Blogginlägg

Soundtracks: "Local hero"

MARK KNOPFLER: Music from LOCAL HERO (Vertigo, 1983)

Sedan hösten 2009 har jag skrivit om soundtracks här på sidan men har på något konstigt sätt lyckats undvika Mark Knopflers namn vilket nästan är, givetvis slumpmässigt, en bragd med tanke på hur många filmer Dire Straits-stjärnan har skrivit musik till genom åren. Den charmiga och komiska skotska filmen ”Local hero” blev Knopflers debut i den branschen. En mycket framgångsrik, uppmärksammad och succéartad början på en delvis ny karriär.
   Skotten och regissören Bill Forsyth blev något av min filmhjälte under 80-talet. Hans humor, hans skotska ursprung och realismen i hans filmer passade mig perfekt. ”Gregory’s girl”, ”Local hero” och ”Comfort and joy” bland annat. Att sedan Knopfler kom att skriva filmmusik till flera Forsyth-filmer gjorde mig än mer intresserad.
   Redan 1983 hade Dire Straits egentligen nått så långt det gick som turnerande rockgrupp. Fyra framgångsrika album och publiken var större än någonsin. Då ville Knopfler pröva på något nytt och filmmusik låg nära till hands.
   ”Local hero”-skivan är nästan uteslutande instrumental och soundet påminner inte överraskande om ett instrumentalt Dire Straits då både Alan Clark, keyboards, John Illsley, bas, Hal Lindes, gitarr, och den kommande medlemmen Terry Williams, trummor, från gruppen medverkar. Men där förekommer också några amerikanska studioproffs, Mike Brecker, saxofon, Neil Jason, bas, och Mike Mainieri, vibrafon, som stundtals påverkatr soundet åt det jazziga hållet.
   Temat från den här filmen, ”Going home”, har blivit en stor hit genom åren. Och inkorporerades även i Dire Straits scenrepertoar under de här åren. Blev finallåt på gruppens konserter och är sista låt på ”Alchemy”, gruppens liveskiva från 1984. Det är en både atmosfärisk och catchy hitlåt på samma gång. Där gitarrerna stegras och hela melodin bryter ut i ett triumferande saxsolo med tunga trummor. Det musikaliska temat återkommer i olika skepnader på flera låtar på skivan under titlar som ”The ceilidh and the northern lights”, ”Whistle theme” och ”The rocks and the thunder”.
   Trots att skivan nästan genomgående är instrumental är den varierad och omväxlande i stil. Bluegrass, folkmusik och några jazziga avbrott avlöser den typiska Knopfler-gitarren som givetvis spelar huvudrollen på många låtar.
   Men allra mest står naturligtvis skivans enda låt med sång ut, ”The way it always starts”, där den nyligen avlidne Gerry Rafferty sjunger så typiskt mjukt och vackert till den fina melodin som är kryddad med lite texmex.
   Det lokala folkmusikbandet The Acetones som förekommer i filmen får också medverka på skivan i några traditionellt influerade låtar. I det bandet spelar Knopflers manager Ed Bicknell trummor för övrigt.

Innehåll:
1. The rocks and the water
2. Wild theme
3. Freeway flyer
4. Boomtown (variation louis favourite)
5. The way it always starts
6. The rocks and the thunder
7. The ceilidh and the nothern lights
8. The mist coverd mountains
9. The celidh: Louis Favourite/Billy's Tune
10. Whistle theme
11. Smooching
12. Stargazer
13. The rocks and the thunder
14. Going home: theme of the Local Hero

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.