Blogginlägg från 2010-09-21

Till minnet av Tommy Svensson

KONSERT
”TOMMY SVENSSON MEMORIAL”
Cadillac Bar, Örebro 18 september 2010

BLÅROCK
Hans Ernefelt
Kent Messelth
Mattias Pedersén
Ragne Pedersén
Andreas Johansson

BLUE CITY BAND
Bernt Haglund, keyboards och sang
Johan Hjortsberg, munspel
Hans Odelholm, bas
Peter Olsen, trummor
Kjell Store, gitarr

MOD SQUAD
Hans Alriksson, trummor och munspel
Per-Åke Måssebäck, gitarr och sång
Hans Penell, bas
Mats Strömberg, keyboards och trumpet
Pelle Ålkärr, gitarr

Gästartister: Finn Sjöberg, Johnny Viktorsson

Lördagskvällen på Cadillac Bar i det centrala Örebro blev under några timmar en lång hyllning till minnet av Tommy Svensson som gitarrist och stilbilare för stadens utmärkta bluesartister från 60-talet och framåt. Tommy gick oväntat bort i december förra året och han har naturligtvis betytt mer än någon riktigt kan förstå. Det kunde om inte annat de tre grupperna som ställde sig på scenen konstatera och det kunde vi i publiken med all önskvärd tydlighet höra via den musik som strömmade ut ur högtalarna.
   Det var en kväll för igenkänning, minnen och samvaro. Det var därför många i publiken vi kände igen under kvällen. Det var Thomas, J-O, Toba, Tåte med fru Birgitta och jag som gick till Cadillac Bar. Och därinne var det inte svårt att träffa kända ansikten som Inga-Lill, Fredriksson, Anders, Lars-Åke (arrangören), Johan, Tommy, Bosse, Jack, Thomas, Kikarn, Hasse (basisten), Björn, fru Odelholm plus många fler som jag känner utan att veta namnet på.
   Kvällen inleddes med Blårock, ett gitarrförstärkt band från Örebro/Askersund av god musikalisk kvalité utan att låta alltför personligt eller närma sig de mest bluesrocksvängande tonerna. Däremot lät de som ett mycket skickligt coverband med både ”Sweet little Lisa”, ”2-4-6-8 motorway” och någon Doobie Brothers-låt på repertoaren.
   Lördagskvällen gick i det tämligen orepeterade tecknet och byggde mer på rutin, nostalgi och anor än perfektionism och fungerande teknik. Från det fina hantverket på scen till den rena tekniken var det kanske stundtals lite ojämnt men den goda stämningen, den hjärtliga musiken och det goda minnet av Tommy Svensson överskuggade allt.
   I Blue City Band fanns en gammal Blues Quality-medlem, basisten Hasse Odelholm, och under bandets stund på scenen började kvällen få själ och blev snart till stor extas inte minst bland alla dansande framför scenen. I bandet finns den där bluesrockiga nerven som var ryggrad även i Tommys rötter. Det blev naturligtvis inte sämre när gästartisten Finn Sjöberg stegade upp på scenen med sin fina guldglänsande gitarr, en gitarr (Les Paul 56:a) som Finn en gång köpte för drygt 40 år sedan på tips från just Tommy Svensson.
   Allt Finn gjorde på scen byggde på en underbar mix av känsla och rutinmässig skicklighet. Begränsade repetitioner gjorde hans inhopp till ett spontant mästerverk. Där repertoaren pendlade från den ena bluesrockklassikern till en annan och gitarrerna stod i centrum. Det blev än mer trångt på scenen när även Johnny Viktorsson utökade bandet ytterligare med sång och bluesig gitarr.
   Mod Squad var kvällens sista och bästa band på scenen. Ett band av mycket anor och stor musikalitet vars sound låg ännu närmare Tommy Svensson. Med bland annat två mycket rutinerade musiker som Per-Åke Måssebäck och Mats Strömberg, två gentlemän som spelade tillsammans med Tommy på 60-talet i både T S People och Blues Quality och nu på senare år också i det här bandet. Även under Mod Squads framträdande gjorde Finn Sjöberg bejublade insatser fast tekniken och ljudet inte riktigt stod på bandets sida.
   Däremot var det en ljuvlig repertoar som bandet visade upp när de naturligtvis siktade mot låtarna som en gång gällde, covers och bluesklassiker, och de försökte även återkonstruera låtar som exempelvis fanns på Fleetwood Macs repertoar. Med den skicklige Pelle Ålkärr på gitarr och Per-Åke Måssebäcks oerhört starka sång.
   Såväl den instrumentala ”Albatross” som det vemodiga mästerverket ”Man of the world”, en av pophistoriens vackraste stunder, var några höjdpunkter på konserten. Texten på den sistnämnda låten tog Måssebäck chansen att mycket passande placera i Tommy Svenssons liv och med tanke på det så fick den sången ett än mer sorgligt innehåll som avslutning på en underbar kväll i musikens tecken:

   Shall I tell you about my life
   They say I’m a man of the world
   I’ve flown across every tide
   And I’ve seen lots of pretty girls

   I guess I’ve got everything I need
   I would’t ask for more
   And there’s no one I’d rather be
   But I just wish that I’d never been born

   And I need a good woman
   To make me feel like a good man should
   I don’t say I’m a good man
   Oh, but I would be if I could

   I could tell you about my life
   And keep you amused I’m sure
   About all the times I’ve cried
   And how I don’t want to be sad anymore
   And how I wish I was in love

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.