Blogginlägg

Från tomgång via spikrak succé till kaos

Postad: 2012-11-25 09:32
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare variant i Nerikes Allehanda 26/11 2012

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES
ANYONE FOR TENNIS
Kulturhuset, Örebro 23/11
Konsertlängd: 20:32-21:02 (Anyone For Tennis, 30 min) och 21:50-23:27 (TSOOL, 97 min)
Min plats: Stående ca 20 m svagt snett till vänster


Det var fredagskvällen när ord gick över i handling. I fredagens Nerikes Allehanda utlovade sångaren i The Soundtrack Of Our Lives, Ebbot Lundberg, en brutalt hård konsert och utan att överdriva vill jag påstå att både han och bandet levde upp till det löftet. Struntade nästan helt i låtarna från sitt senaste album och gav sig på både kända och mindre kända låtar med en våldsam passion, genomgående högt tempo och ännu högre volym. Och det kändes då oerhört bra.
   Efter konsertveckor med trevliga singer/songwriters och konserter i de fina salongerna (Konserthuset/Conventum) var det riktigt inspirerande, rentav befriande, att få åtnjuta en explosiv klubbspelning med hård rock som absolut inte ska förväxlas med den överdimensionerade hårdrocken.
   TSOOL, som snart lägger ned verksamheten och befinner sig en månad från sin sorti, är, var och har varit en rockgrupp med synnerligen skickliga musiker som under åren arbetat sig långt bort från sina genuina punkrötter. Det hindrade inte gruppen att i fredags, under närmare 100 minuter inför 500 personer i publiken, leverera en konsert av nära nog hundraprocentig intensitet.
   Från första låt, "Dow Jones syndrome", var det hög fart och tempot bara ökade låt för låt. Svältfödd på levande rock slickade jag i mig varje sekund fast konserten inledningsvis inte innehöll så fräcka låtar. "Trancendental suicide", "Independent luxury", "James Last Experience" och "Big time" tillhör ju liksom inte bandet mest profilstarka låtar. Däremot är bandet mästare på att skriva och utföra spektakulära och långa intron som bäddade för Ebbots huvudroll vid mikrofonen.
   Däremot var mellansnacken obegripliga när han hälften på allvar, hälften på skämt och med mycket ironi detaljerat beskrev nästa låt.
   Men det skulle bli bättre. Efter 45 minuter av låtmässig men inte musikalisk tomgång varvade gruppen upp med publikvänliga "Instant repeater '99", fortsatte med "Second life replay" som växte till extas och resten av huvudavdelningen var en spikrak succé med "Sister surround" och "21st century rip off".
   Extralåtarna innehöll sedan allt. Från deras egen färska sparsmakade hymn "Throw it to the universe" via en spontant vild och exklusiv version av "Ace of spades" till finalen med "Mantra slider" som både spårade ur och in i andra låtar och slutade i fullständigt kaos när trummisen Fredrik Sandsten välte hela trumsetet i sann Keith Moon-anda. Mer definitivt kan ingen konsert sluta.
   Lokala Anyone For Tennis inledde och påminde soundmässigt till viss del om kvällens huvudband. Med skillnaden att det här åttamannabandet innehåll tre killar på blås som gjorde låtarna live än mer feta och mäktiga. Några härliga refränger och ännu fler starka låtar lät lovande inför det kommande albumet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.