Blogginlägg

Ash, ett minne blott

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/1 1986.

WISHBONE ASH
Rockmagasinet, Örebro 23 januari 1986

Minnen och historier blir egentligen aldrig bättre än de en gång i tiden var och det man minns tenderar alltid att förstärkas och förstoras till rent omänskliga proportioner. Ett fullpackat Rockmagasinet tog emot de engelska veteranerna Wishbone Ash i torsdagskväll och gav den nya konsertsäsongen en fantastisk flygande start. Kommersiellt sett, det var en stor, kunnig och entusiastisk publik, men musikaliskt var det inte lika upphetsande.
   Wishbone Ash var för ett dussintal år sedan stora favoriter i mitt musikaliska liv. Folk kallade det hårdrock men gruppen hade så mycket mer att bjuda på. De skrev mycket bra och intressanta låtar, alldeles för långa enligt dagens mått, men i deras instrumentering fanns både steelguitar, banjo och mandolin så deras tuffa rock hade också folkrockinfluenser.
   Tiderna förändras som bekant, gruppen finns kvar i ett förändrat skick och har nu svårt att matcha minnena. Samtidigt med Sverige-turnén släpptes albumet "Raw to thebone" som innehåller flera välskrivna låtar men soundet är mer hårdrock än tidigare.
   Även live led gruppen svårt av medlemsförändringarna. Förr sjöng de båda gitarristerna Andy Powell och Laurie Wisefield men den senare lämnade gruppen nyligen (numera ersatt av Jamie Crompton) och nye basisten Mervyn Spence hade en avundsvärd men opersonlig röstvolym och hade stor del i att gruppen inte har behållit sitt särpräglade sound.
   På skiva blir Spence i längden outhärdlig men på scen var han trots allt en trevlig bekantskap med mycket större röstregister. Bandet verkade även i övrigt vara i god form och har klarat den mycket svåra konsten att acceptera en minskad popularitet och återkomsten till klubbscenen.
   Knappast överraskande var det materialet från den senaste skivan som dominerade konserten men också några bejublade klassiker. Till publikens glädje. Det var en härlig stämning, händerna i luften, goda vibrationer och en nöjd publik.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.