Blogginlägg från 2010-09-05

”James Wesley Days”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/9 2010.

Chip Taylor
James Wesley Days
(Rootsy.nu/Train Wreck)

Den här välmatade samlingen, två cd, 37 låtar och en speltid på närmare 2½ timme, sammanfattar de elva senaste åren i Chip Taylors nästan obeskrivliga karriär. Undertiteln är ”The best of 1999-2010” och det känns först som bara en parentes i en lång karriär men när jag lyssnar, analyserar och kommer till slutsats är det ganska uppenbart att Chips senaste produktiva år som artist, låtskrivare och sångare är så fylld av godbitar att perspektivet nog inte ska vara så mycket längre.
   Dessutom är ju den här samlingen inte bara en återutgivning med redan inspelat material utan här finns också ett några outgivna spår. ”James Wesley Days” är därför både en ypperlig samling, för oss som inte följt Chip Taylor på så nära håll, och en skiva med några exklusiva guldkorn, exempelvis en duett med Jill Johnson, där fantasterna får sitt.
   För att kunna sätta den här samlingen och Chips senare karriär i ett sammanhang är det omöjligt att inte titta tillbaka ännu längre. För Chip Taylor var ju en aktad låtskrivare långt innan han själv blev känd som artist. Vem kan glömma hits, popklassiker och evergreens som ”Wild thing” (Troggs), ”I can’t let go” (Hollies) och ”Angel of the morning” (Merrilee Rush) som alla kom från Chip Taylors vassa låtskrivarpenna.
   Vi får en viss inblick i Chips tidigare liv genom att han här gör nya versioner av några av sina gamla låtar, ibland i livetappning vilket osökt får mig att tipsa om att han faktiskt kommer till Örebro för konsert i slutet av månaden. Det är ju den musikaliska uppbackningen, ofta sparsmakat och i långsamma arrangemang, som lyfter Chips låtar. När musiker som gitarristen John Platania (som följer med till Örebro) och trummisen Dave Mattacks ger låtarna en läcker dekor.
   Chip har under det senaste decenniet utvecklat sitt låtskrivande och närmat sig själv som en stor historieberättare som inte bara är påtagligt mellan låtarna på en konsert utan nu också går att uppleva i hans låttexter. En av de helt nya låtarna på den här skivan, ”Somewhere in some town (there is a town)”, är ju en både melodisk och textmässig pärla.
   Chip har under de senaste åren ofta uppträtt och gjort skivor tillsammans med yngre damer, i första hand Carrie Rodriguez. Just de låtarna har en härlig substans när grov, manlig, berättande röst möter sirlig kvinnostämma. Här finns också några manliga duettartister, Guy Clark och John Prine, men när kvinnliga stjärnor som Lucinda Williams och P P Arnold sätter sin prägel på låtarna når den här samlingen sin högsta kvalitetsnivå.

/ Håkan

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.