Blogginlägg

"Hole in my pocket"

HOLE IN MY POCKET
Mike Wade
(South Wing Books)

För oss gamla Mickey Jupp-fans är den här boken ovärderlig. Vi kan redan historien i stora svepande drag, vi kan framförallt musiken och vi har hört små detaljer om Mickeys lite buttra attityd men här får vi ett sammanhang, en kronologisk karta på allt Mickey Jupp har gjort. Och inte gjort - och den historien är nästan ännu mer intressant. På hela 384 sidor berättar Mike Wade, Southend-musiker och vän med Mickey sedan många, många år, historien om Jupp från födelsen en måndag i mars 1944 till i somras. Up to date så det räcker.
   Med hjälp av många källor, inte minst intervjuer med personer som har jobbat nära Mickey, och informationskanaler (Håkans Pop tackar för credit...) blir bilden av Mickey Jupp tämligen komplett. Illustrationerna i den här boken är knapphändiga, fotografierna små och svartvita. Men boken lever ju sitt värdefulla liv tack vare all färgstark information om en artist som minst av allt vill befinna sig i det starka strålkastarljuset, varken bildligt eller bokstavligt talat.
   Den lite enkla utformningen av boken rimmar egentligen väldigt bra med historien om Mickey Jupp som en everyday man. Den är lika underbart engelsk som fish & chips eller full English breakfast om jag får tacka nej till de vita bönorna. Boken ger ingen romantiserad eller glamourös bild av ett konventionellt artistliv ty det har aldrig existerat i Jupps liv.
   Mickey Jupp är en av alla artister som aldrig fick den uppmärksamhet som han förtjänade men det har också haft sina skäl och förklaringar i hans eget ansträngda förhållande till musikbranschen. Med sin tveklösa attityd mot ära och berömmelse, och en stark vilja att alltid göra som han själv vill, missade han många möjligheter. Och det har inte i första hand handlat om otur, att inte vara på rätt plats vid rätt tillfälle, utan mer om hans eget förhållande till situationen.. Det är som musikerkompisen i över 50 år tillbaka, John Bobin, så förklarande säger: Mickey Jupp är sin egen värsta fiende.
   När jag först fick Mike Wades bok i min hand letade jag förtvivlat efter en diskografi i slutet på boken innan jag förstod att hela boken är som en enda lång text om Mickey Jupps skivhistoria med recensionsliknande texter om låtar och album. Tillbakablickar som omedvetet lockar till lyssning av gamla skivor som i nästan samtliga fall är återutgivna på cd. Mellan skivorna i boken förekommer det givetvis åtskilligt med tidsmässigt passande anekdoter, berättelser och ögonvittnesbeskrivningar.
   Mickey Jupps historia i text är lika underhållande som hans musik har varit i 46 år(!). Men det är ju historien som är viktig, att vända på varje sten för att belysa och förklara Mickey Jupps minst sagt struliga förhållande till artistlivet. Här finns rader av så kallade tillkortakommanden, hur han tackade nej till den första upplagan av Rockpile. låtskrivarsamarbetet med Ry Cooder som rann ut i sanden och när han tvingades dela royalties med Leiber-Stoller och nästan allt bottnade i ett sargat självförtroende.
   Men det är ingenting som Mickey Jupp ångrar idag när han sitter i Boot Village och tänker tillbaka. Nästan alla anekdoter om missade möjligheter eller kommersiellt katastrofala egna beslut slutar med en axelryckning och: "That's the story of my life". Och precis så fungerar Mike Wades bok, historien om Mickey Jupps liv. Häpnadsväckande intressant och detaljrik.
   Någonstans på de 384 sidorna kryper det fram att den numera världsberömda sanningen att Mickey lider av flygrädsla ("You'll never get me up in one of those") egentligen bara är en ursäkt för att slippa göra något som någon annan har bestämt.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.