Blogginlägg från 2015-10-12
60: #29. THE TEMPTATIONS (1961-1969)
Från vänster: Melvin Franklin, bassång, Paul Williams, barytonsång, Eddie Kendricks, falsettsång, David Ruffin, solosång, och Otis Williams, barytonsång.
THE TEMPTATIONS Topp 3:
1. (I know) I'm losing you (1966)
2. I wish it would rain (1968)
3. My girl (1964)
DEN AMERIKANSKA SÅNGGRUPPEN The Temptations hade en fantastisk karriär med många sensationellt starka singlar under så många år, från tidigt 60-tal till långt in på 70-talet. Med en grupp som till vissa delar under andra namn uppstod redan 1955 och Temptations existerar fortfarande idag med en originalmedlem. Först fanns de rivaliserande grupperna The Primes och The Distants som 1960 slogs samman till The Temptations som skivdebuterade 1961, på Motowns underetikett Miracle, och figurerade från 1962 på den stora Motown-etiketten Gordy fram till 1976.
En ganska imponerande musikhistoria, men ändå ingen Tio i Topp-placering, som dock inleddes på en kommersiellt ganska anspråkslös nivå. Gruppmedlemmarna var faktiskt med och skrev låtarna till de två första Miracle-singlarna men som Motown-artister hade de en minimal del i det kreativa arbetet på singlarna. Under de första åren blev det skivbolagschefen Berry Gordy Jr och Smokey Robinson som ansvarade för både låtar och produktion. Singlar som med ett undantag, Robinsons "The way you do the things you do", inte gav något större eko i musikvärlden.
Ur Temptations ganska gränslöst omfattande diskografi kan jag omöjligt få plats att täcka in gruppens hela singelhistoria utan siktar in mig på det bästa och viktigaste. En avgörande milstolpe i gruppens 60-tal var ögonblicket när tenoren David Ruffin kom in i gruppen i januari 1964. Fram till dess hade Eddie Kendricks och Paul Williams växelvis stått vid mikrofonen men på Smokey Robinsons "My girl" gjorde Ruffin en stor och mäktig entré som gav gruppen deras första nummer ett i USA. En fantastisk låt specialskriven till Ruffin, ett fantastiskt framförande och Smokeys produktion har allt av sensuell styrka.
RUFFIN FANNS MED I GRUPPEN i fyra år och det visar sig att alla mina tre ovannämnda Temptations-favoriter är hämtade från samma epok med just Ruffin längst fram. Robinson fortsatte skriva och producera Temptations-singlar men i maj 1966 inträffade nästa avgörande ögonblick i gruppens skivhistoria. Då tog ännu tämligen oerfarne Norman Whitfield över produktionen och låtskrivandet på Temptations skivor.
Whitfield hade några år tidigare skrivit några spridda Motown-låtar till Supremes, Jimmy Ruffin, Marvin Gaye, Marvelettes ("Too many fish in the sea") och Velvelettes. Men från 1966 skulle Temptations/Whitfield-samarbetet vara länge och sträcka sig från "Ain't too proud to beg" via den fantastiskt explosiva "(I know) I'm losing you" och den magiskt vemodiga balladen "I wish it would rain" (där det fruktbara och mycket framgångsrika samarbetet med låtskrivarkollegan Barrett Strong inleddes) till den helt omvälvande psykedeliska soulperioden med låtar som "Cloud nine" och "I can't get next to you".
Drogproblem och oprofessionellt uppförande gjorde att Ruffin fick sparken från gruppen sommaren 1968, gjorde den fantastiska solosingeln "My whole world ended (the moment you left me)" 1969, och ersattes av Dennis Edwards från gruppen The Contours. Men mot slutet av 60-talet blev det vanligt att samtliga Temptations-medlemmarna delade på solosången på singlarna.
Under 1969 gav Temptations också ut fyra singlar, med både covers (bland annat The Bands "The weight") och traditionellt Motown-material, tillsammans med Diana Ross & The Supremes. Ett projekt vid sidan av Whitfield-konceptet som inte påverkade Temptations mer avancerat personliga sound på de egna skivorna.
/ HÃ¥kan
<< | Oktober 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: