Blogginlägg från 2015-09-21

60: #32. THE MONKEES (1966-1969)

Övre raden från vänster: Peter Tork, bas, keyboards och sång, och Micky Dolenz, sång och trummor. Nedre raden från vänster: Davy Jones, sång, och Mike Nesmith, gitarr och sång.

THE MONKEES Topp 3:

1. I'm a believer (1966)
2. Last train to Clarksville (1966)
3. Porpoise song (1968)

JAG HAR GENOM ÅREN SLAGITS för äkthet, passion, originalitet och ren, skär personlighet så det är med kluvna känslor jag petar in amerikanska The Monkees på min singellista. Gruppen var en fabrikstillverkad popprodukt. Under ledning av producenten och managern Don Kirshner skapades The Monkees-projektet på ett ritbord där tv-serie och specialskrivna hits fanns med i det framgångsrika konceptet. Som 14-åring var jag givetvis den perfekta målgruppen och svalde singlarna, tv-skämten och gruppmedlemmarnas utstrålning med hull och hår.
   The Monkees var en listigt uttänkt grupp där urvalet medlemmar skulle fungera visuellt och nödvändigtvis inte vara en konventionell popgrupp. Det blev en ganska brokig blandning av bara tvÃ¥ musiker, Mike Nesmith och Peter Tork, en musikalartist, Davy Jones, och en renodlad skÃ¥despelare, Micky Dolenz, som aldrig spelat trummor. Musikaliskt var det pÃ¥ skiva rutinerade studiomusiker som backade upp kvartettens röster.
   Jag upptäcker nu till min förvÃ¥ning att tv-serien i Sverige, premiär pÃ¥skafton 1967 (25 mars) sändes ett drygt halvÃ¥r efter USA. Aktuella singellÃ¥tar fick aldrig samma promotion här i Sverige som i USA. Och faktum är att Monkees hade sina största hits i Sverige, "Last train to Clarksville", "I'm a believer" och "The girl I once knew" (i Sverige gavs b-sidan till "A little bit me, a little bit you" ut som singel-a-sida), innan tv-serien hade startat...
   Tittade just pÃ¥ premiäravsnittet av Monkees tv-serie, "The Royal flush", och kan väl nu inte riktigt förstÃ¥ min upphetsning dÃ¥. Intrigen är simpel, Monkees ska rädda livet pÃ¥ prinsessan Bettina, och avsnittet innehÃ¥ller inte sÃ¥ mycket musik som jag minns. PÃ¥ det hela taget var konceptet en stor rip-off av vad Beatles hade gjort nÃ¥gra Ã¥r tidigare. Sketchliknande och underhÃ¥llande humor som inte krävde sÃ¥ mycket djup och allvar.
   Nej, det är för sina starka singlar som Monkees musik än idag lÃ¥ter förhÃ¥llandevis starka och hitmässiga. SÃ¥ är de i de allra flesta fall skrivna och producerade av rutinerade Brill Building-lÃ¥tskrivare och producenter som Tommy Boyce/Bobby Hart, Jeff Barry, Chip Douglas och Gerry Goffin.

I SAMBAND MED TV-SERIENS INTRODUKTION i Sverige gavs temat "(Theme from) The Monkees" ut som exklusiv singel i Sverige och blev en hyfsad hit, 2:a på Tio i Topp. Skriven av Boyce/Hart, de första låtskrivarna knutna till Monkees-projektet, som också skrevoch producerade den mäktiga förstasingeln "Last train to Clarksville" inspirerade av Beatles-låten "Paperback writer".
   "Clarksville" var ocksÃ¥ en mäktig USA-etta men uppföljaren "I'm a believer" blev en global list-etta och historisk klassiker. Den är idag visserligen pÃ¥ gränsen till uttjatad, reklamlÃ¥t som den har blivit, men blev efter mÃ¥nga Ã¥rs försök Neil Diamonds första hit som lÃ¥tskrivare och produktionen (Jeff Barry). med den häftklistrande orgeln, är ju tidlöst vacker.
   Micky Dolenz sjunger pÃ¥ de tvÃ¥ första Monkees-singlarna men pÃ¥ gruppens tredje singel "A little bit me, a little bit you", ännu en Neil Diamond-skriven lÃ¥t och det akustiska gitarr-arrangemanget doftar just Diamond, är det Davy Jones vid mikrofonen. Fortsättningsvis alternerade Dolenz och Jones som sÃ¥ngare pÃ¥ Monkees-singlarna.
   "Daydream believer", skriven av förre Kingston Trio-medlemmen John Stewart innan han drog igÃ¥ng sin solokarriär, är Monkees snällaste singel men ocksÃ¥ ytterst positiv pop som nÃ¥dde USA:s 1:a-plats. Under hela karriären hade Monkees-medlemmarna ambition och krav att fÃ¥ pÃ¥verka singlarna, skriva och producera, och när de fick chansen började de typiskt dala kommersiellt fast de följande singlarna lät bÃ¥de mer personliga och mer spännande.
   "Valleri" har ett avancerat körarrangemang, "D.W. Washburn" ekar 30-tal med ett framträdande banjointro och "Porpoise song", garanterat Carole Kings och Gerry Goffins minst hitmässiga lÃ¥t, handlar om tumlare(!). En fantastisk ballad, underbart arrangemang (Jack Nitzsche) och en sinnesutvidgande produktion av Goffin som ekar bÃ¥de Beatles, George Harrison och ELO. Det förvÃ¥nar mig inte att singeln bara nÃ¥dde en 57:e-plats i USA. Och ljudet av tumlare avslutar lÃ¥ten.
   Sedan gick det utför i Monkees-singelhistoria. "Tear drop city" är en desperat singel och närmast ett skämt där Boyce/Hart har kokat soppa pÃ¥ samma spik. "Listen to the band", äntligen en Mike Nesmith-lÃ¥t som a-sida, är bättre men är nog mer en första lansering av Nesmiths solofortsättning i countrygenren. När 1969 blev 1970 var Monkees blott en duo, Dolenz/Jones. och bara ett minne kvar.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.