Blogginlägg

Från Camden Town till Chalk Farm

Postad: 2016-11-11 19:25
Kategori: Blogg





JAG HAR I NÅGON GAMMAL KRÖNIKA BERÄTTAT hur jag en varm sommardag fullständigt fascinerades av Londons kanske mest trafikintensiva korsning där Oxford Street möter både Tottenham Court Road och Charing Cross. En korsning som under de senaste fem-sju-åtta åren varit en stor och gigantisk byggarbetsplats och långt ifrån något trevligt ställe att besöka. Nej, nu vill jag nog hellre återknyta kontakten med en annan intensiv gatukorsning i Camden Town i norra London. Ni ser bilden ovan, med Jazz Cafe i bakgrunden, där Camden High Street sträcker sig från vänster/söder till höger/norr. Från fotografens håll kommer både Camden Road och Kentish Town Road, rakt framifrån kommer The Parkway (Jazz Cafe skymtar där borta) och strax bakom huset till vänster sticker Greenland Road fram till samma korsning.
   En magnifik trafikplats med andra ord och är det första som möter en när man kommer upp från tunnelbanan. Bilden och ljudet av det kaoset har funnits i mitt huvud sedan 80-talet då Camden Town i norra London blev mitt favoritområde, en oas, en musikalisk tummelplats och en levande stadsbild på både ont och gott (desperata uteliggare blandades med turister).
   Det var konserterna som gjorde att jag ständigt återvände. Älskade att ta tunnelbanan (ofta från Bayswater) in till Tottenham Court Road, byta till Northern Line och förväntansfull gå av vid Camden Town-stationen och via den långa, långa rulltrappan plötsligt befinna mig överjord och sedan rikta in stegen mot någon av kvällens konsertlokaler.
   I torsdags gjorde jag ett romantiskt återbesök i stadsdelen som jag under senare år har tappat lite kontakt med och besökt högst sporadiskt. Och då i första hand inte för konsertbesök utan allmänt promenerande, öldrickande, shoppande, Camden Lock-besök, lunchande, turistminglande, fikande, kanske ta kanalbåten till Little Italy eller helt enkelt vandra längs kanalen från Camden fram till Baker Street och plötsligt befinna sig i en helt annan stadsdel.
   Med hjälp av Ann Scanlons synnerligen suveräna guidebok "The Rock'n'Roll Guide to Camden" (Tristia, 1997) passerade jag på en promenad mellan tunnelbanestationerna Camden Town och Chalk Farm några gamla vattenhål i det Camden som en gång var så otroligt tilldragande.
   När jag klev ur tunnelbanestationen Camden Town i entrén (översta bilden ovan) mot Kentish Town Road ville stegen gärna styra mig till vänster där Rock On, en av Londons mest beryktade skivaffärer, en gång låg. Affären var inte stor men innehöll på sin tid fantastiskt fina vinylskivor. Och ibland stod det celebert folk bakom disken. Som den där januaridagen 1985 när Philip Chevron, senare Pogues-medlem, stod där bakom disken och sålde skivor. Bara några dagar innan hade jag sett honom hoppa in på konserten med The Men They Couldn’t Hang på Dublin Castle, bara några kvarter därifrån i Camden, och hjälpte till att sjunga ”Green fields of France”.
   Minnet är idag större än verkligheten ty affären närmast tunnelbanestationen är idag det opersonliga Supersave (se vänster) som säljer mat, vin, tidningar och magasin. Mitt emot ligger den grandiosa men den kanske lite väl stora turistmagneten The World's End-puben som inte fanns där på 80-talet. Till min förvåning ser jag att The Underworld (se nedan) finns kvar till höger bakom byggnadsställningar nere i källaren. En klubb som etablerades 1990, några år efter min intensiva Camden-period, och var (och är fortfarande) ett hem för diggare av indiepop som varken förr eller senare har varit min kopp té.

RAKT ÖVER KORSNINGEN OVANFÖR LIGGER ALLTSÅ The Parkway som sträcker sig fram till Regents Park men där jag framförallt ofta hängde på den traditionella musikpuben Dublin Castle där Madness fick sitt stora genombrott i slutet på 70-talet, några år innan jag hade upptäckt Camden.
   Om mina noteringar och minnen stämmer klev jag första gången in på Dublin Castle i januari 1983 för att mötas av beskedet att kvällens konsert med Mickey Jupp 1983 var slutsåld. Har berättat om den incidenten här (där jag också gör en liten Camden-vandring i ord)men jag skulle återkomma till den puben ett antal gånger.
   När jag exempelvis hade nöjet att få uppleva Balham Alligators (med Geraint Watkins på dragspel), se Rolling Stones-pianisten Ian Stewart spela jazz med sin egen grupp, The Men They Couldn't Hang, Dominators och Los Pistoleros.
   Det är goda gamla minnen men den här gången gick jag Camden High Street norrut istället och passerade den gamla konserthallen Electric Ballroom som fortfarande existerar som levande musiklokal. Öppnade redan 1978 och är tveklöst en legendarisk plats där stora namn som Iggy Pop, Clash, U2 och Smiths en gång spelade. Men idag spelar stora namn i större lokaler. Den nya spejsiga logotypen (se ovan) skvallrar om en modern inriktning att stället numera frekventeras av namn av mindre dignitet och jag ser i programmet att det under de närmaste dagarna förutom klubbkvällar bjuds på både rock, hardcorepunk, hiphop och finsk glammetal(!).
   Jag går vidare mot Camden Lock och precis som Rock On-affären har slagit igen (1996) finns inte heller Vinyl Experience (nu tatueringsstudio), Rhythm Records och begagnade-affären Records & Video Exchange finns kvar i området.
   Men förändringens vind har blåst på många håll i Camden. Redan innan vi kommer fram till bron över Regent's Canal höjer sig den ståtliga byggnaden Dingwalls på andra sidan. Numera utan de jättelika bokstäverna i namnet längs långsidan och inte heller där har den musikaliska utvecklingen varit nådig jämfört med förr. Enligt deras hemsida satsar en totalt ombyggd lokal numera på restaurang, dj-parties och allmänt modern musik.
   Annat var det förr när jag en kväll fick uppleva Bill Hurleys band The Enforcers som förband till The Fabulous Thunderbirds, en annan kväll räckte det med The Men They Couldn't Hang som förband och den näst intill magiska kvällen när ett tillfälligt återförenat Ducks Deluxe delade scen med The Pirates.
   Efter lite kryssande både ute och inne bland stånden på Camden Lock-marknaden letade vi oss ut på Chalk Farm Road som genomfartsgatan genom Camden bytt namn till längre norrut. På sträckan mellan kanalen och Chalk Farm-stationen fanns förr ett antal kända tillhåll för områdets artister och på min väg upptäcker jag egentligen bara två välkända namn, The Monarch och The Marathon.
   I början på 90-talet uppträdde band på The Monarch utan att det fanns en scen men idag verkar stället växla mellan levande musik med mindre kända namn och klubbkvällar. Att till slut hitta The Marathon (se nedan), där delar av The Pogues hängde på 80-talet, var en ren och skär besvikelse ty bakom namnet idag på samma adress finns en totalt opersonlig hamburger/kebab/fish&chips-restaurang.
   Ett annat legendariskt ställe mellan Monarch och Marathon, i hörnet till Belmont Street, fanns en gång den irländska puben The Engine Room. Där var Shane MacGowan stammis och det var också ett populärt tillhåll under 90-talets britpop-peak. Idag är där byggnadsställningar med kanske ännu ett namnbyte på gång i en lokal som haft många olika namn: The Belmont, Bartok, Joe's Bar och nu senast The Load of Hay Tavern.
   Målet för Camden-vandringen var Chalk Farm-stationen som är "känd" från omslaget till Madness andra Stiff-album 1980, "Absolutely" där bandet poserar framför entrén. Madness, som har återförenats ännu en gång med sex originalmedlemmar, är faktiskt aktuella med det helt nyinspelade albumet "Can't touch us now".

/ Håkan




10 år (5)
Beatles (59)
Blogg (375)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2016 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.