Blogginlägg

Singlar#27: TYRANNOSAURUS REX

TYRANNOSAURUS REX: Debora (Regal Zonophone, 1968)

DUON TYRANNOSAURUS REX UPPFATTADES 1968 NOG SOM DEN ENGELSKA motsvarigheten till svenska Philemon Arthur and the Dung när de intensivt började producera skivor. Udda på gränsen till egendomligt och galet men samtidigt personligt och rejält egensinnigt. Det är svårt att minnas tillbaka hur jag genast tog till mig Tyrannosaurus Rex under våren 1968. Jag har försökt återkonstruera tid och känsla i den här krönikan. Jag var onekligen fascinerad av både sound, Marc Bolans påträngande röst och hans poetiska sida. Jag minns att jag försökte analysera, eller i alla fall måttligt översätta, hans texter som ofta var invecklade och smått obegripliga textrader.
   Nu är textraderna till "Debora", duons allra första singel, kanske inte så fullständigt poetiska utan egentligen ganska raka och ordfattiga. Och inledningen med "Dug a re dug n dug a re dug" (fast jag då i min enfald tyckte att Marc upprepande sjöng namnet på tjejen i titeln) kanske inte vittnade om några stora poesiambitioner. Fast visst blir jag, när jag läser vidare, så här i efterhand, lite nyfiken på ord som "galleon" och "conjurer":
   Oh Debora, always look like a zebra
   Your sunken face is like a galleon
   Clawed with mysteries of the Spanish Main,
   Oh Debora, always dress like a conjuror
   It's fine to see your young face hiding
   'Neath the stallion that I'm riding, Debora...

Jag har i den här serien tidigare berättat om Bolans kommersiellt stora genombrott på 70-talet som T. Rex, där jag lite flyktigt också tangerade bakgrunden i Tyrannosaurus Rex. Men Bolan hade redan 1968 flera års erfarenhet från musikbranschen innan duon uppstod.
   Han föddes 1947 som Mark Feld. Redan 1964 inledde han sin artistbana som Toby Tyler, året därpå skrev han på kontrakt för Decca, bytte namn till Marc Bolan och släppte två singlar och ytterligare en på Parlophone. Övervägande egna låtar. Men inget hände så 1967 hamnade han i gruppen John's Children i tre månader då Marcs låt "Desdemona" släpptes på singel.

SÅ LÅNGT INGA KOMMERSIELLA FRAMGÅNGAR och Bolan tänkte om och tänkte stort: Ett elektriskt rockband med fem medlemmar men den ekonomiska situationen var inte på den nivån så det blev istället budgetvarianten med en akustisk folkrockduo.
   Under en Europaturné med John's Children såg Bolan en konsert med Ravi Shankar där han satt med benen i kors på scen och både praktiskt och musikaliskt, med de österländska klangerna, blev han påverkad. Namnet på duon hämtades från Ray Bradburys novell "A sound of thunder". Och Bolans kollega Stephen Porter, på congas, ändrade snart namn till Steve Peregrine Took efter en figur ur Tolkiens värld.
   Tony Visconti, en amerikan som då jobbade som tekniker under producenten Denny Cordell, upptäckte duons udda namn på en konsertaffisch, blev nyfiken och fick uppleva ett mystiskt egendomligt uppträdande. Visconti blev sedan ansvarig producent för duons första album, med den minst sagt pretentiösa titeln "My people were fair and had sky in their hair... But now they're content to wear stars on their brows", som spelades in under fyra dagar våren 1968 och släpptes under sommaren.
   Samtidigt spelades singellåten "Debora", med ursprungliga stavningen "Deborah", in och blev duons skivdebut 19 april 1968. Låten, som fick en blygsam men ändå listnotering (34:a), utelämnades märkligt nog från albumet. Däremot togs låten upp igen på nästa album, som fick den nästan lika pretentiösa titeln "Prophets, Seers & Sages: The Angels of the Ages", i en något mer spejsig, säg psykedelisk, version med titeln "Deboraarobed".
   Men singel b-sidan "Child star", en betydligt långsammare låt, fanns däremot med på albumet. Båda låtarna är givetvis skrivna av Marc Bolan.
   Tony Visconti gjorde debut som producent på Tyrannosaurus Rex första inspelningar. En karriär som sedan pekat spikrakt uppåt. Från "Space oddity", en mängd David Bowie-skivor, Thin Lizzy, John Hiatt, U2, Squeeze och Morrissey till det alldeles nya färska Bowie-albumet.

A-sidan:



B-sidan:


/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.