Blogginlägg från 2015-10-21

Regn hos Orup

Efter fem album gjorde Orup/Thomas Eriksson paus i den egna skivproduktionen mellan 1993 och 1998. I samband med fotbolls-VM 1994 fick han tillsammans med Anders Glenmark och Niklas Strömstedt en hit med "När vi gräver guld i USA" som året efter resulterade i ett album och turné. Som fick Orup att 1996 återgå till sin solokarriär.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/7 1996.

ORUP
Slottsfestivalen, Örebro 25 juli 1996

Torsdagskväll och Slottsfestivalen drog igång. På riktigt. Med stor musik och hällregn.
   Festivalens tyngsta soloartist, Orup, lyfte den musikaliska och publikmässiga nivån flera klasser. Under ett idogt regnande bjöd han in till en osedvanligt hitspäckad och dryg konserttimme.
   Orup har en fantastiskt imponerande rad av hits bakom sig. Även några uppenbara floppar men av dessa märktes intet en kväll som denna.
   Men även urstark repertoar kan falla platt tillmarken (i det här fallet ned i vallgraven) på konsert om den inte presenteras med en visuell intressant inramning.
   Men lugn, alla Orup-fans,. Han hade många knep att nå ut till torsdagskvällens människomassa på andra sidan vattnet.
   Entrén i cowboyhatt, pilotglasögon, hawaiiskjorta och kostym kunde nog ingen missa. Trots det myckna antalet paraplyer som skymde sikten.
   Årets upplaga av Slottsfestivalens stora scen har närmat sig publiken med någon meter. Betydelsefulla decimeter ty scenuppträdandet blir i år något helt annat, något mer engagerande och en nästan intim upplevelse. Så intimt det nu kan bli på en folklig festival där stora paraplyer stod som spön i backen.
   Eller blev jag lurad av att Orups fullkomliga scenutstrålning vida överträffade förra årets svala, tråkiga Lisa Nilsson.
   Orup hade inga problem att nå publiken som var med på noterna från första sekund.
   Ett bra band, ett intensivt komp, gjorde också sitt bakom Orup för att pumpa energi i en mycket stark repertoar. Men kanske var de bättre på att reproducera än levandegöra skivhitsen?
   Hursomhelst var publiken, blöt och exalterad, Orup trogen under hela framträdandet och tjejerna fyllde i fantastiskt på "Regn hos mer".
   Som följdes av extralåtar inför en publik som aldrig fick nog - av varken regn eller Orups låtar.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.