Blogginlägg

Leonard Cohen (1934-2016)

Ännu en ikon har avlidit och det finns återigen anledning att tänka tillbaka och minnas. I det här fallet om LEONARD COHENS liv och musikaliska insatser fast han ibland var mer uppskattad som poet än sångare. Jag ägde ett exemplar av boken "Beautiful losers" innan någon av hans skivor.
   Han tillhörde en annan generation än mina idoler på 60-talet , han var ju herre Gud ett år äldre än Elvis Presley, och bara ett år yngre än min mamma. Det påverkade naturligtvis mitt inledande omdöme om hans musik och skivor. Den extremt lågmälda och lite dystra tonen i arrangemangen på Cohens första skivor hade svårt att nå ett 15-årigt pophjärta på Norrbygatan i Örebro, den poetiska höga nivån sköt nog också över mitt huvud. Då.
   1967, när Cohen släppte sin första skiva, och 1968 hade mina favoriter namn som Procol Harum, The Move , "Sgt Pepper", Kinks, Small Faces och när det gällde singer/songwriters var nog Tim Hardin och Donovan mer populära hos mig.
   Men att Cohens låtar redan från start hade historiska förtecken förstod jag rätt snart, exempelvis föredrog jag "Hey, that's no way to say goodbye" före både "So long, Marianne" och "Suzanne" på första albumet, men fortfarande låg nog hans odödliga sånger bättre i andra sångares munnar.
   Jag har fram till idag nämnt Leonard Cohens namn 28 gånger på Håkans Pop och det har i väldigt många fall handlat om covers på hans låtar. Ibland har jag skrivit om hela projekt koncentrerade kring Cohen-låtar, tributeskivor som "Tower of song" och den svenska "Cohen - the Scandinavian report", och givetvis Jennifer Warnes lysande "Famous blue raincoat" med enbart Cohen-låtar. Hennes premiärinspelning av "First we take Manhattan" tillhör musikhistorien.
   Helt lösryckt ur sammanhanget måste jag också hylla Jeff Buckleys version av Cohens "Hallelujah".
   Bland skivor med Cohen själv är jag omåttligt, och kanske lite udda, förtjust i "Death of a ladies man", hans spektakulära samarbete med Phil Spector som ofta hatas i fanatiska Cohen-kretsar. Låtmaterialet kanske inte tillhör Cohens milstolpar men arrangemang och produktion lyfter både sång och text.
   Drygt tio år senare kom min nästa Cohen-favorit, "I'm your man" (1988), som också genomsyrades av ett nytänkande med arrangemangen som i hög grad var elektroniska. Kulturkrocken mellan det finstämda lite monotona och de syntdominerade arrangemangen var spännande. Här gjorde han för övrigt sin första egna version av mästerverket "First we take Manhattan".
   När Leonard Cohens liv nu är slut kommer vi inte att få något svar på frågan om han någonsin lyssnade på Richard Lindgren, Skånes svar på Cohen och Bob Dylan. Till historien hör nämligen att när Richard, som har flera Cohen-låtar i sin liverepertoar, besökte ön Hydra i Grekland för några år sedan slängde han in sin samlingstrippel "Memento" (där han för övrigt gör "Famous blue raincoat") i trädgården till huset där Cohen har ägt ett boende i många år.
   Leonard Cohen avled i måndags 7 november 2016.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.