Blogginlägg

"The show goes on"

SLIM CHANCE
The showgoes on
(Fishpool)

Ronnie Lane dog 1997 efter många års sjukdom (MS) men Slim Chance, hans band, lever sedan ett par år tillbaka ett återförenat liv. Är alltid skeptisk inför comebacker och återföreningar. Inte så sällan brukar musiker i den nya upplagan av band innehålla en majoritet av namn som inte har någon autentisk del av bandets historia. Men det är annorlunda med Slim Chance, Lanes jordnära band som han bildade efter Faces på 70-talet.
   Samtliga fem fasta medlemmar i dagens Slim Chance figurerade ocksÃ¥ i Ronnie Lanes band pÃ¥ 70-talet fast under olika tidsperioder. Exempelvis hade jag helt glömt bort att Cat Stevens-gitarristen Alun Davies en gÃ¥ng var en del av gruppen som genom Ã¥ren hade en bÃ¥de stor och bred stab av medlemmar.
   PÃ¥ Ã¥terföreningsskivan "The show must go on", med undertiteln "Songs of Ronnie Lane" och följaktligen genomgÃ¥ende innehÃ¥ller Lane-lÃ¥tar, har gruppen fÃ¥ngat den där lantligt gemytliga stämningen som Lane eftersträvade i sin ursprungliga ambition. NÃ¥gonstans mellan folk och pop med en snygg instrumentering där en läcker slide, ödmjukt dragspel, stämningshöjande fiol och dekorativ mandolin höjer det musikaliska värdet.
   Ã„nnu bättre och ännu mer varierat levererar bandet vid mikrofonen dÃ¥ fyra av bandets fem medlemmar sjunger och ger lÃ¥tarna olika karaktär. Sedan fÃ¥r gästmusikern Geraint Watkins sjunga en lÃ¥t själv, "Rats tales", som inte sÃ¥ överraskande soundmässigt lutar sig mot en mix av New Orleans/cajunhÃ¥llet.
   Valet av lÃ¥tar till skivan är hämtat frÃ¥n Lanes repertoar efter Small Faces och omfattar sÃ¥ledes Faces- och gamla Slim Chance-lÃ¥tar men ocksÃ¥ en del udda intressant material frÃ¥n Lanes samarbete med Pete Townshend och ett soundtrack han gjorde med Ronnie Wood 1972. Dock smälter det breda materialet samman till en helt fungerande helhet pÃ¥ albumet.
   PÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar blir det lite väl inspirerat och närmast hurtigt i studion men annars är "The show goes on" en genomgÃ¥ende sympatisk skiva av mogna män som fortfarande har en musikalisk vision att skapa nÃ¥got kreativt. Bäst fungerar det pÃ¥ "Don't you cry for me", som Steve Bingham sjunger, och "Anymore for anymore", som Alun Davies sjunger. Övriga medlemmar i gruppen är Colin Davey, trummor, Charlie Hart, dragspel, piano och fiol, och Steve Simpson, gitarr, mandolin och fiol.
Det viskas om förestående Sverige-spelningar och det borde resultera i en förutsägbar succé-

Info: www.slim-chance.co.uk

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.