Blogginlägg

Singlar#71: The Tyla Gang

THE TYLA GANG: Suicide jockey (Skydog, 1976)

IBLAND BEHÖVER LIVET ROCKMUSIK BYGGD PÅ FRUSTRATION, distade gitarrer, överstyrd sång och en helt råbarkad identitet. Den udda kombinationen kan egentligen i min värld bara personifieras av Sean Tyla. Efter de senaste veckornas genomgång av soulpop, 60-talspop, dekadent rock och snäll popsång är det dags för något annat. Då är det inte mer än rätt om Sean Tyla kommer in och visar var skåpet ska stå i rock'n'roll heaven.
   Tylas stora genombrott som lÃ¥tskrivare och sÃ¥ngare i Ducks Deluxe slutade i ett sammanbrott sommaren 1975. Flera bestämda viljor i bandet kunde inte komma överens. Garvey/McMasters bildade sÃ¥ smÃ¥ningom Motors, Martin Belmont gick med i Rumour bakom Graham Parker och Sean Tyla hade en gryende idé om ett hÃ¥rdsvängande rockband under namnet Tyla Gang.
   Först skulle Sean Tyla bli sÃ¥ngare i ett band med medlemmar frÃ¥n Brinsley Schwarz och Ducks Deluxe men fick plötsligt se sig ersättas av en bensinstationsarbetare frÃ¥n östra London (Graham Parker). Sedan hette Seans projekt Tyla Gang som under nÃ¥gra Ã¥r fanns i flera olika skepnader och under väldigt olika förutsättningar.
   Efter Ducks Deluxe-äventyret var Seans ambition att bilda ett band där han skrev lÃ¥tarna och spelade gitarr men lät nÃ¥gon annan sjunga. I den allra första upplagan av Tyla Gang, sent hösten 1975, sjöng Seans bror Garry Tyla. Och kompsektionen Phil Nedin, trummor, och Peter O'Sullivan, bas, hade hämtats frÃ¥n Wales och gruppen Jack Straw.
   VÃ¥ren 1976 utökade gruppen med gitarristen Richard Treece som Sean kände frÃ¥n tiden i gruppen Help Yourself pÃ¥ tidigt 70-tal innan Ducks tog fart. Men Treece blev inte sÃ¥ lÃ¥ngvarig och även Garry tröttnade pÃ¥ sin bror och bandet. Ännu en walesare, Tweke Lewis som bland annat spelat i Man, blev ny gitarrist och nu var bandet redo för inspelningsstudion.
   Men först släpptes tvÃ¥ gamla Ducks-inspelningar, "Amsterdam dog" och "Midnight moon", som singel i Holland under Sean Tylas eget namn. Men Tyla Gang var gruppen som gick in i Pebble Beach Studios i Worthing med teknikern Tony Platt som hade jobbat med Sean tidigare när Ducks gjorde sitt första album.

INSPELNINGARNA SOM GJORDES, sex låtar, skulle fungera som presentation inför nya skivbolag. Kan även kallas demoinspelningar men det var riktiga om än något slarviga och slamriga versioner som på några få dagar sattes på tejp. Bland låtarna fanns "Suicide jockey" och "Cannons of the boogie night" men också "Styrofoam" och "Texas chainsaw massacre boogie".
   De tvÃ¥ sistnämnda lÃ¥tarna släpptes pÃ¥ en klassisk Stiff-singel hösten 1976 men när Stiff/Dave Robinson-samarbetet avbröts stod Tyla Gang utan skivkontrakt och under detta mellanrum, i april 1977, släpptes alltsÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar frÃ¥n denna demoinspelning, "Suicide jockey" och b-sidan "Cannons of the boogie night", i Franrike pÃ¥ Skydog-etiketten.
   Tyla Gang var under de här Ã¥ren ständigt pÃ¥ turné men utan konventionellt skivbolag i ryggen gav gruppens franske manager och agent, Marc Zermati, ut singeln pÃ¥ sitt eget skivbolag. En singel som Sean Tyla själv rankar som hans allra bästa. I cd-häftet till Ã¥terutgivningen av Tyla Gangs "Yachtless" (Mystic, 2003) avslöjar han att "Suicide jockey" är hans absoluta nummer ett med "Cannons of the boogie night" som tvÃ¥a.
   Efter de här mer eller mindre oroliga Ã¥ren för Tyla Gang fick de under 1977 ett riktigt skivkontrakt med den engelska grenen av den amerikanska etiketten Beserkley. "Yachtless"-albumet släpptes i december 1977 och pÃ¥ en begränsad upplaga följde just dagens tvÃ¥ aktuella lÃ¥tar med som en del av ep:n "Sean's demos".
   PÃ¥ gruppens andra Beserkley-album "Moonproof" (1978) gör gruppen en ny studioinspelad version av "Suicide jockey", en förfinad, ekodränkt och tämligen onödig version producerad av de amerikanska producenterna Matthew King Kaufman och Glen Kolotkin.

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.