Blogginlägg

Singlar#95: Texas

Postad: 2012-09-07 07:55
Kategori: SINGLAR 100-1


TEXAS: I don't want a lover (Mercury, 1989)

I FEBRUARI 1989 VAR JAG i London och upptäckte en ny trend. Tex-mex-restaurangernas antal hade dramatiskt ökat och countrymusik sålde för ögonblicket mer än reggae, afrikanskt, jazz och blues - tillsammans! London hade blivit lite amerikaniserat både musikaliskt och matmässigt eller som jag lite provocerat skrev i en rubrik: London är ockuperat.
   Restaurangen Break For The Border, off Charing Cross, hade på några år både startat och utökat och det nyöppnade The Alamo, restaurang/rockklubb i hörnet Soho Street/Oxford Street, bjöd under en vecka på både rhythm & blues, rock, skiffle och cajun.
   Mitt i denna intensivt amerikanska våg dök gruppen Texas upp. Men gruppen var inte från USA eller spelade i någon av ovannämnda genrer utan härstammade från Glasgow (eller egentligen Bearsden strax utanför), världens andra hem för Rangers som förklarade ursprunget till gruppens amerikanskt klingande namn. Dessutom hade de tagit sitt namn efter Wim Wenders film "Paris, Texas".
   "I don't want a lover"-singeln, som just då klättrade på Englandslistan, fick jag med mig hem från London och det var en stor, framgångsrik och, framförallt, spännande debut för den skotska gruppen. Det var ett plötsligt och överraskande genombrott men gruppen hade funnits sedan 1986 och flera medlemmar hade en bakgrund i andra (skotska) grupper.
   Basisten Johnny McElhone hade spelat med Altered Images (79-83) och Hipsway (84-86) och trummisen Stuart Kerr var tidigare med i Love And Money. Alla grupperna hade listframgångar och succén skulle alltså fortsätta i Texas.
   Andra halvan av Texas var däremot en ung och oerfaren gitarrist, Ally McErlaine, och sångerskan Sharleen Spiteri som innan hon blev professionell i gruppen hade jobbat som hårfrisörska. Det var de mest orutinerade medlemmarna som musikaliskt skulle påverka gruppens sound mest.
   Sharleens både rockiga och emotionella röst var givetvis nyckeln till Texas långsiktiga framgångar men Allys gitarr skulle också bli en soundmässig guldgruva för gruppen. Hans slidegitarr, en dallrande bottleneck, står verkligen i centrum på "I don't want a lover" och han och hans gitarr pryder ensamma omslaget till singeln och det måste ju betraktas som en sensation när det handlar om en grupp med en spektakulär sångerska längst fram.

SINGELN, SOM ALLTSÅ SLÄPPTES i januari 1989, marknadsfördes av skivbolaget med följande rader: "Mixing a homespun rootsiness with a energetic rauchiness. Texas are three guys and a girl from the deep south - the south side of Glasgow, a city that has always been more open than most to the influences of classic Americana". Det var nog med all säkerhet första gången jag läste om Americana...
   "I don't want a lover" nådde som bäst en 8:e-plats i England och när Texas var som hetast, i mars 1989, kom deras debutalbum "Southside" där Allys gitarr och Sharleens röst åter stod i centrum. Men låtarna skrev Spiteri huvudsakligen tillsammans med McElhone och de skulle bli gruppens främsta låtleverantörer under många år framöver. Gruppen har genom åren noterat 22 listlåtar och från 1997 räknat in åtskilliga Topp 10-låtar.
   Innan första skivan var det inledningsvis på gång att Bernard Edwards, den amerikanske Chic-killen, skulle producera gruppen och hade den ambitionen gått i lås hade nog soundet på ”I don’t want a lover” låtit minst sagt annorlunda. Nu blev det istället engelsmannen Tim Palmer, rutinerad tekniker som innan Texas-samarbetet hade producerat The Mission, Mighty Lemon Drops, Kajagoogoo och strax efter komma i rampljuset som producent på David Bowies nya och hårda projekt Tin Machines första skiva.
   I Texas fanns ingen officiell medlem som spelade keyboards fast den stundtals uppenbart funnits med vid inspelningarna av debutalbumet. På b-sidan ”Believe me” är det till och med en framträdande synt/orgel som ligger längst fram i mixen. Utan att någon klaviaturspelare får credit. På gruppens konserter fanns Eddie Campbell tidigt med som gästmusiker på keyboards men han blev officiell medlem först 1991.
   Texas framgångar skulle med tiden växa till enorma proportioner. För varje album, det har till dags dato blivit sju, ökade populariteten men samtidigt har den musikaliska spänningen planat ut i något väldigt allmängiltigt.
   2008 inledde Sharleen en solokarriär (två album så här långt), året efter drabbades McErlaine av en hjärnblödning som slutade lyckligt och gruppen återförenades för turné förra sommaren.

Intressant fotnot: Ally McErlaines fru Shelly är dotter till gamle 60-talssångaren Brian Poole.

Officiella videon:


på fransk tv:


B-sidan "Believe me".


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 2012 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.