Blogginlägg

Salig blandning

Sedan hösten 1978 hade amerikanen Rick Reed läst vid Karolinska Skolan i Örebro och arrangerade den här konserten i den egna skolans aula. Kompad av en mängd musiker från Örebro.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/2 1979.

RICK REED
Karolinska Skolan, Örebro 15 februari 1979

En början är alltid svår. Amerikanen Rick Reed har spelat musik i sex-sju år varav fyra år rock och pop men ändå var det en förväntansfull premiär han hade igår kväll med en mäktig tvåtimmarskonsert i Karros aula.
   Pennsylvania-grabben har slagit sig ihop med några Örebromusiker för att presentera en salig blandning av populära låtar från 60- och 70-talet. Allehanda kunde av tidsskäl bara närvara vid den första halvan av konserten och det var en oförarglig men mycket populär popshow han och hans kompgrupp bjöd på.
   Rick är en underhållare som hade lätt att kommunicera med publiken. Låt vara att många var hans vänner men omskrivningen av ”Jesus Christ superstar” på ett humoristiskt sätt gav aningar om en stor entertainer.
   I brist på eget material tog han fram många populära slagnummer och lyckades dessvärre pricka in arrangemang och tonfallet med nästan obeskrivlig noggrannhet. Visserligen hämmar det tills vidare hans egen profil och utveckling men presentationen var särklassig.
   Hans röst hade en fin klang som den akustiskt tvivelaktiga lokalen tog udden av ibland. Däremot hade jag inte svårt att uppfatta hur skickligt han anpassade sig till materialet.
   Med skärpa och skicklighet lotsade han oss igenom både Commodores (”Three times a lady”, naturligtvis), Al Stewart, Stevie Wonder, John Miles och Beatles/Paul McCartney-låtar pricksäkert men utan sensationer.
   Som klassiskt skolad var hans pianospel elegant och vackert. Men han fick fint stöd stöd av en duktig kompgrupp med främsta solister i gitarristen Urban Nilsson och pianisten Göran Bejstam. Dessutom körade tre tjejer och välregisserade strålkastare fann ofta sitt mål.
   En början, en positiv och givande sådan. Som bör premieras när Rick Reed blir varm i kläderna.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.