Blogginlägg

Enkelheten stor konst hos Ulf Dageby

Foto: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/3 1985.

ULF DAGEBY
Rockmagasinet, Örebro 27 februari 1985

Ulf Dageby är ett geni. I Nationalteatern, som han inte gärna pratar om idag, låg hanbakom samtliga musikaliska höjdpunkter och under de senaste få åren som soloartist har han skrivit fler hits än många artister gör under en hel livstid. Lägg därtill hans enorma kvalitéer att fånga stämningar med musik och skriva filmmusik som blivit mycket uppmärksammad.
   Ulf Dageby arbetar aldrig med yviga gester men det var ändÃ¥ med nÃ¥got dämpade förväntningar konserten skulle genomföras pÃ¥ bara tre man. Ibland innehÃ¥ller Dagebys grupp bÃ¥de kompgitarrist och/eller pianist men det stod snart klart pÃ¥ onsdagskvällen att med sÃ¥ skickliga (=samspelta) tre musiker pÃ¥ scen skulle inga hÃ¥l uppstÃ¥ eller förargliga tomrum bildas.
   En bra gitarrist mäts varken i snabbhet eller teknik. Ulf Dageby gjorde enkelheten till stor konst. FrÃ¥n traditionella grunder mejslar han ut personliga harmonier som ibland balanserade pÃ¥ en rakbladsegg av kaos men som alltid hittade rätt till slut. NÃ¥got även Neil Young behärskar i sina bästa ögonblick.
   Dageby hade tvÃ¥ musikaliska giganter bredvid sig. Trummisen Per Melin, som vanligtvis spelar med Björn Afzelius, hade bÃ¥de tyngd och finess och basisten Thomas Fanto fyllde kompgitarristen roll samtidigt som han spelade en mycket framträdande bas.
   Repertoaren bestod nästan uteslutande av Dagebys solomaterial frÃ¥n bara tvÃ¥ album som blev till Ã¥rets roligaste konserttimme. Varje lÃ¥t blev en gissningslÃ¥t dÃ¥ Dageby älskar att leka med gamla lÃ¥tar, arrangera om och skriva nya gitarrintroduktioner. Som gjorde konserten till en sagolik och nästan osannolik blandning av spänning och tillfredsställelse.
   Med stor distans till bÃ¥de sig själv och hela branschen gjorde Ulf mellansnacket till avslappnade och oumbärliga pauser mellan de täta och raka rockattackerna. Ulf Dageby gjorde egentligen bara ett litet misstag dÃ¥ han pÃ¥ slutet inte Ã¥tervände till scenen för andra gÃ¥ngen och dÃ¥ förmodligen lyft kvällen till ouppnÃ¥eliga höjder.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.