Blogginlägg från 2015-10-28

Bästa konserten med Ola Magnell

Foto: Anders Erkman


Ibland krockade konserterna i Örebro på 80-talet. Men ibland gick det också att bevaka båda när starttiderna skiftade. 1983 gjorde Ola Magnell något av comeback med det Mats Ronander-producerade albumet "Gaia" och musikerna på skivan följde också med på turné.
   Per Cussion (Per Tjernberg) hade medverkat på skivor med Aston Reymers Rivaler, Tony Ellis, Kenny Håkansson, Bernt Staf, Merit Hemmingson och var under 1982 medlem i Dag Vag innan han 1983 inledde sin "solokarriär" tillsammans med många musiker och sångare. Samma år släppte han sin första skiva i eget namn, "Don't stop".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/10 1983.

OLA MAGNELL
Rockmagasinet, Örebro 13 oktober 1983

PER CUSSION
Lord Nelson, Örebro 13 oktober 1983

Liveutbudet för rockkonserter ärjust nu märkbart intensivt i Örebro. Krockar mellan olika konserter samma kväll blir ibland ofrånkomliga. Som i torsdagskväll, Ola Magnell på Rockmagasinet och Per Cussion på Lord Nelson. Allehanda bevakade båda konserterna.
   Med all respekt för Ola Magnells gamla fans (av vilka många fanns på Rockmagasinet i torsdags) och hans gamla klassiker (som fortfarande följer med) har han nu aldrig varit bättre.
Musikaliskt har han slitit sig loss från det trubadurinriktade och tillbakalutade Metronome-soundet och börjat skriva enklare och slagkraftigare låtar.
   Han har fått en tuffare och rockigare profil, spelade nästan enbart elgitarr, framför ett nytt kompband som kombinerade både rutin, gitarristen Micke Jaan och basisten Tommy Cassemar, med ungdomlig framåtanda, trummisen Affe Byberg och klaviaturkillen Olle Westbergh.
   Det var en sättning som klarade av de nya låtarna, från senaste framgångsrika albumet "Gaia", allra bäst men gav även de ålderstigna klassikerna en rejäl ansiktslyftning.
   Per Cussions storband var mer en imponerande laguppställning, med många kända, profiler, än en välkonstruerad grupp. Musiker från många olika håll och ursprung. Med samma variation genomfördes konserten på Lord Nelson som en musikalisk resa. Jorden Runt på 90 minuter.
   Med Grandmaster Funk i spetsen, lika vig i munnen som i kroppen, svängde det lika oerhört genom hela konserten. Så tunga och grymma rytmer att det bara är en tidsfråga innan det förbjuda. Rekommenderas inte för personer med svagt hjärta.
   Det var länge sedan jag slutade imponeras av långa trumsolon men för trummisar var det rena eldoradot med åtskilliga slagverk och trumset i förgrunden.
   Det var således de många och långa rytmernas afton på Lord Nelson som avslutades med den tyngsta versionen av "Sea cruise" jag någonsin har hört.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.