Blogginlägg från 2015-09-09

Ett gott hantverk på hög volym

Sommaren 1992 var göteborgaren Stefan Andersson det hetaste artistnamnet på en svensk scen. Som skivdebutant toppade han alla listor med slutsålda konserter som följd. I mars 1992 släpptes albumet "Emperors' day" som innehöll flera hitlåtar, bland annat "Catch the moon".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/5 1992.

STEFAN ANDERSSON
Ritz, Örebro 20 maj 1992

Det nya stjärnskottet Stefan Anderssons två kvällar på Ritz var inte överraskande utsålda hus. En stor publik, med tydligt kvinnliga inslag, som tog emot göteborgaren med öppna armar. Och gav hans tuffa rockmusik en älskvärd inramning.
   Stefans skivframgångar är både överraskande och helt väntade på samma gång.
   Det är en bragd att få spela in ett debutalbum på engelska i Sverige idag. Sedan har Stefan haft stor hjälp av influenser från namn som Springsteen, Mellencamp, Van Morrison och Bryan Adams för att själv bli känd.
   Tycka vad man vill om albumet, själv tyckte jag att Bryan Adams (ett namn Stefan kategoriskt undviker att nämna) skugga vilade över skivan, så är "Emperors' day" ett fantastiskt gott hantverk som mår bra av hög volym.
   Välformulerade låtar efter den hårda rockmusikens alla skrivna regler. En ballad på var tredje/fjärde låt och så vidare.
   Den smarta balansgången gällde också på scen ty Stefan Anderssons liverepertoar innehöll endast låtar från debutskivan fast i en annan ordning.
   En viss dynamik från skivan med akustisk gitarr i botten och ett flyktigt piano ovanför försvann i den täta scenmixen men kompenserades av en närhet som inte går att uppleva bättre på någon annan scen än just Ritz.
   Publiken fick ge sig till tåls i 35 minuter innan allsången bröt ut i "Catch the moon". Som inte gjorde ett kokande Ritz mindre svalt...
   Göteborgaren Andersson håller sig med ett oprövat kompband stockholmare men samarbetet på scen fungerade smärtfritt utan att bjuda på några större utsvävningar.
   Det är givetvis begränsat att ge sig ut på turné med bara ett album i ryggen och dessutom inte spela några covers. Då tog alla låtar slut redan efter en knapp timme och en utmattad publik orkade inte riktigt ropa in Stefan Andersson för fler extralåtar.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.