Blogginlägg
Singlar#27: TYRANNOSAURUS REX
TYRANNOSAURUS REX: Debora (Regal Zonophone, 1968)
DUON TYRANNOSAURUS REX UPPFATTADES 1968 NOG SOM DEN ENGELSKA motsvarigheten till svenska Philemon Arthur and the Dung när de intensivt började producera skivor. Udda på gränsen till egendomligt och galet men samtidigt personligt och rejält egensinnigt. Det är svårt att minnas tillbaka hur jag genast tog till mig Tyrannosaurus Rex under våren 1968. Jag har försökt återkonstruera tid och känsla i den här krönikan. Jag var onekligen fascinerad av både sound, Marc Bolans påträngande röst och hans poetiska sida. Jag minns att jag försökte analysera, eller i alla fall måttligt översätta, hans texter som ofta var invecklade och smått obegripliga textrader.
Nu är textraderna till "Debora", duons allra första singel, kanske inte så fullständigt poetiska utan egentligen ganska raka och ordfattiga. Och inledningen med "Dug a re dug n dug a re dug" (fast jag då i min enfald tyckte att Marc upprepande sjöng namnet på tjejen i titeln) kanske inte vittnade om några stora poesiambitioner. Fast visst blir jag, när jag läser vidare, så här i efterhand, lite nyfiken på ord som "galleon" och "conjurer":
Oh Debora, always look like a zebra
Your sunken face is like a galleon
Clawed with mysteries of the Spanish Main,
Oh Debora, always dress like a conjuror
It's fine to see your young face hiding
'Neath the stallion that I'm riding, Debora...
Jag har i den här serien tidigare berättat om Bolans kommersiellt stora genombrott på 70-talet som T. Rex, där jag lite flyktigt också tangerade bakgrunden i Tyrannosaurus Rex. Men Bolan hade redan 1968 flera års erfarenhet från musikbranschen innan duon uppstod.
Han föddes 1947 som Mark Feld. Redan 1964 inledde han sin artistbana som Toby Tyler, året därpå skrev han på kontrakt för Decca, bytte namn till Marc Bolan och släppte två singlar och ytterligare en på Parlophone. Övervägande egna låtar. Men inget hände så 1967 hamnade han i gruppen John's Children i tre månader då Marcs låt "Desdemona" släpptes på singel.
SÅ LÅNGT INGA KOMMERSIELLA FRAMGÅNGAR och Bolan tänkte om och tänkte stort: Ett elektriskt rockband med fem medlemmar men den ekonomiska situationen var inte på den nivån så det blev istället budgetvarianten med en akustisk folkrockduo.
Under en Europaturné med John's Children såg Bolan en konsert med Ravi Shankar där han satt med benen i kors på scen och både praktiskt och musikaliskt, med de österländska klangerna, blev han påverkad. Namnet på duon hämtades från Ray Bradburys novell "A sound of thunder". Och Bolans kollega Stephen Porter, på congas, ändrade snart namn till Steve Peregrine Took efter en figur ur Tolkiens värld.
Tony Visconti, en amerikan som då jobbade som tekniker under producenten Denny Cordell, upptäckte duons udda namn på en konsertaffisch, blev nyfiken och fick uppleva ett mystiskt egendomligt uppträdande. Visconti blev sedan ansvarig producent för duons första album, med den minst sagt pretentiösa titeln "My people were fair and had sky in their hair... But now they're content to wear stars on their brows", som spelades in under fyra dagar våren 1968 och släpptes under sommaren.
Samtidigt spelades singellåten "Debora", med ursprungliga stavningen "Deborah", in och blev duons skivdebut 19 april 1968. Låten, som fick en blygsam men ändå listnotering (34:a), utelämnades märkligt nog från albumet. Däremot togs låten upp igen på nästa album, som fick den nästan lika pretentiösa titeln "Prophets, Seers & Sages: The Angels of the Ages", i en något mer spejsig, säg psykedelisk, version med titeln "Deboraarobed".
Men singel b-sidan "Child star", en betydligt långsammare låt, fanns däremot med på albumet. Båda låtarna är givetvis skrivna av Marc Bolan.
Tony Visconti gjorde debut som producent på Tyrannosaurus Rex första inspelningar. En karriär som sedan pekat spikrakt uppåt. Från "Space oddity", en mängd David Bowie-skivor, Thin Lizzy, John Hiatt, U2, Squeeze och Morrissey till det alldeles nya färska Bowie-albumet.
A-sidan:
B-sidan:
/ HÃ¥kan
Phil Ramone (1934-2013)
Tråkiga Inca Babies
<< | April 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: