Blogginlägg från 2010-09-05

”James Wesley Days”

Postad: 2010-09-05 09:28
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/9 2010.

Chip Taylor
James Wesley Days
(Rootsy.nu/Train Wreck)


Den här välmatade samlingen, två cd, 37 låtar och en speltid på närmare 2½ timme, sammanfattar de elva senaste åren i Chip Taylors nästan obeskrivliga karriär. Undertiteln är ”The best of 1999-2010” och det känns först som bara en parentes i en lång karriär men när jag lyssnar, analyserar och kommer till slutsats är det ganska uppenbart att Chips senaste produktiva år som artist, låtskrivare och sångare är så fylld av godbitar att perspektivet nog inte ska vara så mycket längre.
   Dessutom är ju den här samlingen inte bara en återutgivning med redan inspelat material utan här finns också ett några outgivna spår. ”James Wesley Days” är därför både en ypperlig samling, för oss som inte följt Chip Taylor på så nära håll, och en skiva med några exklusiva guldkorn, exempelvis en duett med Jill Johnson, där fantasterna får sitt.
   För att kunna sätta den här samlingen och Chips senare karriär i ett sammanhang är det omöjligt att inte titta tillbaka ännu längre. För Chip Taylor var ju en aktad låtskrivare långt innan han själv blev känd som artist. Vem kan glömma hits, popklassiker och evergreens som ”Wild thing” (Troggs), ”I can’t let go” (Hollies) och ”Angel of the morning” (Merrilee Rush) som alla kom från Chip Taylors vassa låtskrivarpenna.
   Vi får en viss inblick i Chips tidigare liv genom att han här gör nya versioner av några av sina gamla låtar, ibland i livetappning vilket osökt får mig att tipsa om att han faktiskt kommer till Örebro för konsert i slutet av månaden. Det är ju den musikaliska uppbackningen, ofta sparsmakat och i långsamma arrangemang, som lyfter Chips låtar. När musiker som gitarristen John Platania (som följer med till Örebro) och trummisen Dave Mattacks ger låtarna en läcker dekor.
   Chip har under det senaste decenniet utvecklat sitt låtskrivande och närmat sig själv som en stor historieberättare som inte bara är påtagligt mellan låtarna på en konsert utan nu också går att uppleva i hans låttexter. En av de helt nya låtarna på den här skivan, ”Somewhere in some town (there is a town)”, är ju en både melodisk och textmässig pärla.
   Chip har under de senaste åren ofta uppträtt och gjort skivor tillsammans med yngre damer, i första hand Carrie Rodriguez. Just de låtarna har en härlig substans när grov, manlig, berättande röst möter sirlig kvinnostämma. Här finns också några manliga duettartister, Guy Clark och John Prine, men när kvinnliga stjärnor som Lucinda Williams och P P Arnold sätter sin prägel på låtarna når den här samlingen sin högsta kvalitetsnivå.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2010 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.