Blogginlägg

Ash, ett minne blott

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/1 1986.

WISHBONE ASH
Rockmagasinet, Örebro 23 januari 1986

Minnen och historier blir egentligen aldrig bättre än de en gång i tiden var och det man minns tenderar alltid att förstärkas och förstoras till rent omänskliga proportioner. Ett fullpackat Rockmagasinet tog emot de engelska veteranerna Wishbone Ash i torsdagskväll och gav den nya konsertsäsongen en fantastisk flygande start. Kommersiellt sett, det var en stor, kunnig och entusiastisk publik, men musikaliskt var det inte lika upphetsande.
   Wishbone Ash var för ett dussintal Ã¥r sedan stora favoriter i mitt musikaliska liv. Folk kallade det hÃ¥rdrock men gruppen hade sÃ¥ mycket mer att bjuda pÃ¥. De skrev mycket bra och intressanta lÃ¥tar, alldeles för lÃ¥nga enligt dagens mÃ¥tt, men i deras instrumentering fanns bÃ¥de steelguitar, banjo och mandolin sÃ¥ deras tuffa rock hade ocksÃ¥ folkrockinfluenser.
   Tiderna förändras som bekant, gruppen finns kvar i ett förändrat skick och har nu svÃ¥rt att matcha minnena. Samtidigt med Sverige-turnén släpptes albumet "Raw to thebone" som innehÃ¥ller flera välskrivna lÃ¥tar men soundet är mer hÃ¥rdrock än tidigare.
   Ã„ven live led gruppen svÃ¥rt av medlemsförändringarna. Förr sjöng de bÃ¥da gitarristerna Andy Powell och Laurie Wisefield men den senare lämnade gruppen nyligen (numera ersatt av Jamie Crompton) och nye basisten Mervyn Spence hade en avundsvärd men opersonlig röstvolym och hade stor del i att gruppen inte har behÃ¥llit sitt särpräglade sound.
   PÃ¥ skiva blir Spence i längden outhärdlig men pÃ¥ scen var han trots allt en trevlig bekantskap med mycket större röstregister. Bandet verkade även i övrigt vara i god form och har klarat den mycket svÃ¥ra konsten att acceptera en minskad popularitet och Ã¥terkomsten till klubbscenen.
   Knappast överraskande var det materialet frÃ¥n den senaste skivan som dominerade konserten men ocksÃ¥ nÃ¥gra bejublade klassiker. Till publikens glädje. Det var en härlig stämning, händerna i luften, goda vibrationer och en nöjd publik.

/ HÃ¥kan

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.