättvis bild av Eldkvarns historia men det svängde förlösande och bakom det smattrande tempot fanns det både själ, mänsklighet och humor.
/ Håkan
60: #32. THE MONKEES (1966-1969)
Eldkvarn- och Lundell-rötter i Norrköping
<< | September 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: