Blogginlägg

“I know what love isn

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/9 2012.

JENS LEKMAN
I know what love isn't
(Service)

Musikvärlden har begåvats med ännu ett separationsalbum. Innehållet på Jens Lekmans "I know what love isn't" är resultatet av ett uppbrott i en relation. Genren har fascinerat oss genom alla tider och personligen blir jag både imponerad och avundsjuk på människor/artister som så behärskat och välartikulerat kan uttrycka sig när det pågår turbulens i känslolivet.
   På Lekmans första album på fem år är det främst i de utlämnande, självbiografiska och stundtals bittert vemodiga texterna där slutet på ett förhållande beskrivs. Det kanske inte är svart och djupt sorgligt i varje vers men här finns undertoner i många välformulerade fraser som avslöjar ett mindre lyckligt liv.
   Musikaliskt är det än svårare att upptäcka de ledsna känslorna i Jens Lekmans arrangemang. Som sångare är han en mix av en crooner och singer/songwriter, en sorts blandning av Frank Sinatra och Morrissey, och med övervägande luftigt optimistiska arrangemang kan det ibland vara svårt att förstå svärtan i textraderna.
   Det är nog pianisten Jens Lekman som har skrivit de flesta låtarna på skivan. Med ett piano som inte alltför sällan framkallar fina melodiska uttryck och till och med stundtals gränsar till schlager. Titellåten är ju en klassisk poplåt i Burt Bacharach-stil och det finns fler refränger på skivan, bland annat på "Some dandruff on your shoulder", som är klockren popestetik.
   Men det finns också allmängiltiga stunder på skivan som ibland gränsar till easy listening och genom stora högtalare kan uppfattas som genomskinlig bakgrundsmusik och något mindre personligt. Flöjt- och saxsamplingar som underhåller mer än de engagerar.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.